Vildhunden

Jag visste på en gång när jag vaknade att något kul skulle hända. Och mycket riktigt, efter morgonturen så plockade Matte fram sele och lina och lite andra spårtillbehör. Jag var eld och lågor, ville bara ut och jobba. En stund efter tio anlände Wallander och Helene. Till min stora besvikelse fick jag inte börja utan jag skulle vänta i bilen och så fick Wallander vara först ut. Han kom tillbaka en stund senare och stoltserade med sin klöv och jag fick jädrans brådis ur bilen och iväg mot spårstarten.

Matte tyckte jag spårade på bra, om än jag hade lite brådis andra halvan av spåret. Det var kallt ute och spåret var nästan frystorkat. Men där fanns tillräckligt med doft för att kunna följa det i alla fall. Det kändes härligt att få jobba med näsan igen och jag njöt av varje sekund. När jag hade hittat klöven sprang jag tillbaka till bilen för att visa Wallander att jag minsann också hade hittat min belöning.

Efter spårandet sprang jag och Wallander och busade i trädgården. Vi var båda ganska trötta när det var dags att vinka hejdå till besökarna. Även Matte verkade lite sliten av spårandet. Men ingen rast, ingen ro. En stund senare kom Vildhusse upp tlil oss och så skulle det dras grenar. Jag fick ett märgben men när det var slut efter ungefär en timme började jag skälla. Det tyckte Matte inte alls om så då åkte jag in på husarrest. Nesligt men det är sådant som händer.

Ikväll har Medicinpinnen skickats tillbaka till Stockholm. Allt återgår så småningom till det normala igen och vardagen gör sitt intåg. Men imorgon ska det tydligen hända något lajbans. Matte säger att vi ska lägga oss nu för hon är helt färdig. Bäst att skynda i säng.