Vildhunden

Om hundliv, skogsliv och vardagens äventyr med flatcoated retrievers

Du fattas mig

Det har varit en konstig helg. Igår var jag hemma ett tag. Jag var ute och sprang en runda och sedan tränade jag en stund hemma också. Musik på för att dränka tystnaden. Den är så påtaglig i det som var vårt hem. Samtidigt hör jag dig skälla. Jag tycker jag hör dig i sovrummet när du vänder dig i sängen men där är ingen. 

Det blev också en tur med Ann och Elliot på Revinge igår. Voffsan och Elliot har båda förlorat sin enda och bästa nära vän så de försöker hålla tillgodo med varandra. Igår vågade Voffsan sig på att leka lite med honom. 

Idag har jag städat garage, tvättat bilar, gått med Voffsa. Sista turen blev det så väldigt jobbigt, jag råkade gå den runda vi ofta gick på kvällen. Varje steg var så tungt utan dig. Du fattas mig något fruktansvärt. 

Armbandet jag fick av Helene. Det sitter på natt som dag. 

Jag har så svårt för att somna utan dig och när jag vaknar på natten är det så tomt. Var ska jag göra av benen är de inte behöver trassla sig runt dig? Var är du när jag vill dra fingrarna genom din päls? Var blir man av när det aldrig går att få det man önskar? Jag vill ha dig tillbaka. Det får jag aldrig. Aldrig. 

Jag och Voffsan har båda blivit "bättre-än-inget" och jag är tacksam för att jag får låna henne lite,det lindrar lite i varje fall....
Idag gick vi vid sjön jag satte mej på bryggan,kände mej ensam...Stövade i luften...tror att jag kände lukten från Solgläntan....min matte kände sig också sorgsen <3

Nä du Marie, du kan aldrig få tillbaka Lakrits men den dagen då Lakrits blev din fick du verkligen det du önskade dig, världens finaste & goaste tjej <3

Kramar

Nä du Marie, du kan aldrig få tillbaka Lakrits men den dagen då Lakrits blev din fick du verkligen det du önskade dig, världens finaste & goaste tjej <3

Kramar