Lakritsgarnet
Annars har det varit både bra och dåligt idag. Känns okej med jobbet att komma igång men fortfarande jättejobbigt att vara hemma. Så tomt. Hemma och nätterna är värst.
Vem ska sticka? Förstår att du längtar. Jag längtar också att få se den. Blir som att hon finns kvar lite liksom. I alla fall blir minnet starkt och nära. På ett fint sätt känns det som.
Jättefint garn,ser blankt ut...
Det kommer att bli ett jättefint minne...
Jag tror att det är bra att du nu kommer igång att börja jobba lite och komma in i arbetsrutinerna åtminstone igen.
Helt otroligt att du kom på denna idé att samla Lakritsull - ja vilket minne och som koftan kommer att värma dig när den är klar <3
Fantastisk idé du fick en gång...att ta hand om allt som annars hade hamnat i dammsugaren - och vad passar väl bättre nu i mörkret och kylan än en Lakritskofta. Du är genial - och nu förblir minnet mer påtagligt varje gång du tar på dig koftan, för då kan du tänka på Lakrits med kärlek och tänka att hon är med dig för evigt så länge du är rädd om koftan.
Jag ser med spänning fram emot resultatet...kanske den är klar till vi får tillfälle att kanske ses i mars.
Kram
Koftan kommer att finnas nästan för alltid.Christels har kvar sin tröja och den är väl runt 15-20 år gammal.Fint minne från hennes briard Avec som var född 1982 tror jag.
