Vildhunden

Förra lördagen hade vi en superfin spårdag på Revinge med Lykke och Helene. Voffsan var också med. Söndagen var lugn, Mattes huvud krånglade och tyvärr blev det ingen tur till Malmö och Wallander. Vi hoppas vi kan komma en annan gång.

 

I måndags lämnade vi lugnet i skogen och åkte till Stockholm. Jag avskyr att vänta på perrongen. Blä. På tåget var det helt okej, vi hade fyra platser och ett bord jag kunde ligga under. Väl framme hoppade jag av tåget och rakt i famnen på Syster Yster. Tjoho vad glad jag blev.

 

Vi blev körda hem till Syster Pernillas lägenhet där vi inkvarterades. Sedan fick vi också träffa lille människovalpen Max. Han är hmmm....mer rörlig nu eller vad man ska säga. Jag skäller till när han blir för närgången och då får jag hjälp så det har ändå gått bra.

 

Matte har varit på kurs om dagarna och jag har varit med Dagismatte och Syster Yster. Vi har haft det bra, gått promenad, vilat lite men också varit hemma hos Yster och där pratade jag med hennes sambo om matlagning...

 

Vi kom bra överens om att jag behövde lite av finaste falukorven.

 

Så här nära går bra men inte mycket mer. Så skäller jag!

 

Vi har gått bra rundor om kvällarna med guidning. Lite otäck broa över motorvägen där man kan kika ner genom gallret. Usch. Men man kommer till skogen och vattnet om man går över den och det kan vara värt obehaget.

 

Matte har ju varit på kurs mitt inne i stan. I måndags när hon skulle tillbaka till oss i Nacka så virrade hon runt vid Slussen och var vilse. Syster Yster hjälpte henne via telefon. Tur för både mig och Matte. Hon är ingen stadstyp, inte jag heller. Vi passar bäst i skogen. Nu är Matte klar med sin kurs och imorgon åker vi hem igen. Vi har blivit väldigt väl omhändertagna men hemma är bäst och med tanke på hur dyster Elliot ser ut när jag är iväg är det bäst jag skyndar hem till min bästis och livar upp honom!

 

/Vildhunden i stan