Vildhunden

Ja hej på er alla. Luna heter jag och är typ 12 veckor och 2 dagar. Som jag har jobbat för att lära mig tangenttassa. Jag har norpat min Mattes dator. Den heter Äpplet. Hon har en aj-fån också som hon pillar alldeles för mycket på. Den får jag inte låna.

 

Min blogg heter Vildhunden. Jag har fått den och nu får inte Matte skriva mer om hon inte har tillstånd från mig. 

 

Jag bor på ett bra ställe som heter Lakritsskogen. Matte har förklarat att det fanns en gång en alldeles särskilt viktig hund som hette Lakrits. Det var hennes skog. Men Lakrits försvann, ja hon blev sjuk. Sen var Matte hundlös. Ett hemskt ord faktiskt. Men så kom lilla jag! Och jag har fått ta över hela härligheten. Skog, trädgård, hus, blogg. Och en jättestor leksakslåda. Fast godast är det som Matte har på fötterna! 

 

När jag kom hit var jag bara 8 veckor och jätteliten och förvirrad. Jag hade massor med syskon där jag kom ifrån och så vips var jag alldeles själv. Ja inte helt själv ju men jag och Matte kände ju inte alls varandra. Nu börjar vi komma underfund med lite hur vi funkar båda två. Hon är en rolig prick. 

 

Jag har redan flera kompisar. Inte illa men jag är faktiskt rätt social av mig. En fin farbror Elliot, en rolig fröken Voffsa och en busprick GW och en lite stillsammare men fin Wallander. Han var Lakrits kille. Elliot var hennes bästa busvän och Voffsan var hennes bästa Voffsekompis. Så blev Voffsan och Elliot båda utan kompis och fick hålla till godo med varandra. Nu är dom också lite bästisar! 

 

Vi övar på lite olika saker Matte och jag. För en liten stund sedan höll vi på utomhus med lite ditt och datt men jag tappade bort mig och jagade löv för det är så fantastiskt roligt. Nu i veckan ska vi börja på kurs. Valpskola typ. Hoppas det är en rolig historia. 

 

Ibland måste Matte åka iväg till sitt jobb (låter tråkigt men hon säger att det faktiskt är roligt). Då kommer en snäll tant och passar mig, det är Mattes mamma. Hon är lite lugnare än min Matte (det är nog inte så svårt att vara det) och vi har det bra ihop! 

 

När jag kom hit var jag lite benig och liten men nu är jag lite hungrigare av mig och jag har vuxit rätt mycket redan. Matte väger mig och jag har nästan dubblat min vikt. Inte alls illa om jag får säga det själv. Jag ska bli en stor tjej en dag. 

 

Nu orkar jag inte skriva mer. Får hämta Matte för att hjälpa till att få in lite bilder. 

 

Idag blev det vaccination. Luna märkte inte ens att det stack till. 

Grävandet i rabatterna har tagit fart rejält. 

I tisdags passade vi Elliot. Han var inte så leksugen vilket Luna respekterade. Det fick sin förklaring sen för han blev kass i magen. 

Strimla papper ihop är roligt. 

Fortsättning på Lunas utvecklingen kommer! 

Vi har hunnit med en träff med Lykke och Helene på Revinge. Mysigt och fint väder! 
Luna poserar. Helene som är fotograf! 

En del bus med Lykke blev det. Mestadels kul tyckte Lykke. Fast en gång sa hon till och det fattade Luna. 

Fotograf Helene

Efteråt var det en trött liten tjej i buren. 

Hemma är hon onödigt hjälpsam ibland! 

I lördags blev det Revinge igen men då med Elliot. 

Puss på Elliot! 

Voffsan med! 

Idag tog vi ett litet bad i Tvedöra! 

Frusen och trött och söt!

Vilostund i sängen.

Ikväll blev det besök hos Elliot och kattspan! 

Luna och Lipton spanar in varandra

Men Elliot var roligast! 

Mycket spännande när poolen tömdes på vatten! 

Elliot kämpar på och badar fast den nästan är torrlagd

Efter alla roligheter blir man trött och när vi kom hem fick hon bäras in! 

I lördags kväll blev det bad med Elliot och Voffsan i Vomb. Lite kyligt och blåsigt men fint! 

