Vildhunden

Igår fick jag mig en glad överraskning. Yster lade nämligen spår till mig ute i Nacka skogen. Det var ju toppen. Jag var så glad att spåra och dessutom spåra henne att jag struntade i pinnarna vilket Matte var mindre glad över men annars var hon ju nöjd med spåreriet. En töffe med en stor stadsjeep kom körande på grusvägen om påstod att man inte fick parkera i skogen. 
-Och varför står ni parkerade här om jag får fråga?
-Jag tränar hund.
-Där är skyltat att man inte får köra in.
-Jag ser iite dåligt ibland
etc etc

Åhhh, vad alla ska vara ogina med sin skog. Vi hundar smutsar aldrig ner, vi förstör inget så som tvåbeningar kan göra.

Nåväl, spåra får man göra på allemansrätten så det kunde han inte säga något om. Ett uppetande hanns med också. Matte säger att jag är lite "yvig" av mig, förstår inte riktigt vad hon menar.

Lite tjat och gnat blir det när vi är ute och promenerar här i stan för jag är liksom upptagen med annat än att lyssna på Matte. Igår fick jag leka med en dobbe kille men han var inte så himla busglad, inte som mina flattepolare.

Ikväll ska vi på middag hos Ysters man för han fyllde år häromdagen och ska firas lite. Men innan dess till skogen, vi inväntar bara Yster som är ute i vimlet och gör ärende.