Vildhunden

Matte skriver ikväll för Lakrits kan inte. Hon är nämligen inlagd på Malmö Djursjukhus för en svår ögoninflammation på vänster öga.

Det började i morse när vi vaknade. Jag tittade på Lakrits och såg direkt att det var något fel med vänster öga. Hon kunde/ville inte öppna det och när jag försökte såg jag att det var svullet och "konstigt". Bindehinnan låg uppvikt över linsen och hornhinnan och det var illrött. Försökte spola med koksalt och lysa med ficklampa men det gick inte så bra när man är ensam. Dessutom insåg jag att det behövdes en veterinär.

Efter telefonkontakt med Malmö begav vi oss av strax efter halv sju. En hel timme tog det att köra till djursjukhuset i all snö. Men väl där fick vi snabbt komma in och träffa en veterinär. Vi undersökte ihop, bedövade och hon tryckmätte i ögat samt färgade in hornhinnan. Dessutom kollades temp och allmän igenomkänning av buken mm så att det inte var mer än "bara" ögat.

Diagnosen är med största sannolikhet uveit som är inflammation i regnbågshinnan och bakre strukturer i ögat. Man vet inte varför det uppkommer om det inte finns någon bakomliggande sjukdom (och det hoppas vi det inte gör!). På människor är 50% utan att man vet orsak och jag kan inte siffror på hund. Där fanns en pytte pytteliten skada på hornhinnan men svårt att tänka sig att det orsakat detta om det inte är så att det är en vass liten metallspåna eller något som gått rakt igenom hornhinnan.

I alla fall...en buköversiktrötgen gjordes ändå för att utesluta att det var något med tarmar/livmoder etc som finns långt ner i buken. Den såg ok ut, bara lite svullna lymfkörtlar men det kan vara sen Ehrlichian.

Den här typen av ögoninflammation är en lite otäck historia för man måste vara snabb med behandling och droppa intensivt och ge kortison annars riskerar de att förlora synen på ögat. Dessutom får man (både människoa och hund) väldigt ont av åkomman och väldig ljuskänslighet. Därför ville veterinären lägga in henne för intensiv behandling av ögat och smärtlindring. Och vad säger man??? Man vill ju inte riskera att göra något dumt för henne och ta henne hem bara för att man tycker det känns hemskt att hon ska vara själv där. Så hon fick stanna. Jag sprang ut i bilen och tjöt som en fontän och det kändes som allt var slut.

Ringde vid ettiden på telefontid och då hade hon det ok. Hon skrek i alla fall inte utan satt i sin bur och tittades sig omkring och gick med på behandlingen. Jag längtar efter henne så jag håller på att gå i bitar och måste sysselsätta mig för annars blir jag knäpp. Hoppas hoppas hoppas jag kan ta hem henne imorgon. Om de vill att hon ska bli kvar så tar jag nog hem henne ändå (förutsatt att hon inte är sämre såklart!) så får jag droppa som en galning i helgen.

Uppdaterar imorgon när jag har något positivt...