Vildhunden

...med både lydnaden och apporterandet. Ikväll tränade vi först lydnad i Lomma och sedan apportering i skogen bredvid. Det var Matte & Jag, Helene & Wallander, Margareta & Bell o Spott, Ulrika & Isa och så lilla Jazz med matte. Jazz är en av Currys valpar och han är inte så stor ännu.

Så vad gick bra?
1. Jag smet inte alls på lydnadsträningen trots att det vimlade av andra (och välkända roliga) hundar runtomkring mig.
2. Kontakten var ganska bra, särskilt när Matte hade godis i munnen. Och de flesta momenten går riktigt bra.
3. Jag smet inte heller på apporteringsträingen. Inte ens när andra hundar kallades in och jag fick vänta så tjuvade jag.
4. Jag kom in snyggt med dummiesarna.
5. Jag satte mig snabbt på stoppsignalen.

Enda minuset ikväll var att jag tjafsade med träapporten, det var för roligt att springa och hämta den helt enkelt. Men det var snabbt förlåtet i ljuset av allt annat som blev bra. Både jag och Matte var nöjda när vi åkte hem.

Imorgon bitti åker Pinnen hem till Stockholm. Men jag ska ju snart dit och träffa både henne och Yster. På söndag åker jag, Matte och Dagismatte upp dit. Det ska bli lajbans. Något som är riktigt skönt är också att vi kommer hem och har tre lediga dagar hemma efter Stockholm också. Ofta åker Matte till jobb direkt morgonen efter vi är hemma igen men inte denna gången. Skööönt säger jag.

Mattes huvud har varit ur form idag så det blir tidigt i säng. Matte signalerar att det blir NU.

Natti-natti

Det regnade i förmiddags så då fick jag vara inne med Dagismatte och Knappen. Sedan när det slutade regna fick jag och Knappen märgben och åt i trägården tills det regnade igen, då gick vi upp på altanen och gnagde. Vid femtiden kom Dagishusse och Pinnen tillbaka från Bastudden. Ordningen återställdes alltså. Jag blev glad och gav dem ett varmt mottagande.

När Matte kom hem blev glädjen total. Efter att vi hade gått en runda plockade Matte fram blodflaska, blod och klöv. Jag var helt på det klara med vad hon skulle. När jag inte fick följa med pep jag och ojade mig men till ingen nytta. Jag hoppas innerligt att jag får spåra imorgon bitti innan vi åker till Teba.

I helgen ska fler kanindummisar förhoppningsvis också göras. Wallander har utökat sin beställning lite. Roligt att dummiesarna är så poppis. Där blir till mig ändå så jag är lugn för där är jättemånga skinn i påsen.

Jösses vad det blåste i Lomma. Men Matte och jag höll oss stadigt på planen. Vi gick även idag fantastiskt värdefull hjälp av Zicos matte Heléne. Kanske finns det hopp, jag tyckte Matte kändes lite mindre vimsig idag. Okej, jag lattjade lite med apporten och så men det redde ju ut sig (även det med hjälp av Heléne). Wallander kunde inte komma ikväll för hans Mor hade fullt upp att hjälpa Lillmatte som ska ut på resa snart. Så kan det vara. Den närmaste flocken måste ju gå före träningen, så är det bara.

Idag har Syster Yster åkt hem. Synd tycker jag. Det blev en liten incident idag mellan oss där jag stångade henne i magen och sedan skällde på henne för jag tyckte hon agerade för mycket Matte åt mig. Men det ordnade upp sig, vi blev busbra polare igen. Nu ser jag fram emot att se henne om knappt två veckor. Men jag blir inte lottlös tills dess för snart kommer Medicinpinnen på besök till Skåne. Det blir ju också lajbans.

Jag hörde Matte säga något till Dagismatte om kanske Tebatur till helgen. Man kan ju alltid hoppas för det har varit ganska tomt i godisboxen länge nu. Jag håller tassarna...

Regnet behövdes verkligen för det har varit väldigt väldigt torrt. I morse regnade det inte men strax efter att jag, Matte och Yster hade begett oss ut på en rejäl skogsrunda så började det regna rejält. Men vi lät oss inte avskräckas utan var ute i en och en halv timme minst. Vi var alla väldigt blöta när vi kom tillbaka men det tog vi ingen skada av. Det åskade lite också men inte så nära och jag brydde mig inte alls.

Matte har spikat tre kanindummiesar idag. Fler är på gång antagligen blir det nästa helg. Det blir några åt gången, ingen massproduktion men så småningom blir det många ändå. Jag höll ett vakande öga över tillverkningen.

Nu väntar en vanlig arbetsvecka för Matte fast med extra tidiga uppstigningar. Imorgon eftermiddag åker Yster tillbaka till storstan. Det är trist för det är väldigt kul att ha henne på besök men bättre kort än inget. Och vi ses ju snart igen. Om två veckor är vi nämligen i Stockholm igen. Då ska Dagismatte också med vilket vi tycker är extra trevligt.

