Vildhunden

Ja, stadga och fotgående, det var temat för dagens träning i Pärup hos Marie och Tonie. Jag har ju träffat dem innan när vi spårade i våras men idag fick vi stifta närmare bekantskap och det var trevligt tyckte både jag och Matte.

Det började med att vi hämtade Wallander och Helene utanför deras port sedan körde vi mot Pärup (utanför Hörby). Vi var där i god tid och hann gå en liten runda. Tydligen observerades vi redan då förstod Matte och jag sedan. Jag fick inte särskilt fint nämligen...

Tvåbeningarna samlades inne i bygdegården och snackade lite först, sedan fick vi komma ut. Jag var full av förväntan och drog och slet i kopplet för att komma dit jag trodde det skulle hända lajbans saker. Matte var arg på mig naturligtvis för att jag inte gjorde som hon ville. Och redan med en gång slog instruktörerna huvudena på spiken dvs Mattes explosiva humör. Matte bekänner ju själv så det är inget att hymla med. Jag är ivrig och laddad till tänderna och när Matte då blir arg och drar och sliter i mig så blir jag ännu mer uppe i varv och Matte med och så är karusellen igång. Men idag fick Matte lära sig (eller börja lära sig) lite andra strategier. Det är verkligen bra tycker jag så att mitt hundliv kan bli lite drägligare :=)

Under eftermiddagen fick vi testa på en massa intressanta saker. Det togs fram en riktig kanin som skuttade runt bland oss. Vi fick också kolla in småkaniner i en bur men det tyckte jag var alltför spännande och återigen sattes Matte på prov och då var både hon och jag trötta så Marie fick rycka in och rädda oss från skäll och tandagnissel. Det hela avslutades med att en fågel flög upp mitt framför oss och sedan traskade runt på gräset. Det var en av Maries fåglar, en särskild sorts vaktel. Allra sist slog vi oss ner i gräset och slappade (vilket jag inte är så bra på konstaterade vi idag).

Eftersom Matte var så uptpagen med mig och att suga till sig all ny kunskap så låg kameran kvar i ryggsäcken och där blir det som bekant inga bilder. Men det får vi förlåta henne för. Dessutom regnade det så våldsamt en stund att det nog var tur att kameran var skyddad då. Det haglade även rejält och det tyckte jag var riktigt obehagligt.

Vid tretiden åkte vi ifrån Pärup trötta men nöjda och Matte med många nya saker att fundera över. Men vi körde inte långt innan bilen stannade och tvåbeningarna klev ur. Wallander och jag fick bli kvar i bilen medan Helene och Matte hälsade på Anita och Ingvar i deras husvagn på campingen vid Ringsjön. Där åts det kladdkaka och pratades och skrattades. Suck. Men Wallander och jag hade ju varandra i alla fall och vi var ganska trötta ändå.

När det hade fikats klart bar det av mot Malmö. På vägen dit förärades Wallander sin necessär som han ska packa sina saker i när han är med oss på resa. Där står Wallander på necessären med broderad text. Jag har en rödsvart som det står Lakrits på med svart text. Wallanders är helsvart med vit text.

Kvällen har mest gått åt till att vila men jag var ju tvungen att spana in sjösättningen av Lurön. Nu ligger den där och flyter så fint. Imorgon ska det byggas ramp så att jag kan komma upp på ön och så ska den ankras fast mitt i sjön.



Wallander undrade igår när det blir invigning och svaret är att det tyvärr får vänta tills ön är täckt av gräs vilket nog tar ungefär en månad. Där ska nämligen vara vanligt gräs (där det är jord nu) och så är det björngräs som växer i tuvor.

Nä, nu är jag faktiskt jättetrött och ska gå och knyta mig. Hoppas Matte gör detsamma snart. Imorgon är det arbete som gäller för Matte. Själv blir mitt uppdrag att hålla koll på ön och vad som händer där. Det ska visst bli lite regn men det tror jag inte stoppar Dagishusse.