Alla tre på upptäcksfärd 

Jag vill va som duuuu sjunger Luna! 

I söndags hade vi besök av mamma och sedan var vi bortbjudna.

Igår hade vi mest hemmadag. Fick hjälp (hm) med ogräsrensning och Luna fick ett litet badkar för att kunna bubbla vatten i 

Badbaljan

På kvällen kom Helene med grabbarna Walle och GW. Går jättefint. Walle bryr sig inte så mycket, GW vill leka! 

Tokspring

Mys! 

Sen var batterierna slut! Laddning har skett under natten. Oftast torrt i sängen. Ut precis innan läggning och sen en gång vid fyra ungefär så går det bra! 

Regn idag. Då ska vi träna på att vara själv i bilen en liten stund. Tror inte det är problem, hon är trygg. När hon tjutet så är hon missnöjd inte rädd. 

När vi kom tillbaka till bilen var hon riktigt trött! 

I torsdags var vi vid Snogeholmssjön och badade. Döm om min förvåning när Luna doppade huvudet flera gånger. Trodde bara jag skulle ha en hund i livet som gjorde så dvs Lakkan! Fick det inte på bild tyvärr. Däremot Sandtrollet! 

Voffsan och Luna har funnit varandra

Omvända roller har det också varit med Luna underst. 

Igår var en lugn dag. Luna sov mest. Kanske biverkningar av fästingpillan Bravecto. Eller bara trött av äventyr. Hoppas nu vi slipper fästingar, hon hade redan haft två, en som kröp och en dom satt fast. Panik! Något måste hon ha. Bravecto har varit väldigt bra hittills på de hundar jag vet provat. Fula halsband står jag inte ut med, nästan varenda valpfoto av finaste Lakkan förfulas av Scalibour halsband. Spot on på bandhund funkar sådär. På Lakkan var det helt meningslöst. Lite läskigt med Bravecto att ge en pilla som inte går att få bort men ingen som haft problem hittills. 

Trots att det var varmt och trött kunde lite bus orkas med! 

Så fiiin lång slang som är onödigt ihoprullad. 

Idag efter liten liten morgontur så ville Luna in. Såklart fick hon det. Jag gick en runda i trädgården. När jag kom in såg det ut så här! 

Det blev en rätt lång tur i ryggan och det gick utmärkt! 

På senare eftermiddagen fick Luna följa med till Lund. Hennes slutsats var nog att skogen är bättre! 

Efter det en tur till Dörröd. Sen var det lilla livet helt slut. 

Igår åkte vi och handlade lite. Luna var med i ryggan på Willys! Sen var vi hemma och det grävdes en del. 

Snokade lite i Dogland

Framåt kvällen åkte vi med Voffs och Gunilla till Sövde för ett första utomhusbad! 

Som avslutning på dagen attackerades och erövrades mina gamla sandaler. 

Nu en ny dag. Tyvärr har mördarsniglar hittat hit, har varit förskonad innan. Efter snigeljakt samlar vi oss inför nya små äventyr. 

Elliot kände igen billjudet på långt håll. Så många gånger vi åkt förbi där med Lakkan. 

Elliot tycker Luna är det finaste han har sett på länge. Ända sedan han såg Lakkan fast det var ju på ett annat sätt. Hon var bästis i vått och torrt, hans närmaste vän i livet. Luna är en liten liten skrutt men oj så fin hon är. Han blev alldeles jätteglad och visste inte riktigt vad man kan göra med en sån liten. Men om man är stor måste man vara snäll säger Elliot. 

Lite försiktigt. 

Jag vågar nog...

Visst e jag sööt Elliot! 

Man blir trött av att åka bil och träffa kompis. 

Magen upp, jag är ju en flatte! 

Man kan också dra ner Mattes kläder från stolen och sova på 

Bära är den stora livsuppgiften! 

Idag är det måndag. En vecka har Luna bott här nu. Rätt kavat, hjälper till med både det ena och andra. Igår flög ogräset så det rök i rabatten när hon hjälpte till att rensa. Men vissa saker är ännu lite läskiga, som att Matte försvinner in i duschen! 

