Vildhunden

...till ett ekipage bestående av en duktig spårhund och en mer än lovligt förvirrad spårläggare och förare.

Det är Matte som skriver för Lakrits har gått och lagt sig. Jag har tagit slut på hennes batterier idag med ett spår som var långt och tufft på alla sätt och vis. Hon var jättetrött i slutet, men hittade såklart klöven. Fast vägen dit var lite krokig mest på grund av att spåret var mycket märkligt lagt. Man skulle kunnat undra om jag var nykter när jag var ute igår men jo...det var jag. Slutsatsen efter dagens övning är att vi behöver en coatch, eller fel....jag behöver en coatch.

Nåväl, spåret idag var ungefär en kilometer långt. Det låg till stor del i lövskog med mycket bråte vilket var ganska dumt. Det blir svårt att ta sig fram och spåret virvlar upp och det blir ingen tydlig kärna. Inte bra, inte bra. Sedan hade jag gått alldeles snett i vinklarna och sträcka fyra kom alldeles för nära sträcka två så det var nära att hon växlade över där. Sista sträckan hade jag lagt i kanten på fältet där solen har stekt i många timmar. Där var nog inte många doftmolekyler kvar och då var Lakrits väldigt väldigt trött så hon fick ha lite stöttning för att orka fram till klöven. Men visst, vi tränade på uthållighet, det var nog största behållningen. Jag stod på näsan tre gånger i lövskogen och har ett svullet smalben och en öm fot som resultat.

Men det är bara att ta nya tag och lägga ett bättre spår nästa gång. Ska hitta mysig granskogsmark att lägga det på och försöka att inte krångla till det så förbenat för min duktiga tjej.

Puss på dig min Lakrits. Hoppas du inte blir sur för att jag skriver på din blogg men du har ju stoppat ner huvudet i mitt täcke och sover djupt och det behöver du minsann inför morgonens sökträning.