Kanske blir det träning imorgon kväll. Allt blir som vanligt helt enkelt och det är ju skönt på ett vis fast jag gillar väldigt bra när allt inte är som vanligt också.

När Matte kom från jobbet berättade hon att idag skulle den äntligen bli av, alltså Ikeaturen som det har pratats så länge om. Vi skyndade oss till Malmö där Helene och Wallander mötte upp strax efter klockan sex vid den vanliga parkeringen. Så började promenaden ut till Ikea. Efter en stund började det regna och det höll på ända till vi var halvvägs tillbaka i alla fall. Men vi lät oss inte avskräckas utan traskade på. Efter ungefär en timme och en kvart var vi framme. Ikea är inget vackert ställe men de har god och billig korv. Helene försvann in men kom tillbaka med två korvar och så dricka till Matte. Korvarna tog alldeles för snabbt slut, det var mums-mums. Matte försvann in igen och kom ut med en pizza slice som hon satte i sig fast jag fick smaka en (alldeles för liten) bit.

Efter käket bar det av tillbaka till stan igen. Klockan var nästan nio innan vi stod vid bilen igen. En riktig långtur. Bara vädret som inte riktigt ville som vi men det blev mer uppehåll i slutet. Och så ville jag gärna haft mer korv och Helene erbjöd sig att köpa men Matte satte stopp. Lite ogint tycker jag men det är ju Matte som bestämmer. Det var kul i alla fall att Ikeaturen äntligen blev av!

Jag fick en jättesöt present av Wallander ikväll. Det är en dogruff (alltså en korsning mellan hund och giraff) och den heter Duffy.



Tack Wallander. Härligt att allt kändes som vanligt när vi sågs!

Imorgon är det sovmorgon. På lördag kommer Yster. Hurra vad rolig helg det ska bli. Yster fyller faktiskt år idag men hennes presenter ligger och väntar tills hon kommer i helgen. Jag vet att hon inte gillar att fylla år men jag vill i alla fall skicka en slurpepuss till henne!

Vi var ute i god till, promenixade till t-banan med Yster. När tåget ska avgå drar det först ut på tiden men efter en liten stund berättar en röst i högtalaren att det har hänt en olycka längre fram vid Medborgarplatsen så tågen står stilla. Vi funderade en kort stund, sedan skyndade vi oss av t-banan och upp igen för trapporna och ut på gatan. Där ringde Yster efter taxi som kom efter en liten stund. Egentligen fick de inta ta med hundar men han gjorde ett undantag så jag fick åka i bakluckan. Matte i baksätet, Yster fram. Taxichauffören gjorde så gott han kunde men det var trafikkaos för att det var vägarbete och avstängt på en massa ställen. Så 17.40 när vårt tåg gick satt vi i taxi i trafikstockning. Klockan sex var vi framme vid centralen. Snabbt ur bilen och in till SJ kundcenter. Yster gick in och förklarade problemet. Nä, inga platser fanns och bara ett tåg kvar som gick på kvällen. Nattåget kunde vi inte alls åka med för där får man inte ha hund.

Vad göra? Ge upp gick då rakt inte. Ställa sig i ännu en kö för att få biljettpengar tillbaka var inte heller aktuellt. Nä, vi skyndade upp på perongen för att försöka charma konduktören på 18.20 tåger (sista hoppet). Yster gjorde ännu en storartad insats och vi fick åka med trots att det egentligen var fullbokat. Matte sjönk ner på en tom plats och jag på golvet. Vi var båda helt slut. Yster skyndade till en telefonbutik för hon tappade sin mobil i golvet mitt i all stress och den gick sönder. Sicket elände. Men garantin skulle täcka lagningen.

Matte pratade med konduktören när han gick runt. Vi slapp betala för ny biljett och han var så trevlig och snäll. Vi hade också sådan tur att det inte kom någon som ville ha platsen där vi satt. Puh, vilken lättnad. Det enda som störde friden var en man med en hund (en boxer). I slutet av resan kom han in i vagnen, innan hade hunden fått sitta utanför (han skulle egentligen också åkt med 17.40 tåget). När hunden fick syn på mig blev den alldeles uppspelt och stressad. Husse pratade i telefon och röt åt hunden och gjorde det bara värre. Han var inte klok. Matte säger att han nog var missbrukare. När han smällde i bordet så att det gjorde ont i allas öron fick Matte nog. Hon bad honom (inte jättevänligt) att inte göra så igen. Då började han skrika åt henne, kalla henne kärring och mig hundjävel. Men han gick ut igen och den stackars stackars hunden fick snällt hänga med. Både Matte och jag tyckte så synd om hunden men Matte var tacksam att han gick för hon var rejält arg.

Nåväl, trots denna incident så gick allt bra med tanke på hur illa det såg ut när vi satt i taxin. Både Matte och jag var rejält trötta när vi kom hem. Hoppas nästa tågresa blir lugnare och att det var första och sista gången vi missade tåget. Men den där snäll-konduktören förtjänar verkligen en eloge. Utan honom hade vi varit stransatta i Stockholm över natten och Matte hade inte kunnat komma till jobbet eller så hade vi fått köra hela natten ner. Nä, det  blev så bra så, vi kom hem bara en timme försenade.

