Vildhunden

Redan strax efter klockan fem i morse gick Matte och jag upp. Fy så trötta vi var. Men morgonrutinerna stökades undan, vi tog en promenad och sedan stuvade vi in oss i bilen och for till Malmö. Helene och Wallander stod redan utanför porten och väntade. Med dem i bilen bar det av mot Kyllingahus. Det var nämligen dags för klubbtävling och avslutning av vårens spårande. Eftersom det skulle vara tävling och det var många ekipage med så startade vi redan klockan åtta.

Alla förare fick dra ett startnummer. Matte drog Per 1. Det betyder att Per var domare och att vi skulle gå först av de som han skulle ha hand om (3 stycken). Strax efter åtta körde vi ut till stället där spåren låg. Jag skyndade mig att kissa och sedan ville jag bara spåra. Eftersom jag var först så gick det ju för sig och Matte hämtade sele och lina och så gick vi mot starten. Matte blev anvisad spårstart, hon inspekterade uppsparket och så kallade hon mig till sig. Sedan började mitt jobb. Det var varmt, torrt och endast en svag doft fanns i spåret.

Spårandet gick bra. Matte var som vanligt inte övertygad om att jag hittar rätt men jag bevisade det definitivt på sista sträckan när Per stannade oss och jag kände att Matte trodde vi var helt fel. Men nej nej, det skulle bara skjutas och vi var precis rätt. Alltså...jag spårade på bra, ringade lite i ett par vinklar men resten gick utmärkt. Matte tyckte det gick bättre förra veckan men det är orättvist att jämföra för nu var det så himla varmt och torrt och då var det mycket fuktigare i luften.

Den där Per var väldigt lång men en trevlig typ tyckte både jag och Matte. Särskilt när han talade om för Matte att vi fick ett 1a pris. Ok, inget officiellt spårsprov men ett himla bra test på hur jag och Matte klarar oss i öppenklass.

När vi var klara så körde Matte tillbaka till parkeringen, lagom för att fiska upp Wallander och Helene som skulle ut till en annan domare. Väl tillbaka igen blev Matte bjuden på korv av grillmästare Ingvar. Orättvist nog fick jag ingen korv. Matte berättade att hon tänkte smugit bort med en till bilen men den var så himla varm att hon var rädd jag skulle bränna mig. Dock fick jag en korvmacka.



Efter korven började domarna gå igenom de olika hundarna. Så här såg domarna ut.



Han som jag hade heter Per, kallas Långe-Per och står längst till vänster.

Det visade sig att det var många hundar som det inte alls hade gått bra för. Det var tuffa förhållanden och faktum är att jag lyckades knipa en andraplacering med mitt förstapris och mina poäng. Det var jättekule tyckte jag och Matte. Hon fick ett presentkort i en jakt och fiskebutik och så fick vi ett vandringspris som är instiftat till minne av Elliots "storebror". Jätteroligt, snart sitter där en bild på oss också i boken! 



Pristagare! Jag och Matte i mitten, vilket betyder en 1a och en 2a plats totalt i tävlingen. 



Jag och Matte stolta och nöjda.

Man kan ju inte vara annat än nöjd med dagens bedrift.

Helene, tack för fotona! Nu måste jag natta mig, är helt slut.