Min vän har rest vidare
Men igår kväll fick han somna in från den här världen och resa vidare. Han somnade som om det var vilken kväll som helst. Fast han vaknade inte mer. Han fick ett stort grisöra med sig på vägen och min lille tupp som är den enda sak som Knappen någonsin har burit för han skulle sno den från mig för att jag fick för mycket uppmärksamhet. Han var så söt min Knappkompis. Så gammal och klok men alltmer trött och ofta suckade han över att benen inte riktigt bar, att det var så svårt att komma upp och att många dagar var för jobbiga. Men han var glad också in i det sista. Glad över sin Matte, glad när vi kom, han ville gå ut fast han inte kunde så bra och han tyckte om godis. De sista dagarna fick han allt han kunde få. Och Dagismatte har älskat honom som sin allra käraste Knapp.
Jag saknar min vän men Matte säger att han har rest vidare till Regnbågslandet. Där får han träffa andra som rest vidare och där har man sällskap medan man väntar på andra man känner och tycker om. I regnbågslandet är det alltid vår. Dagarna går fort, grisörat räcker än. I Regnbågslandet har ingen ont och alla springer över ängarna och har det bra. Jag tror att min gamle spår-Ingvar håller ett vakande öga över Knappen för han är säkert där och tar hand om alla hundar.
Dagismatte och Matte har varit jätteledsna. Jag är med dom och tröstar så gott jag kan. Matte säger att en dag när hon orkar och inte är lika ledsen längre ska hon skriva om Knappens liv och historia. För han var med i många år min gamle vän, närmare bestämt över tretton år. Det är länge. Jättelänge.
Sov gott i natt och alla andra nätter Knappen.
/Din vän Lakrits
p.s. hälsa Ingvar från mej
Åh, vi förstår att det känns jobbigt för er alla att inte längre få ha en del av flocken bland er. Men ibland så måste det göra ont ett litet tag för dom som är kvar här ner på jorden.
Men att ha så ont & jobbigt hela tiden som Knappen hade nu i slutet skall ingen behöva ha en längre tid.
Knappen har det jättebra där han är nu och jag lovar att han alltid kommer att hålla ett vakande öga över Lakritsskogen!
Kram på er!
Käraste lilla Lakkan&matte,det har allt varit sorgligt en ganska lång tid nu tycker jag.De e så himla ledsamt när de man gillar försvinner.Matte berättade att hon o din matte följde Knappen den sista biten i går förmiddags.
Just nu är det kanske inte så stor tröst men tänk vilken tur Knappen hade som fick ett hem hos er när han en gång blev övergiven och hamnade på djurhem.
Jag tror oxå att han nu får träffa några som vi känner o jag är säker på att käraste Ingvar vakar över alla,vissa människor är x-tra fina..Nu är det dax att det händer något bra o roligt snart för annars blir det alltför tungt.
Det kändes i varje fall roligt att ni blev lite uppiggade av vår lååånga runda i går em/kväll och det var ju bra fräs på dej din busis =)
Tusen pussingar från E
Bamsiga tröstekramar till både dej och matte och dagismatte <3 <3
/Zico och Helene
Vad fint du har skrivit Lakrits. Mina tårar rullar nu när jag läst för Knappen har ju funnits med länge i mitt liv också. Det är sorgligt att mista de som funnits med länge och varit en del av tillvaron, men jag tror också att han har det bra i Regnbågslandet. Skönt för honom att slippa ha ont. Det är härligt att vara på ett ställe där det är så bra. Krama matte från mig!
Åhhh, vad våra tårar rinner när vi läser om att din bästastes kompis Knappen har rest vidare till Regnbågslandet. Det är alltid lika sorgligt att mista en kär, kär nära vän. Vi förstår att dagis - matte och husse känner stor tomhet efter så många år tillsammans med Knappen.
Vi tänker mycket på dig och matte nu för vi förstår ju att ni kommer att känna stor saknad också. Att ha en fyrbent kompis betyder jättemycket och vi har alltid tyckt att det var toppen för dig med en kompis som kunde lära dig hur det ska vara i den fyrbenta världen när du lämnade flocken här för flytten till Skåne.
Stor varm kram från oss och ge en riktig nospuss till hela din flock också.
Renée & Ted med mamma Sella i täten...
