Konstiga tider...
Igår när matte kom hem efter sin tenta så fräste vi ut i skogen en lång runda. Fast halvvägs fick matte sätta sig på en sten och vila för hon blev så slut. Det har aldrig hänt förr och jag blev först lite orolig och undrade vad som felades men sedan tuffade hon igång sig igen. Hon var väl lite trött efter allt skrivande kan jag tänka.
På kvällen åkte vi till Lomma för att träna lite och sedan skulle matte och Ann på något möte där. Jag smet lite på träningen, var full av energi och hade svårt att sköta mig. Jag hälsade på instruktör Karins hund Lennart men han var inte så glad att jag kom fräsande. Elliot är ju alltid välkomnande men knappast hans matte som igår fick tag i mig och gormade. Då tyckte jag det var bäst att bege mig tillbaka till matte som faktiskt bara stod och väntade och inte gapade alls igår.
Efter lite vila i bilen när matte var inne i klubbstugan så körde vi till Lund. Matte skulle in om en god vän och säga hej....Vi kom därifrån klockan TOLV på natten. Vad är det för ordning? Nu är hon i och för sig väldans trevlig den där tvåbeningen men det var väl ändå lite att ta i. Jag var trött och letade efter sovplats där men det är inte så lätt när man inte känner sig riktigt hemma att komma till ro helt.
Såklart var matte sedan uppe och fnattade runt till klockan tre inatt. Men då låg jag åtminstone i min säng och vilade. Nåväl, idag är en ny dag men jag betvivlar att tiderna blir mindre konstiga. Matte ska snart iväg till Malmö för någon slags muntlig examinsation som hon inte verkar så väldigt uppjagad inför utan tvärtom rätt så lugn så det kan nog inte vara så farligt.
Vet inte vad som händer ikväll. Men vi får väl se. Alltid blir det väl något.
Jag tror att luften gick ur din matte lite. Även om hon inte brukar vara nervös inför tentorna, så tror jag att hon kanske ändå var lite spänd inför denna den sista.
Jag kan inte fatta att Lennart inte uppskattade ditt hälsningsförsök!!!