Vildhunden

Nu får det vara nog med det här förbaskade snöandet. Okej, lite snö ett tag är kul men det där passerade vi för länge sedan. Nu är snön BARA ivägen. Ingen träning, inget spårande. Vad är det då för kul? Promenader går ju men det är ett evigt pulsande och man får äckliga isklumpar mellan trampdynorna. Jag har till och med fått sår på en tass av snön som torkar ut så nu är det ständig insmörjnig som gäller och jag gör vad jag kan för att slicka av krämen för den tycker jag inte om.

Matte svär och är förbannad över vädret och vintern. Vi har varit ute och hon har skottat i trekvart! Man kan tycka det är bra träning men enligt Matte blir man bara sned i ryggen så ingen vits där heller. Nä tvi, usch och fy. Vi är innerligt trötta på vintern. Okej, vi har det bra i vårt lilla land för här är ganska fridfullt och välordnat men i gengäld får vi stå ut med den otäckt långa och mörka och i år förbaskat kalla vintern.

Synd om pippisarna är det också. Vi matar dom friskt med fågelfrö och talgbollar. Så eländigt om det inte finns några kvar till våren, då bli det inga roliga skrämselattacker på dom ju! Samma med korrarna, vad är roligare än att jaga dom uppför en trädstam. Eller en härlig kanin eller harjakt. Jag håller tassarna för att dom stackarna hittar någonstans att kura ihop sig och något att äta. Grisarna däremot kan gärna försvinna. Och färstingarna!!! Men så väl är det väl knappast. Dom otäckingarna kryper säkert fram sen, blodtörstigare än någonsin.

Det var kvällens jämmerserenad!