Vildhunden

Jag ser verkligen fram emot att slippa skriva själv sedan när Luna blir stor nog att lära sig hantera bloggen. Nu är hon bara fem veckor (igår) så det tar sin lilla tid men dom växer så det knakar! Jag vet faktiskt inte ännu vem av de fyra små svarta tjejerna som är Luna men söta är dom allihopa! Nu känns det faktiskt verkligt. När jag hade varit och tittat förra helgen så var det såklart jätteroligt men konstigt också att tänka sig att ett av de små liven ska ta den plats som Lakrits har haft. Eller nä, inte hennes plats utan en ny plats men samma funktion för mig. Bästa kompis och livskamrat. Igår kändes det mer som att ja, så ska det ju bli. 

 

Två veckor till jobbar jag, sedan är det lite valpfix och om knappt tre veckor får jag hämta. 

 

Efter påtryckningar kommer det lite bilder från igår. Det har tagit emot att lägga upp bilder på valp på Lakrits blogg men det är så ju, hon har testamenterat allt hon hade inklusive bloggen till Luna. Bloggen kommer att fortsätta som vildhunden. Vem vet, kanske är det en ny liten tam vildhund som flyttar hem till mig. För Lakrits var synnerligen domesticerad men egensinnig och en vildhund så tillvida att hon alltid skulle sitta ute och vädra i vinden om sommarkvällarna och jag fick gå ut och hämta henne och då kom hon. Min älskade Lakrits Mandelskorpa Vildhund, du finns hos mig för alltid varje dag, varje minut och varje sekund. Jag har ditt tassavtryck om halsen förminskat och ingjutet i ett smycke. Du är hos mig för alltid.