Från trädens sus till stadens brus
Vi hade sett fram emot en lugn tågresa upp till Stockholm. Tyvärr började det inte så bra när vi klev på för där var fyra barn som väsnades som bara den. De kastade chips på en annan hund som åkte också, så den hundens matte fick säga till. Matte sade också ifrån till ungarna och deras mamma att de faktiskt fick lugna sig lite.
Så i Alvesta klev de av men då kom istället en ännu värre medpassagerare. Jag förstod först inte vad som luktade så illa men Matte konstaterade snabbt att det var sprit. En fyllebult hade alltså klivit på tåget. Han drack och stökade och störde andra resenärer. Den stackars andra hunden blev obehaglig till mods. Min Matte blev förbaskad och när han började traggla med henne bad hon honom hålla tyst och sova. Det blev lite diskussion men Matte var helt iskall. Då är hon inte rolig att ha och göra med. Och det förstod nog fyllebulten för han undvek oss efter det. En stund höll han sig lugn efter förmaningar från tågmästaren. Men sedan började han läsa högt ur en bibel och terrorisera en annan passagerare. Nya tillsägelser följde och därpå lugnt en stund. Men sedan blev han riktigt störig och muckade med en annan herre. Det blev nästan slagsmål och då tröttnade Matte. Hon hämtade tågmästaren och bad honom omplacera fyllebulten till en annan vagn eftersom vi stackars hundar minsann inte kunde flytta på oss.
Det blev som Matte ville och lugnet sänkte sig över vår avdelning.Vi föll båda i sömn och sov sedan det som var kvar av resan.Den andra hunden (blandras men mest labbe) stega av i Norrköping och verkade lättad över det. Fast hon hade ändå fått en bit torkad lever samt ett grisöra light av oss så helt nödställd var hon då inte.
Väl framme blev vi hämtade av Syster Yster och kom hem till henne utan incidenter. Snart var vår säng bäddad och jag kom snabbt till ro där.
Nu är det torsdag förmiddag och vi har varit ute och kollat in Hammarbyhöjden. När vi kom hem igen vaknade Yster upp och nu hoppas jag snart på en tur till skogen. Där trivs jag bäst. Jag känner mig lite stressad i stan och när jag reser, det kommer en del vitt mjäll ur min päls och Matte säger att det är för att jag inte är van vid stökiga miljlöer. Och det har hon ju rätt i. Jag är van vid skogen och där är det lugnt och man kan höra trädens sus. Men nu är det stan som gäller i ett par dagar och det är ju också bra att vänja sig vid den miljön.
Så i Alvesta klev de av men då kom istället en ännu värre medpassagerare. Jag förstod först inte vad som luktade så illa men Matte konstaterade snabbt att det var sprit. En fyllebult hade alltså klivit på tåget. Han drack och stökade och störde andra resenärer. Den stackars andra hunden blev obehaglig till mods. Min Matte blev förbaskad och när han började traggla med henne bad hon honom hålla tyst och sova. Det blev lite diskussion men Matte var helt iskall. Då är hon inte rolig att ha och göra med. Och det förstod nog fyllebulten för han undvek oss efter det. En stund höll han sig lugn efter förmaningar från tågmästaren. Men sedan började han läsa högt ur en bibel och terrorisera en annan passagerare. Nya tillsägelser följde och därpå lugnt en stund. Men sedan blev han riktigt störig och muckade med en annan herre. Det blev nästan slagsmål och då tröttnade Matte. Hon hämtade tågmästaren och bad honom omplacera fyllebulten till en annan vagn eftersom vi stackars hundar minsann inte kunde flytta på oss.
Det blev som Matte ville och lugnet sänkte sig över vår avdelning.Vi föll båda i sömn och sov sedan det som var kvar av resan.Den andra hunden (blandras men mest labbe) stega av i Norrköping och verkade lättad över det. Fast hon hade ändå fått en bit torkad lever samt ett grisöra light av oss så helt nödställd var hon då inte.
Väl framme blev vi hämtade av Syster Yster och kom hem till henne utan incidenter. Snart var vår säng bäddad och jag kom snabbt till ro där.
Nu är det torsdag förmiddag och vi har varit ute och kollat in Hammarbyhöjden. När vi kom hem igen vaknade Yster upp och nu hoppas jag snart på en tur till skogen. Där trivs jag bäst. Jag känner mig lite stressad i stan och när jag reser, det kommer en del vitt mjäll ur min päls och Matte säger att det är för att jag inte är van vid stökiga miljlöer. Och det har hon ju rätt i. Jag är van vid skogen och där är det lugnt och man kan höra trädens sus. Men nu är det stan som gäller i ett par dagar och det är ju också bra att vänja sig vid den miljön.
Kommentarer
Postat av: Wallander
Vad tråkigt att ni fick en så stökig uppresa. Din morsa är en tuffing hon, men det var nödvändigt för att ni skulle få lite lugn & ro till slut. Det borde införas passagerarkontroll även på tågresenär!!!
Trackback