Hon äter lustigt på morgonen. I små omgångar om ca 5 tuggor vardera! Suck! Som jag fjäskar. 

Idag får vi fint besök av Helene och grabbarna om en stund. Dom stora får mest titta på Luna. En tur i ryggan kanske 😊

Soffan invigd! 

Igår utforskade hon bäcken och dammen hos föräldrarna! 

Idag har vi hunnit jobba lite i trädgården 

In med grönskan...

Äter lite bättre. Blöter inte upp samt tillägg av lite Royal junior burkmat. Den tycker hon om! Ett halvt kg har hon gått upp sedan i tisdags! Inte så illa ändå. Hon får i sig det hon behöver verkar det som. 

En liten liten bit gick hon själv 

Lykke var jättesnäll. Finaste tjejen! 

Sen blev det mindre livat med bilåkning senare på eftermiddagen. 

Mellanväggen är på plats i alla fall! Puh! 

Men i morse sov vi ganska länge faktiskt. Sen pigg och full av energi 

På tur! 

Finaste Elliot med också! 

Rabattbus

Uteleksakerna är väldigt spännande! 

Gapa stort kan hon redan! 

Jag skulle vattna lite och fick genast hjälp! 

Nam nam, gott med vattenkanna. 

Kan man dricka här kanske?

Äta fuchsia. Hur smakar det tro? Den hängdes upp igen ganska raskt efter några avslitna grenar. 

Pluttig. 

Favoritdrickstället ute. Fågelbadet såklart. Var ju Lakkans favorit också. Fåglarna får bada på andra ställen. 

Däcket, det gamla däcket är väldigt gott att gnaga på! 

När man har hjälpt till att vattna blir man så här blöt i huvudet. 

Och när man har gjort så mycket blir man väldigt trött! 

Idag ska vi åka en liten tur med bilen och se hur det går. 

Nätterna har varit lite pipiga men bättre i natt än första natten. Mindre jämmerpip överlag men börjar komma missnöjesskrik när hon inte får som hon vill dvs dörren är stängd och hon vill bära ut saker. De två trappstegen ut tar hon lätt nu från att för två dagar sedan inte kunnat eller vågat. Huset vågar hon snart gå runt i men hon hämtar mest saker från leksakslådan och bär dem till hallen och sedan gärna ut. 

Hon äter sådär men är pigg, magen är bra och hon dricker gärna och läcker som ett såll från munnen sen 😊

Lilla Luna sov mest på väg hem 
Väl hemma var hon först lite storögd och kände sig lite ensam men fann snabbt trygghet på mjuka mattan i hallen och provtuggade lite leksaker 
Fågelbaden har hon bestämt är vattenskålar så är det bara. Ett ute och ett inne. Inget nytt, Lakkan var av samma åsikt. Fåglarna får bada någon annanstans. 


Sängen är invigd...

I södags bar det av mot Halmstad igen. Avfart Snapparp! Jag har väldigt dåligt lokalsinne och när jag hittar bra så innebär det att jag har kört ett antal gånger. Så är det även i det här fallet. 

 

Söta små terrorister som tuggar sig fram i tillvaron och drar i och smakar på allt de kommer över. Allt är roligt, skor, byxben, skjorta, haka, öron, hår, fingrar, tår. För att inte tala om nya leksaker. 

 

Nu är valparna sex veckor. Så fruktansvärt söta. Man fastnar och så kan man sittai timmar hos dem och titta, bli tuggad på, undersökt, dragen i kläderna, få hålla en liten underbar valp en liten stund tills den blir otålig och vill något nytt. 

 

Jag ser verkligen fram emot att slippa skriva själv sedan när Luna blir stor nog att lära sig hantera bloggen. Nu är hon bara fem veckor (igår) så det tar sin lilla tid men dom växer så det knakar! Jag vet faktiskt inte ännu vem av de fyra små svarta tjejerna som är Luna men söta är dom allihopa! Nu känns det faktiskt verkligt. När jag hade varit och tittat förra helgen så var det såklart jätteroligt men konstigt också att tänka sig att ett av de små liven ska ta den plats som Lakrits har haft. Eller nä, inte hennes plats utan en ny plats men samma funktion för mig. Bästa kompis och livskamrat. Igår kändes det mer som att ja, så ska det ju bli. 

