Vildhunden

Ja, det var kallt om magen att ligga på appellplanen ikväll när vi tränade. Det var faktiskt frost i gräset. Tur man har gott om päls på magen nu inför vintern, annars hade det känts jobbigt.

Det var jag, Wallander och Sigge och så våra respektive tvåbeningar. Träningen gick väl ganska bra fast Matte tyckte att jag bitvis var lite okoncentrerad. Inte så konstigt, jag var ju tvungen att hålla reda på grabbarna! Jag tyckte hon var lite taskig när hon beordrade platsliggning på mig medan Wallander sprang och busade med sin Mor bara en liten liten bit bort. Men jag gjorde som hon ville. Det är mest linförigheten vi behöver putsa på. Och jo, ja...jag är väl lite yster ibland i mina rörelser. Men det är ju så jag är och jag är säker på att Matte inte vill ha det annorlunda för då blir det gnäll för det.

När vi kom hem stekte Matte kycklinglever. Jag var så orolig för den där levern för Matte hade glömt den på sitt jobb, hon hade handlat på Willys på morgonen på väg till jobbet. Men i jobbkylen gjorde den verkligen ingen nytta och idag kom den tack och lov hem. Jag fick avsmaka efter stekning och det var mycket delikat. Nu står resten i kylen. Mums.

Ja nu har både mörkret och kylan kommit. Vad bra att Matte bytte till vinterdäck igår så att hon inte halkar runt på vägarna. Det var riktigt kyligt i luften när vi gick vår kvällstur. Och mörkt så in i. Men pannlampan lyser upp. Några vilda cyklister kom farande i skogen också, tur att vi hade lampor annars hade de nog kört över oss. När vi gick vår runda spanade vi också upp mot vårt hus. En liten lampa lyste mellan träden. Snart är det vår lampa som lyser där.

Nu regnar det ute också hör jag, det smattrar mot taket. Hoppas det blir bättre väder imorgon kväll för då ska vi nog träna en sväng. Jag måste kolla så att ordningen är återställd på min klubb efter helgens tävling.

Nu är det full fräs på mig. Medicinen gjorde alltså susen. Aptiten är också tillbaka. Idag när Matte och jag hade  snabbträning innan mörkret kom så var jag så piggelin att Matte bara skrattade. På lydnaden var det full fart, jag gick nästan lite långt fram, ville bara att bollen skulle komma farande hela tiden. När vi gjorde några snabba dummyupptag så var det ocskå full fart. Även på promenaden. Då släpade jag hem en stor stock. Matte säger att nu är jag precis som jag ska vara, dvs hon känner igen mig. Det låter ju betryggande. Dagismatte är också glad att jag äter igen. Alla glada och nöjda. Kan det bli bättre?!

Redan vid halv nio bar det av hemifrån. Först till Lund där vi parkerade bilen och blev upphämtade av Wallander och Helene. Sedan mot Ängshög till Viras marker. Det var en stor skara som var träningssugna idag. Och ingen blev väl besviken för det var riktigt kul. Vi började nämligen i betfältet.



Vi ställde upp oss på en lång rad. I mitten gick Viras Husse med bössan. Hela ledet flyttades fram bit för bit, så blev det stopp, skott och så fick vi hämta dummiesar med päls. En och en och vi visste inte vilken hund som skulle få hämta så det gällde att vara på spänn så att man inte missade om det plötsligt skulle bli ens tur.


Här är ledet.


Och Skytten!

Det var blött och tungt i betorna och svårt att hitta dummiearna. Men kul var det! Efter betorna blev det lite olika övningar och till sist ett sök. Vädret var först fint men sedan blev det blött och kallt. Matte gnölade över att jag går för långt fram när vi ska transportera oss och jag ska gå fint men annars var hon nöjd med mina insatser. Vid ettsnåret tackade vi för träningen och åkte tillbaka mot Lund där vi blev avsläppta vid vår bil. Jag tyckte det var himla synd att Wallanders bur hade mellanvägg, den hade visst inte kommit av sedan Sigge åkte med. Kanske är det bättre att vi tar min bur nästa gång för då kan det bli lite myspys. Turen till Revinge regnade inne idag, tvåbeningarna var för frusna. Förhoppningsvis blir det en annan gång. Det var i alla fall en rolig träning. Särskilt betorna tyckte jag var skoj!  

