Mina duracellbatterier...
Dagen började med en promenad i kallt men vackert väder. Sedan var vi bara inomhus någon timme innan det blev bestämt långpromenad med matte och mig, dagishusse och Medicinpinnen tillsammans med fikaryggsäck. Jag var mycket nöjd över förslaget och vi travade iväg allihopa på en lång runda. Fast innan dess kramade matte en snöboll till mig.
Snöbollen tillverkas.
Här får jag den. Mums vad gott det är med snöbollar.
Jag saknade dagismatte och Knappen men de gick en kortare runda för dagismatte mådde inte bra och hade ont i hela kroppen. Men jag var i fin form och travade på, lite väl snabbt ibland tyckte matte som hutade åt mig ett par gånger. Jag blev utskälld av en golden hane och då skällde jag tillbaka för jag tycker inte han har rätt att säga så till mig i min skog. Men matte blev sur på mig för hon tyckte jag var tramsig och stökig. Nåväl, så småningom kom vi till fikastället och där dukades läckerheterna upp för tvåbeningarna. Jag var rädd att jag inget skulle få men jag lyckades ändå tigga till mig lite bulle och några pepparkakor.
Undra vilken vinkel som är bäst när man ska tigga. Är det denna?
Eller denna? Nä, den förra tror jag.
Medicinpinnen lade sig i gräset och sedan gick luften ur henne för hon kom knappt upp.
Det ser faktiskt ganska skönt ut. Jag vilade mig också lite men hade också fullt upp med att kolla in maten.
När vi kom in i stugvärmen igen somnade jag men hann bara vila mig en timme, sedan tog matte på sig och då gällde det ju att hänga med. Vi stack ut och cyklade. Det var första gången som jag sprang bredvid cykeln och det kändes lite knepigt att vara på höger sida om matte men annars gick det finfint. Jag tyckte det kändes prima att trava på bredvid cykeln. Vi körde inte särskilt långt men tillräckligt långt för att jag skulle bli trött. Tror nästan det var meningen att trötta ut mig inför träningen så att all överskottsenergi skulle vara borta. Det lyckades och jag smet inte en enda gång i Lomma när vi tränade med lydnadskursgänget och vår instruktör som var så snäll och satte in extra träning under påsken. Han kom med många bra tips idag till matte om hur hon ska gå för att det ska kännas bättre för mig. En gång skulle han visa med mig men jag lämnades snabbt tillbaka till matte igen för jag stirrade bara efter henne och han tyckte jag var mammig. Men både jag och matte tycker han verkar bra så det känns hoppfullt.
Efter långtur, cykling och över en timmes intensiv lydnadsträning så var jag helt slut och när jag väl hade fått mat i magen så återstod bara sängen. Jag tänker återvända till den nu för jag tror matte är på väg att vräka sig ur soffan och styra kosan mot sängen hon också. Hon har haft lite ont i halsen idag och känt sig hängig men hon har tagit medicin så att hon har orkat vara ute ändå men imorgon ska vi faktiskt vila oss. Det var nämligen en patient på mattes jobb som hostade rakt på henne i torsdags och hon tror det är därför hon har blivit angripen av några otäcka små virusar. Egentligen hade matte tänkt åka till Lomma med mig imorgon för där ska det vara specialträning med de där typerna Göran och Bea, så som det var för två veckor sedan ungefär. De "analyserar" vissa av mina kompisar och deras mattar och matte hade tyckt det var intressant att titta. Men hon vill inte stå ute så mycket när hon känner sig krasslig så vi ska stanna hemma. Jag har inget emot det för jag hade säkert fått vänta mycket i bilen och sedan åker Medicinpinnen hem på kvällen och om vi hade åkt iväg på morgonen så hade vi inte hunnit träffa henne mer. Nu kan jag ha kul med henne under dagen istället. Och något ska jag nog kunna få matte att hitta på trots halsen och krassligheten. Men först en sovmorgon till. Det har varit härligt att slippa gå upp så tidigt på ett par dagar.
Tillbaka i Stockholm igen. Ledigheten gick alldeles för fort och nu är det vardag igen imorgon. Hoppas matte piggar på sig. För mig blir det nog en tidig kväll.
Längtar redan tillbaka till gräsvilan.
Det var synd att du var tvungen att åka hem tycker jag. Det verkar som lång tid innan du kommer igen. Men vi kan ju ses när vi kommer till stan.
Jag kan gott förstå att dina batterier tog slut, fast att vår batterisort är otroligt hållbara så räcker dom inte för hur mycket som helst. Jag lade märke till att det gick bra för er på träningen igår... det syns lång väg att du giller denna typ av träning till jämförelse med mig.
Vilken typ förresten den där på din mattes jobb, att hosta bara så där... finns det inga skyddskläder som din matte kan bära för att undvika sådant där ofog?
Vilken lyckosam fika-tur för dig, fint väder och så fick du smaka fast att du bara satt där... jag kan inte tro att du tiggde, jag tror bara att du ville checka in det ätbara lite närmre, du kan väl inte rå för att du behöver komma lite närmre för att se.
Ja, det krävs en del för att batterierna ska ta slut men ibland blir det så. Men en god natts sömn sedan är de uppladdade igen.
Ja, det var turligt med fikan. Det gäller ju att sätta sig nära för är man långt ifrån kan man ju absolut inte räkna med att få något. Man måste liksom hålla sig framme.
