Vildhunden

Vid halv elva snåret blev jag lämnad hos Dagismatte och Vildhusse. Matte skulle enligt planerna inte komma hem förrän vid niotiden. Men så vid tretiden öppnades plötsligt dörren och vem stod där om inte Matte. Jag blev ju så glad så glad. Men strax märkte jag att hon såg så konstig ut. Alldeles blek och hon höll sig för huvudet. Ajajaj tänkte jag, nu är det den där migränen som har slagit till igen. Och mycket riktigt. Matte hade fått lämna jobbet och ta sig hem för hon kunde inte alls göra något vettigt. Det var soffan som gällde och sedan en säng. Jag stannade troget vid hennes sida, låg extra nära i sängen. Ända tills Dagismatte ropade att det var dags för mat passade jag Matte. Sedan gick hon faktiskt upp och efter många pustanden och stånkanden blev det en runda i skogen. Sedan begav vi oss hem till vårt och här har det mest varit soffläge. Men skallebankandet har lugnat ner sig och Matte är mest mosig och trött. Fy för vad dumt att det ska göra så ont i lilla huvudet. Tur man slipper sånt. Det lär väl bli en tidig kväll kan jag tro. Inte mig emot, jag gillar sängmys.