Vildhunden

Vid åtta i morse bar det av med bilen till samlingsplatsen för spårandet, nämligen parkeringen vid Kyllingahusen. Där tilldelades vi spår 19 och Ingvar var så snäll och tog spåret intill för varken Wallander eller Elliot dök upp idag, de hade annat på schemat. Det var ganska mycket snö däruppe i mellanskåne och det var första gången jag spårade i snö. Men Oskar var först ut så jag fick vänta i bilen. Det tog dock inte så lång tid för den rutinerade killen och snart var det min tur.

Det gick utmärkt för mig i spåret, jag följde det hela tiden utan att avvika. Men jag tyckte det tog alldeles för snabbt slut. När vi kom till bilen ville jag inte hoppa in utan sprang bort mot spårstarten igen, liksom för att påvisa att jag gärna gick spåret en gång till. Matte talade om för mig att det inte var något att diskutera och då hoppade jag snällt in i bilen. Väl tillbaka på parkeringen stod matte och snackade med de andra och jag fick vänta i bilen. Men så plötsligt kom matte och stack in huvudet genom dörren och frågade om jag ville gå ett spår till. Jag trodde knappt mina öron. Matte förklarade på vägen ut till spåret att det var en som var anmäld men som inte hade dykt upp och därför fanns det ett spår för mycket. Antingen fick någon åka ut bara för att plocka ihop grejorna eller så kunde någon gå spåret. Ingen hade anmält sig och då sade matte att jag kunde nog klara ett spår till.

Det var snöigt sista biten på skogsvägen och bilen slirade lite men matte styrde upp det hela. Så gav vi oss ut i ännu ett spår. Det gick väldigt bra ända tills matte strulade till det för att hon skulle plocka snitslar själv och då fick jag vänta och sedan snurrade jag lite och så trodde matte hon visste var vi skulle så hon drog mig lite åt det hållet men det var lite fel fast jag hittade rätt till spårslutet men jag genade lite i sista vinkeln. Matte tog direkt på sig skulden för missen så det kändes inte dåligt på något vis. Men nöjd var jag när jag kom till klöven för jag var rejält trött i huvudet och nosen. Matte var också nöjd och tyckte att jag hade skött mig väldigt bra.

Vi slirade oss ut från skogen också utan att köra fast och jag sov gott på hemvägen och även när vi kom hem gick jag direkt och sov i biabädden. Senare i eftermiddags var vi ute på en runda men jag var fortfarande lite tagen av förmiddagens ansträningar så jag sprang inte alls på som vanligt.

Men jag måste säga att jag tycker det var bra gjort av matte att fixa ett extra spår till mig. Det var verkligen en överraskning. Det blev liksom också mer lönt för jag tyckte det första spåret var en smula kort.

Imorgon har jag hört ryktas om att jag ska få träffa Elliot. Hurra säger jag. Då ska vi busa och springa.