 

Två veckor till jobbar jag, sedan är det lite valpfix och om knappt tre veckor får jag hämta. 

 

Efter påtryckningar kommer det lite bilder från igår. Det har tagit emot att lägga upp bilder på valp på Lakrits blogg men det är så ju, hon har testamenterat allt hon hade inklusive bloggen till Luna. Bloggen kommer att fortsätta som vildhunden. Vem vet, kanske är det en ny liten tam vildhund som flyttar hem till mig. För Lakrits var synnerligen domesticerad men egensinnig och en vildhund så tillvida att hon alltid skulle sitta ute och vädra i vinden om sommarkvällarna och jag fick gå ut och hämta henne och då kom hon. Min älskade Lakrits Mandelskorpa Vildhund, du finns hos mig för alltid varje dag, varje minut och varje sekund. Jag har ditt tassavtryck om halsen förminskat och ingjutet i ett smycke. Du är hos mig för alltid. 

 

Ändå mitt i glädjen är saknade fortfarande så stor. Jag rensade i telefonen. En del bilder gör mig fortfarande så fruktansvärt genomledsen. Särskilt från sista tiden när man såg att hon var trött och sjuk. Ändå undrar jag fortfarande om det var rätt just då. Hon kunde kanske varit med lite till. Men aldrig fram till nu och för vems skull i så fall. 

Det är så konstigt att inte bry sig så mycket om varken att det blir vår eller sommar. Inte känns någon större glädje över trädgården. Inte så att jag är ledsen hela tiden men inget är som vanligt och inget är så vackert som när jag delade det med Lakkan. 

Livet går vidare och det kan bli jättebra men det har varit tungt sedan Lakkan blev sjuk. Jag blev av med den som stod mig allra närmast i hela världen. Det kommer en ny vän som jag inte känner, inte ens har träffat än. Det blir aldrig samma, aldrig någonsin men det kan bli väldigt bra ändå. 

Min älskade Lakrits du skulle fyllt nio år idag. Du finns för alltid hos mig och jag kommer alltid att tänka på dig med så mycket kärlek varje dag. 

Lakrits du finns nu i Dogland med dina vänner. Det var dags för dig att komma ut. 

Ett ljus brinner nästan alltid för alla i Dogland och just idag mest för Lakkan. 

Vi är många som tänker på dig idag min älskade vän. Jag ville ge dig mer kärlek än himlen egentligen rymmer. Tack för allt du gav mig i vårt liv tillsammans. Du kommer för alltid att vara min Lakrits Mandelskorpa Vildhund och du finns med mig så länge jag själv lever. 

Jag håller på en del i trädgården nu. Det är så ensamt utan dig men det är vackert ändå, bara inte lika fantastiskt som när man har någon att dela det fina med. Men fåglarna sjunger i kapp och träden susar.  Allt växer. Vinden drar över Lakritsskogen. Jag rensar i solroslandet. Först tänkte jag att det blir aldrig några solrosor mer på Solgläntan men så ändrade jag mig. 

Det är när jag ska sova som det är som värst. Jag kurar ihop mig på "min" sida av sängen. Det är som att guppa på en luftmadrass i Atlanten. 

Jag tänker alltid på dig med så mycket kärlek, även när jag är ledsen. Som jag älskade dig. Tänk att det kunde rymmas så mycket svart långhårig yvig Lakritskärlek i ett universum. Det är ofattbart. Svindlande. Hade kärlek skyddat mot sjukdom så hade du haft evigt liv. Men vissa saker rår vi inte alls över. Dom viktigaste sakerna faktiskt. Men den tid vi fick ha tillsammans finns alltid kvar. Jag är rädd att förlora dig helt, att du ska glida ifrån mig men det behöver jag nog inte vara. Du kommer att finnas med mig så länge jag lever Världens Bästa Lakrits Mandelskorpa Vildhund. 

Jag bakar mandelskorpor just nu. Syster Pernilla är på besök, tänkte bjuda på henne. Gunilla gillar dem också. Voffsan Skorpsmula Virvelvind säger att hon måste ha. Dagismatte och Vildhusse säger inte nej. För vem kan motstå en Mandelskorpa?