Vildhunden

Förmiddagen gick väldigt långsamt tyckte jag. Jag bara väntade och väntade. Kollade in matte, fåglarna som fick kasslernät runt sig och kanindummiesarna som hängde på vänten. Jag frågade matte flera gånger om det inte var dags ännu men hon skakade på huvudet. Men så äntligen, strax innan två gick vi ut och då hade Helene & Wallander och Ann & Elliot precis kommmit. Jag skällde och förde "ett himla liv" enligt matte men det var ju i ren glädje. Äntligen fick jag hälsa lite normalt på mina bästa polare.

Vi traskade iväg genom skogen. Elliot rullade sig ordentligt i löven och den lilla snö som fanns. 


Visst ser det himla mysigt ut?

Sedan (när vi hade kommit loss från Elliots rullningsställe) stannade vi till på ett ställe där vi har tränat någon gång innan. Där åkte kanindummiesarna fram. Jag var väldigt intresserad men fick vänta till sist varje gång. Vi började med markeringar, sedan fick vi söka fält. Matte klagade över att jag tog stora rundor men jag kom med alla dummiesarna ändå så hon var nöjd. Jag lämnade väl inte jättesnyggt men inte sämre än vanligt. Wallander var som på grönbete och tog några rejäla rundor med dummyn i munnen och det uppskattades inte av hans mor som skällde på honom. Men sedan gick det bättre.

Lite bilder...


Här är vi hela gänget. Medicinpinnen fotar.


Ann & Elliot.


Helene & Wallander i full koncentration.


Elliot i full fart.


Jag med en av mina fina dummiesar!




Elliot i närbild efter rullning.


Matte med dummiesar. Jag och Wallander pussas.


Matte på väg ut med kasslerfåglar.


Jag med en av kasslerduvorna.


Elliot med sin krax som han lade beslag på varenda gång vi skulle hämta fåglarna.

Efter träningen gick vi en liten promenix men var snart hemma igen för det snöade och var ganska kallt (enligt tvåbeningarna). När vi kom tillbaka sattes vi upp för gruppfoto.


Wallander, Jag och Elliot

Så kom dagens överraskning. Helene hade fixat tårta till födelsedagshundarna och mig. Snacka om delikatesss. Hon är en mästare i köket måste jag säga. Så här fin var tårtan. Vi fick en delikat bit var på en papptallrik.



Som vi åt och så snabbt det tog slut. Jag tittade så att det inte fanns något kvar på de andras tallrikar också men det var slut överallt. Så delade jag och matte ut presenter till Wallander och Elliot och jag fick ett påskägg av Elliot och en paket. Matte fick påskägg av Helene. Perfekt, så fick vi något var. I mitt ägg var godis, i mattes var ett jättesött ljus. Jag hoppas mina bästisar blir glada för sina paket. Både matte och jag tycker det är så roligt att ge presenter så vi klurar och fixar och samlar på oss långt i förväg och så blir det alltid mer än vi hade tänkt från början. Men det kan väl inte vara till någon nackdel.

Så fort vi kom in i värmen och jag var torkad fick jag öppna mitt påskpaket från Elliot. Det var en jättesöt kråka som heter Krax. Jag blev jätteförvånad när han lät precis som en riktig kråka när jag klämde honom på magen lite. Sedan gick jag runt en stund och klämde bara för att höra på hans fina kraxande. Här är en bild på honom.




Vilken härlig dag jag har haft. Det tog på krafterna och jag fick vila en stund innan vi gick en runda till. Då såg vi en hel vildsvinsfamilj trippa över skogsstigen. Jag var på väg framåt på ren instinkt men matte vrålade så avgrundsaktigt nej så att jag bara vände och kom som ett skott. Så kopplades jag och kort efter kom ännu ett litet svin. Så kan det gå när man är ute i skymningen. Alla verkade vara på väg åt samma håll, de skulle väl äta påskamiddag någonstans.

Ikväll har jag fått smaka lite ur påskägget från Elliot. Mums. Tyvärr har jag hört talas om ransonering framöver för jag har visst lagt på mig lite. Men så kom matte på att vi istället ska rasta oss mer och det tycker jag är en mycket bättre idé. Kanske kommer cykeln fram imorgon för matte har lite ont i halsen och då vill hon inte springa. Men vi får se, jag hoppas det blir varmare snart igen. Inte för att jag fryser men matte jämrar sig och huttrar. Och Medicinpinnen fick bylta på sig mattes tjockaste kläder idag för att våga sig utanför stugknuten. Men hon tog en massa fina foton så jag ska absolut inte klaga på henne idag. Det är så trevligt att ha besök tycker jag.

Tack matte för en härlig dag. Äntligen återförening med mina kompisar. Jag ser fram emot busrundor, träningar och promenader nu när mitt löp är överstökat. Nu är det lång tid tills nästa gång. En hel vår och sommar emellan där vi kan hinna med massor av roligheter.