Ingen vardag utan dig
Det är så svårt att hitta rutiner. Du var ju min vardag. Innan du kom in i mitt liv så blev det som det blev med mat, sömn, träning på konstiga tider etc. Så släpade jag mig upp halvdöd till skolan. Med dig blev det ju ordning! Det svåra nu är att hitta vidare.
Idag har jag varit på jobbet en stund. Konstigt. Jag saknar dig hela tiden var jag än är men jag behöver något som jag är tvungen att tänka på en stund.
Efter jobbet gick jag och Voffsan den långa rundan upp mot Kullatorpet och sedan bort mot fälten och upp över den branta backen tillbaka. Ja du vet ju precis. Det var en kall och ganska klar eftermiddag med bara svag vind. På den lilla byvägen här utanför är det glashalt. Voffsan får gå i koppel där för bilarna kör för fort för att våga chansa. Men uppe i skogen sprang hon lös såklart. Hon tycker livet har blivit mer kravfyllt sedan du försvann. Innan hängde hon ju mest med när du och jag var ute. Nu kommer hon inte undan med någonting alls säger hon. Ja, så saknar hon dig såklart. Ni hade många trevliga grävprojekt ihop och en del annat bus också för den delen. Och en massa mys. Ibland var hon jobbig tyckte du men du försvarade henne när det behövdes.
En trött vintersol över fälten där du spårade en del.
Vintertunnel. Det är vackert men så tomt utan dig.
Snörök över fälten ut mot vägen.
Ikväll åkte jag sedan till Malmö och träffade dina kompisar, Wallander och GW. Och Henene såklart! Jag parkerade vid teatern (j-a städer med folk som ska på nöjen och kör som om en p-plats gällde livet). Det var så eländigt tomt att gå utan dig både till och från deras lägenhet men vi tänkte att det blev lättare för Wallander då. Ja, han tyckte det var konstigt ändå och någon korv blev det inte men han fick lite blodpudding av mig. Jag försökte lära honom att ta godiset lite snyggt utan att det syntes men nä.... Det kunde bara du när du satte nosen i min vänsterhand. Först buffade du, sedan tog du mina fingertoppar väldigt försiktigt i munnen och när du sedan fick en godis (vilket ju ofta var fallet) så sög du liksom den i dig!
Jag fick ett jättefint armband med texten LAKRITS av Helene. Bild kommer en annan dag, jag för trött nu. Det blev lite mycket på en och samma dag.
Jag tänker på dig hela tiden.
God natt min älskade.
Kommentarer
Postat av: Helene, Wallander & GW
Det är mycket du får ta dig igenom Marie och ja det kändes så oerhört tomt, konstigt och ledsamt att du kom ensam :-(
Men det var liksom som att Wallander förstod. Visst har han alltid varit oerhört glad för dig men han visade en helt annan tillgivenhet på något sätt, precis som att han ville trösta dig.
Tack för att du kom och jag blev glad för att att du gillade silverarmbandet.
Trackback
