Vildhunden

Det är så här. I perioder är jag lite lugnare, särskilt en tid efter att jag har löpt. Då gnäller Matte över att det är dålig fart i mig. Men hon är glad att jag inte smiter. När jag blir som vanligt igen, dvs flatte med mycke fräs i, då suckar hon åt att jag tar små rundor ibland och har turbon på nästan jämt. Det går inte ihop. Hur tänker hon egentligen? Som ikväll när vi tränade efter att matte hade hållit kurs. Då fick jag komma ur bilen och vi tränade lite. Det gick jättebra och sedan skulle vi träna lite på utställningsspring. Åse kände igenom mig också när jag stod där och så sprang vi lite och ställde upp. När vi var klara blev jag så glad så jag drog iväg och hälsade på Lennart (Karins hund). Då blev Matte lite purken. Men det var ju i glädjeyra och dessutom så gick jag snällt till Matte efteråt.

Håhåjaja....hon vet visst inte riktigt hur hon vill ha det. Fast jag tror nog att hon hellre har mig med full fräs och så lite utsvävningar ibland.

Jag fick sitta och vänta länge bilen också. Först skällde jag lite men sedan var jag tyst hela tiden. Satt med luckan öppen och jag hade full koll.

Vindrutan på bilen är fixad. Det gjordes när Matte var på jobbet. Väldigt smidigt. Imorgon är det fredag. Sedan helg. Men först upp tidigt en dag till.