Vildhunden

...har jag dragit över min flock idag. Det var nämligen så att när vi kom ut för att vänta på Elliot och Wallander som skulle komma hem till oss och träna så var matte lite upptagen med att packa ryggan. Då såg jag att det kom två hundar, en man och en liten unge gåendes. Jag sprang dit innan jag hann tänka voff men jag var visst inte välkommen. Då blev jag helt onödigt sur och så började jag och schäfern att bråka lite. Matte kom sättande när hon hörde, visslade och jag kom direkt men hon menade att jag hade skämt ut både mig själv och henne för att jag rymde och för att jag muckade med schäfern. Jag släpades dit i halsbandet, matte bad om ursäkt och han som hade hundarna var inte arg. Men det var pinsamt ändå tyckte matte och extra illa för att hundarna kommer från ett ställe inte alls långt bort och det är dottern till de som äger gården som har hundarna och det var hennes man som var ute med dem. Så nu går ryktet om hur argsint och ouppfostrad jag är säger matte. Snyft.

Det var ju urkorkat men jag hann inte tänka. Dessutom tyckte jag de var i min skog och ja jag vet inte...jag var lite kaxig och försökte bestämma. Efteråt var matte skitsur. Hon band fast mitt koppel i en stolpe, jag fick inte följa med och hälsa på Wallander och Elliot, hon verkade som att hon tänkte gå iväg utan mig in i skogen och träna med dem men så hämtade hon mig ändå. Jag var helt tyst, sade ingenting fast jag inte fick hälsa på mina bästisar. Sedan fräste hon till mig när jag drog i kopplet, tog mig i nacken och var grinig. Men när vi började träna så släppte det. Tack och lov för det, jag får ju ont i magen när hon är så.