Som det kan bli
I eftermiddags höll Matte på i trädgården och vid fyra åkte vi till Malmö. Där möttes vi av Wallander och Helen och det blev korvarunda till Möllevångens grill. Där hade de allt goda korvar men som vanligt tog de alldeles för fort slut.
När vi kom till Wallanders port följde vi med in och jag trodde att vi skulle hänga med upp och ha det mysigt men så plötsligt försvann Matte och det var Helen som höll i kopplet och jag följde med henne och Walle upp till deras lägenhet. Jag fattade inte alls. Tänkte att Matte hade glömt mig. Fy så eländigt. Jag var nog inte alls rolig, satt mest vid dörren och pep. Ville inte leka med Walle, ville inte äta. Väntade bara på Matte. Hela min värld ramlade ju nästan ihop.
Halv nio kom Matte tillbaka. Åååååh vad glad jag blev. Genast ville jag leka med Walle. Matte suckade såklart när hon hörde hur jag hade betett mig. Men jag kan inte hjälpa att jag är en känslig hund som är väldigt fäst vid min Matte. Jag tycker jättemycket om att vara hos Lindeblads men MED Matte. Om det kan trösta Walle och hans flock något så är jag likadan med Syster Yster och henne gillar jag ju också skarpt. När hon skulle passa mig för att Matte var hos tandläkaren så pep jag bara. Yster var sur på mig. Hoppas inte Walle och Helen är sura på mig för jag rår inte för att jag känner så starkt.
Så vad gjorde Matte när hon var borta? Jo, hon hälsade på brorsan sin och hans familj. De har en katt inne och den tycker inte om hundar, därför kunde jag inte följa med. Som det kan bli.
Nu ska jag gå och borra ner mig i sängen som luktar tryggt och gott av Matte och inatt ska jag ligga extra nära henne så att hon inte plötsligt försvinner bort!
Jag tror du behöver öva dig lite på att vara från Matte. Och då menar jag inte genom att du är på dagis när Matte jobbar. Det är annat som måste till. Det måste vara jobbigt att vara så känslig. Jag kan förstå om du skulle vara hos någon fullständig främling men närmsta flocken borde ändå kunna ge dig lite trygghet. Och handen på hjärtat, har Matte någonsin svikit dig och inte kommit tillbaka? Näää jag tänkte väl det. Så försök lita på att hon kommer igen och ha trevligt med dem som är där så länge. Kanske lättare sagt än gjort men det är mitt tips. Du får i alla fall försöka jobba på det. Annars blir livet så eländigt ibland.
Ja du är allt en liten "mammagris" men det kan du inte helt rå på, man är som man är. Men jag tror att med lite mera träning så kommer det att gå bättre & bättre... du får komma snart igen och då kanske Marie bara skall vara borta en kortare stund. Men vad jag inte förstår är hur du kunde rata leverpastejn som MOR försökte muta dig med och godiset som FAR lockade med... men allra minst förstår jag att du nästintill nonchade mig totalt. Men jag är inte långsint :-)
Nospussar
Ps. Har fått rapport om att du nu snusar lugnt & gott i mattes trygga närhet.
Där har vi något gemensamt - du och jag Lakkan. Jag känner mig också lite "vilsen" när matte inte är med. Sen kan jag mycket väl låtsas som om hon inte finns, när hon står precis bredvid. Konstigt !!??!!
Tass
Z
Vet inte alls om jag vill öva på att vara ifrån Matte. Jag är och förbli en mammagris och det skäms jag inte ett dugg över. Det är jag och Matte i vått och torrt och hon har sagt att hon saknar mig jättemycket när vi måste vara ifrån varandra så det är minsann likadant på båda håll, bara det att Matte MÅSTE vara på jobbet för att tjäna pengar till oss och det är är ju inte så mycket att göra åt saken. Men hon skyndar sig alltid hem till mig och hon vill aldrig hitta på något där jag inte kan följa med. Då är vi hellre hemma och det tycker jag är bra.
