Hemma utan dig
Jag har överlevt en kväll och natt utan dig hemma hos oss. Men jag hör dig mest överallt. När jag står i köket och du tassar på golvet. När du ligger i sängen och vänder dig. När du ligger i bilburen och flyttar dig. När jag tittar i backspegeln och ser konturen av ditt lilla svarta huvud. Jag vet att det brukar vara så, ändå tycker jag det är jobbigt. Det blir så påtagligt igen varje gång att det är slut på allt det vi har haft tillsammans.
Jag och Voffsan träffade Ann och Elliot igår på Revinge. Jag kan inte säga att vi träffade dom för vi betyder du och jag. Det stämmer inte. Det har alltid varit vi när jag har varit ledig, aldrig jag.
Jag fick tillfälle att klappa Elliot lite, det är ju inte så svårt att övertala honom till det. Då fick jag känna svart flattepäls i fingrarna igen. Visst, ni hade inte precis samma päls, din var ulligare och mjukare men det påminner ändå. Det är så ensamt utan dig att ligga nära och mysa, stryka över ryggen, klia bakom öronen. Och så när du ställde dig med nosen in mellan mina knän och ville bli kliad bakom öronen långsamt. Du bara stod och hängde där en liten stund.
Först visste jag inte om jag skulle kunna bo kvar. Men jag har ju lovat dig att ta hand om allt. Så jag får väl göra det men det är verkligen inget nöje att vara hemma än så länge. Får ta det lite i etapper. För själva meningen med vårt hem, eller egentligen meningen med det mesta är borta.
Kommentarer
Postat av: Ann&Elliot
I alla år har jag skrivit in i min almanack när och var vi varit och då har det alltid stått:Marie&Lakkan+vi(=jag&E) nu skriver jag:Voffsan,Marie+vi....så det är typ på liknande sätt som du säjer - inget är eller blir som förrut :(
Så bra att du klarade av ditt jobbiga hinder och kunde vara själv hemma,det är ett stort steg.Tänkte på dej i går kväll och funderade på ifall jag skulle ringa eller inte...Kämpa på!Vi kämpar alla på...
Postat av: Helene, Wallander & GW
Mer och mer jobbiga hinder tar du dig över och igenom trots smärta, ledsamhet och inte minst ensamheten.
Men det finns tyvärr bara detta att göra och ta en dag i taget.
Hoppas vi får till att ses på fredag eller söndag.
Kram på dig!
Trackback