Jag avslutade träningen med att sätta mig på en stor sten och spana ut över markerna.



Och det var allt för idag. Tack för mig och God Natt!

Det var många som tränade ikväll. Vi hade platsliggning tillsammans. Två gånger dessutom för att Curry som kom lite senare också skulle få vara med. Fem flattar på rad, det såg riktigt snyggt ut. Sigge med matte Lena kom också, det var en trevlig bekantskap. Walle och Sigge åkte tillsammans. Hoppas vi kan träna ihop fler gånger för ju fler som kommer desto roligare är det.

Matte var nöjd med mig ikväll. Vi har lite att slipa på säger hon. Det har jag inget emot för slipningar brukar innebära mycket godis. Jag såg att hon tog med repbollen och kopplet med halsband från bilen så jag misstänker att det blir slipning i helgen.

Efter träningen blev det en tur till Willys och snabbhandling. När vi kom hem var jag hungrig så jag åt faktiskt en portion mat. I förmiddags åt jag också så nu börjar aptiten återvända.

Imorgon är det FREDAG och det betyder att det sedan är helg, ledighet och roligheter. Det är läääänge sedan jag fick leka. Jag har en idé och jag hoppas Walle är med på den. Vi ska ju träna på Ängshög hos Vira på lördag om jag förstod saken rätt. Och så åker vi tillsammans med Wallander och hans Mor. Tänk om vi kan lura ut dem på Revinge efter träningen. Då kan vi röja runt där och springa. Vore inte det roligt Walle?

Vi fick gå upp jättetidigt i morse, närmaste bestämt klockan fem. Det var nämligen så att Matte hade anmält oss till ordinarie viltspårprov genom SSRK. Onödigt kan man tycka för jag har ju redan mitt championat. Men spåra är kul och jag hade inget ett invända mot mer än tiden. Fast jag sov i min bilbur hela vägen till Vinslöv. Jag gick prov för Liselotte Hagberg. Vi var fyra stycken ekipage som gick för henne så vi fick dra lott om startnumret. Matte drog nummer ett, vilket vi båda tyckte var bra. Jag ville ju spåra och Matte gillar inte heller att vänta.

Spåret gick bra fast jag snurrade lite på ett ställe så något hederspris fick jag inte men väl ett förstapris och det är ju inte så tokigt. Efter att alla var klara åkte vi till uppsamlingsplats i Tyringe. Där delades priser ut och jag fick min championatrosett lite försenat för jag hade inte fått den innan. Vi fick också ett glas och en skål för tydligen kom jag på tredje plats totalt av alla hundarna. Skålen ska vi ha kex i säger Matte. Det blir fintfint tycker jag. Rosetten hamnar väl på väggen i vårt nya hus kan jag tro.



Efter att vi var klara i Tyringe var det full fart hem för klockan tre skulle Mattes bror komma och han, Matte och Vildhusse skulle titta närmare på huset som Matte och jag har köpt. Mattes bror Linus är en hejare på hus och han hade många bra idéer. Jag och Knappen fick märgben att sysselsätta oss med. Sedan blev det fika för tvåbeningarna och efter det långpromenad i skogen. Nu är jag faktiskt trötter. Skönt att Matte är ledig från jobb imorgon så att vi kan sova ut!

