Tiden går
Ja dagarna går även utan Lakkan. Inte så roligt och jobbet är mest stå ut fast jag har lite roliga grejor på min hemklinik ändå i alla fall.
Det är ensamt hemma och jag hänger mycket hos Gunilla o Voffsa. Jobbar mycket också både vanligt och jourer. Det blir ledighet från 19/7 och därefter förhoppningsvis en ny liten kompis.
Voffsan har simmat utan flytväst och därmed tagit simborgarmärket för hund. Vi ska simma tillsammans med Elliot på söndag.
Jag har köpt en valprygga för det blir säkert promenader som blir för långa och då får hon åka väska.
Det är ensamt hemma och jag hänger mycket hos Gunilla o Voffsa. Jobbar mycket också både vanligt och jourer. Det blir ledighet från 19/7 och därefter förhoppningsvis en ny liten kompis.
Lakkan får jag aldrig tillbaka. Jag försöker tänka att hon finns med mig ändå. Ibland går det bra, ibland är det svårt.
Påsk
Det känns mindre viktigt. Eller helt irrelevant. Påsken alltså. Jag brukar jobba. Så blir det i år också. I alla fall i natt.
Det kvittar på ett vis. Det är inte kul att jobba men inte heller att vara ledig. Jag blir bara ledsen när det är fint väder. Trädgården som jag annars brukar gilla att pyssla med gör mig bara på dåligt humör. Hemma är inte längre något trevligt ställe att vara. Det finns helt enkelt inget som är särskilt roligt utan Lakkan. Det roliga bara tog slut.
April och sommartid
Dagarna går fort. Det har redan hunnit bli sommartid och idag april. Det är ju skönt på sätt och vis att tiden går fort, särskilt som jag inte är så förtjust i var jag är just nu jobbmässigt. Men det är sista rycket, bara att ta sig igenom det.
Samtidigt känns det så oerhört konstigt länge sedan Lakkan försvann från mig. Det skulle lika gärna kunna vara flera år som två och en halv månad. Hon börjar kännas så långt borta min älskade vän. Inte så att jag glömmer henne men hon är inte med mig jämt jämt varje dag som en skugga längre. Det är på ett vis skönt, inte lika tungt hela tiden men samtidigt oerhört sorgligt. På ett vis vill jag ju ha henne kvar för alltid men samtidigt måste livet gå vidare. Jag slits mellan dessa olika aspekter och särskilt tungt och tomt är det hemma och i Lakritsskogen.
På dagarna och på jobbet går det oftast att hålla tankarna på annat. Det är fullt upp för även om det inte är roligt så är jag upptagen. Men hemma är inte riktigt hemma längre, det är ett litet hus i skogen men inte längre vår lilla plätt på jorden. Det är så tråkigt att vara där själv och jobbigt på nätterna. Jag bor i bilen mest, nä hos Voffsan också men grejorna är bäst att ha i bilen annars har jag ingen koll på någonting.
Ibland känner jag mig som ensammast i hela världen utan Lakkan. Som att allting bara tog slut med dig Lakkan. Sålart är det inte så enkelt. Men det blir i alla fall aldrig som det var när jag hade dig hos mig.
God natt min älskade vän.
