Mystisk maskin och vilthämtning
Ikväll träffades vi som går kursen vid sjöarna men så bar det av till Täckomatorp för där hade Kent redan riggat upp för kvällens träning. Det var kallt där redan när vi klev av bilen tyckte Matte som ändå hade fem lager kläder på sig. Jag frös inte men visst är det kyligt.
Idag var det först träning med Gert med en mystisk maskin som jag efter ett tag förstod skjöt iväg dummiesar. Det lät ett mellanting mellan pang och plopp när dummiesen for iväg. Jag skickades att hämta men tyckte dummyn var jättekonstig. Fast på andra och tredje försöket så hämtade jag den. Men den var inte alls lika trevlig som vanliga dummiesar (eller apportbocken för den delen som för tillfället är min favorit).
Station två var vilt som plockades upp och levererades till Matte om än med lite förfröjning. Kent jagade på mig lite en gång. Station två fick vi göra två gånger, först markeringar och sedan ett linjetag med en gömd fågel. Sammantaget gick det väl okej tyckte Matte.
Resten av tiden var det mycket väntan, lite snack och så hälsade jag på lite träningskompisar. Bara snabba noshälsningar för Matte tillät inget bus. Men jag fick en macka och det var mums mums. Och så väntade vi. Jag tycker det är roligare när man får hämta många dummiesar men denna gång fick det ju bli så här för att alla skulle kunna göra övningarna en och en.
Matte ska jobba imorgon och jag tror hon var lite ledsen över det när hon satt på sin ryggsäck. Matte är inte riktigt i form för det börjar bli höst på allvar och mörkare. Hon tycker väldigt illa om det. Första hösten med Matte tänkte jag inte så mycket på det. Jag var ännu valp och vi kände inte varandra så väl. Andra hösten märkte jag det men tänkte att det kunde vara en tillfällighet. Nu inser jag att Matte är så här på hösten. Fast vi har det väldigt mysigt ihop, vi sover hela nätterna tätt intill varandra, myser på morgnarna, myser på kvällarna innan vi somnar och så. Men Matte är hängig och jag är också lite trötter faktiskt. Det blir jag alltid när jag har löpt. Men nåväl, då passar vi väl bra ihop. Fast det gör vi väl alltid.
Nu är det snart sängen som gäller. Matte säger att man skulle lägga sig och sätta klockan på mars månad. Fast så länge vet jag inte om jag kan hålla mig, jag tror jag behöver ut och göra ifrån mig emellanåt och lite väl hungrigt skulle det nog bli.
Man kan ju vara björn och gå i idé. Då sjunker ämnesomsättningen så då behöver man inte äta...
Trots mycket väntan så tyckte jag det var skitroligt ikväll. Jag tror minsann att jag nästintill kom upp i min högsta tillåtna hastighet!
Du Pinnen, tipsa dom inte om några dumma idéer, jag & MOR vill umgås med Lakkan & Marie året om!