Äntligen har jag fått klartecken att berätta den stora nyheten. Matte och jag har köpt hus och ska flytta! Fast inte så långt, bara ungefär en kilometer. Men det är huset som vi har spanat på länge och väl som blev till salu. Den gamla damen ville flytta. Det har varit en hård tid senaste månaden sedan huset kom ut till försäljning. Vänta vänta vänta. Matte har varit lite upp och ner. Särskilt när det sedan blev så att folk började ge bud. Jösses vilken pers. Det blev dyrare än hon hade tänkt men hon ville ju så gärna ha huset. Det var det fler som ville. Över 40 stycken som var intresserade och 13 st som började ge bud. Puh.

I tisdags kväll blev det klart att Matte hade lagt högsta budet. Fast Vildhusse hjälpte henne väldigt mycket med allt, han är lite mer garvad i husaffärer än vad Matte är. Igår morse var Matte på banken och idag skrevs det köpekontrakt hos mäklaren. Jag erbjöd mig både igår och idag att följa med och sätta mitt bomärke men det var det visst ingen nytta med så jag fick vara med Dagismatte. Men bo där ska jag tillsammans med Matte. Förhoppningsvis flyttar vi in redan i mitten av november. Alla är glada i flocken över det här. Inte minst Dagismatte och Vildhusse. De har ställt upp med logi länge och väl för mig och Matte men nu ska vi ha vårt alldeles egna hus.

Lite bilder är ju helt tvunget! Här kommer de från utsidan. Insidan får ni se senare eller när ni kommer på besök...


Från sidan, taget från ena hörnet av tomten.



Här sitter jag vid trappan...



Baksidan...där finns en massa mer tomt som man inte ser.



Taget från stigen framför huset. Där är viltstaket runt om hela tomten.


Förrådsbyggnad och bilparkering.


Gäststuga som behöver målas om men är fin inuti. Här kanske jag kan få ha Mattefritt med mina kompisar?

Ja visst ser det toppen ut för mig och Matte. Mitt i skogen, närmaste granne är flera hundra meter och det är stora hästhagar emellan. Det ligger tre fyra hus med ett par hundra meters mellanrum och så där Mattes föräldrar bor en kilometer bort. Det är knappt en kilometer ut till stora vägen därifrån tar det inte lång tid innan man är både här och där.

Huset ligger på en liten kulle så man har bra utsikt över hagarna. Trädgården är stor, där kan man dra repor. Det är inte så väldigt mycket man kan ha sönder där för där är lite förvildat och det tycker jag bara är bra. Och så finns det staket runt om. Det blir lite dyrt för Matte i början med huset innan hennes lön sticker i höjden men vi får väl dra in på en del. Jag får dra mitt strå till stacken också, det gör jag så gärna. Och det som är så toppen också är att jag har supernära till Dagismatte och Vildhusse. Det tar inte mer än två minuter med bilen på morgonen och ändå har vi vårt alldeles egna hus med stor tomt. Det är tur att jag får vara kvar som daghund hos Mattes föräldrar, annars hade jag tyckt det var helt förfärligt. Jag minns i vintras, då pratade Matte om flytt till Småland och allt. Usch, det var ju helt befängt. Nä, nu är allt på bana. Ja, själva köpet är ju inte slutfört men papper påskrivna och handpenning ska betalas in. Och snart flyttar vi in i vårt hus!!!

Tjingeling!

Ja, något är i görningen, det är jag helt på det klara med. Fast jag får inte berätta än. Det är en riktigt stor nyhetsbomb. Vissa vet lite redan men inte många. Men jag får bärga mig och ni läsare också.

I vilket fall har det varit en trevlig kväll. Matte har varit så glad. Det har hon inte alltid varit senaste månaden kan jag säga. Och det har med hemlisen att göra. Men som sagt...allt får sin förklaring så småningom när jag får klartecken att berätta. Det gäller att hålla munnen och tassarna i styr så att man inte säger saker som man inte får säga. För det är en viktig sak som hund att komma ihåg. Man har tystnadsplikt om en hel del saker. Ibland kan det ju vara tråkiga saker som tvåbeningarna helst dryftar med oss hundar för vi är trogna lyssnare. Men i detta fallet är det ju en glad nyhet. Har jag gjort er nyfikna nu?