Vildhunden

Jag har misströstat att mitt älskade fält skulle bli hugget alls det här året. Gräset har varit så högt att vi knappt har kunnat gå där. Fältet vid sjön blev hugget två gånger men det är inte riktigt mitt för där är så många andra som går. Dessutom är det inte alls lika stort som det vid Dagis och som jag har haft sedan valpben som mitt favvofält. Men man ska aldrig ge upp hoppet! Igår var jag och Dagismatte ute och gick längs kanten på fältet och döm om min förvåning när det skördades gräs för fullt. När Matte kom hem fick vi ut igen och inspektera. Då såg det ut så här:






Nu hoppas vi på att dom balar ihop gräset också så kommer det att bli världens bästa spår och träningsmark därute!

När man har sprungit på fältet kan man råka bli trött. Vad är då bättre än att vila upp sig i en renbäddad säng???


Myspys!

Ikväll har vi varit och tränat i Sandby. Tur med vädret, vi slapp bli blöta alls trots den regniga dagen för övrigt. Riktigt pigg var jag också, det är bra med sängvila och kycklingdiet tror jag bestämt!

Natti-natti
/Lakkan