Vår utan dig

Jag fattar inte hur det kan bli vår när inte du finns längre. Det borde liksom inte kunna gå. Å andra sidan vill jag såklart att den här förfärliga vintern tar slut. Det konstiga är att tiden går fastän den står stilla. Det är så tomt i Lakritsskogen utan dig. Jag har varit ute med Voffsan, vi gick en av dina favoritrundor. Jag saknar dig så det gör ont i hela kroppen. Livet är så tomt utan dig. Platt och utan särskilt mycket glädje i vardagen. 
 
Vinterbelysningen är undanplockad. Voffsan hjälpte till och höll sällskap med ett märgben. När det var färdigätet gick hon och gömde det i Dogland och hade ett farligt bry att puffa jord över. Det var skönt att hon hjälpte mig, det kändes så tungt att plocka undan annars. För när jag plockade fram i december var du med mig. 
 
Jag har samlat ihop dina pinnar. Ingen kommer någonsin att bära som du. Det blev många kubikmeter ved sammanlagt. Min älskade vän.
 
En annan sak som var så typiskt du var huvudtvätten. Jag hittade en filmsnutt när jag gick igenom datorn och flyttade över allt till min nya lilla Mac. 
 
Det är så mycket som är just bara du. Som jag älskade dig från första dagen tillsammans. Tänk så många dagar och nätter vi var tillsammans. Inte konstigt det är tomt utan dig men det gör inte mindre ont för det. Tänk att jag aldrig mer får se dig, att du är borta från mig för alltid. Det är så svårt att förlika sig med det. Jag var livrädd för den dagen när det skulle bli så och ändå kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka ut hur det skulle bli. För det blev bara blankt, det fanns inte i min värld. Ändå sitter jag här nu, utan dig. Det var värre än jag någonsin kunde ana. På ett vis kanske det svåraste jag har varit med om. För jag älskade dig som jag aldrig har älskat någon annan i hela mitt liv Och du fanns alltid där för mig och du litade på att jag alltid skulle göra det bästa för dig. Ända in i slutet. Jag tror jag gjorde det som var bäst för dig men det var det svåraste jag någonsin har fattat beslut om. Min älskade, du fattas mig så i mitt liv men samtidigt var det tur att det blev jag som blev utan dig och inte tvärtom. Det är bättre att jag är ledsen och ensam än att du skulle varit det.

Kommentarer
Postat av: Renée

Så fint skrivet Marie...men som alltid när jag är inne och läser på bloggen numera, så är det svårt att läsa allt fullt ut - allt blir suddigt och man behöver faktiskt inte läsa allt fullt ut, för man förstår ändå.
Hur ska man kunna förstå innan, hur man ska uppleva känslor efter att något traumatiskt har skett - det ser jag som omöjligt. På något underligt sätt kommer man ändå igenom sorgen efter en tid och det blir till soliga minnen.
Så småningom kanske tystnaden också bryts av att det tassar omkring en ny liten fyrbening på Solgläntans marker och förgyller tillvaron för dig igen.
Kram från oss <3

2015-03-07 @ 10:12:11
URL: http://www.concurro.se
Postat av: Elliot

Idag började jag använda halsbandet som Lakkan fick av mej i julklapp....jag vill lixom ta tillvara de Lakritsatomerna som finns kvar....
vi tänker på dej varje dag kära L...
din kompis för alltid /
Elliot

2015-03-09 @ 11:28:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0