Oj, nu kallar Dagismatte på mig. Bäst jag springer ut till henne.

Innan vi åkte till Stockholm åt vi mat med Dagismatte och Dagishusse. Jag fick smaka fiskgratäng (hemmalagad) och mums så gott det var. Det satt fint inför resan. När maten var avklarad så passade jag på att hämta en kudde som jag tyckte att jag skulle ha med mig på tåget.



Mattte påstod att den var för stor så den fick inte följa med. Och tågresan gick ju bra trots det. Det var ganska lugnt faktiskt. En liten hund på andra sidan gången bara som fnattade runt lite på golvet och så var där en hund till som låg längre bort.

När vi kom till Stockholms Central så var det liv och rörelse. En massa människor på väg. Festklädda, skrålande, en del vinglande. Matte och jag satt snällt och väntade på vår t-bana. Den kom också. Vi slog oss ner bredvid några killar med skateboard och de verkade ännu vara ganska nyktra men de var nog på väg till någon fest de också.

Matte och jag kom tryggt till Syster Ysters högkvarter. Hon var inte här för hon är iväg och jobbar men hon kommer senare i natt. Mina saker plockades fram, sängen bäddads och jag fick lite smaskig mat (liten portion torrfoder, rökt korv och ett ägg). Sedan har jag vankat lite upp och ner i sängen, vilat en stund men sedan funderat över det där med Wallander och Isa, att de pussades så intimt. Jag är faktiskt lite ledsen men jag vet samtidigt att gjort är gjort. Nu ska jag ha en trevlig Stockholmsvistelse med Matte och Yster så jag försöker lägga det åt sidan så hoppas jag det löser sig så småningom. Kanske man helt enkelt bara får försöka acceptera att visa saker händer fastän man inte vill och att detta var en sådan.

Matte har sagt att imorgon kanske det blir en trevlig utflykt. Havet eller skogen hoppas jag på. Kanske allra helst havet för där har jag inte varit på länge. Glass kanske man också kan sätta upp på önskelistan. Men först måste jag sova så att jag orkar.

Natti-natti

Igår var det full fart när Matte kom från jobbet. Vi skulle nämligen iväg till Lomma. Jaha tänkte jag, träning en fredag? Inte så vanligt men ok, jag är öppen för allt. Men det visade sig vara allt annat än träning. Det skulle nämligen vara instruktörsträff med mat, dryck, lekar och trevligheter. Jag befarade att det skulle bli mycket sittande i bilen för mig men så plötsligt blev jag utsläppt och fick leka med Lottas nya hund som heter Cheia. Hon är en portgisisk vallhund med pirayatänder... Knappa sex månader men ettrig som bara den. Ja, hon körde nästan helt slut på mig under kvällen. Hon var nog trött själv också men trots det kom hon fram till mig hela tiden. Jag försökte låta farlig och någon gång pep hon till (fast jag tror det var bara för att hon skulle vinna sympati hos tvåbeningarna) men annars var det mest hon som pirayade på mig tycker jag. Visste inte riktigt om jag vågade ta i lika mycket som jag brukar heller när jag leker med grabbarna. Men kul hade jag i alla fall.

Tvåbeningarna hade också roligt. De snackade, lekte lekar och höll igång. Vilket skrål och skrän och Matte var inte oskyldig hon heller. Och när de åt middag, himmel vilket oväsen. Men jag gick runt och fick lite smakbitar här och där med kött och "potatiskulor". Mums. Särskilt Karin O var väldigt givmild. Jag fick ett märgben också och det var Cheia väldigt intresserad av. Jag tänkte faktiskt lånat ut det till henne som en fin gest men hon fick inte för sin Matte.

Nåväl, allt roligt har ett slut och när klockan närmade sig halv tolv fick vi tacka för oss för både jag och Matte var väldigt trötta och behövde komma hem. Men det var en lajbans fest, det brukar inte vara alls så kul för fyrbeningar på fester. Matte brukar inte heller vara så partysugen men hon tyckte det var väldigt trevligt. Både Matte och jag hoppas på att det blir av fler gånger!

Vi vaknade till en ljuvlig morgon i morse. Alldeles tyst var det, inga stökiga tyskar idag. Jag och Matte tassade ut och Matte vattnade lite blommor medan jag gick och snusade och väntade på att Wallander skulle vakna. Det tog inte så lång stund och till vår stora glädje var svansen mycket bättre. Han kunde vifta fast inte som vanligt riktigt.

Efter frukost tog vi en tur upp i skogen och tränade lite apportering. Det gick faktiskt ganska bra både för mig och Wallander. Men varmt var det och jag badade när vi kom tillbaka. Även Wallander tog sig ett dopp om än olovandes för hans Mor menade att svansen behövde vara torr. Effer lite svalka blev det bengnag medan Matte och Helene solade sig lite och snackade. Matte fick en present av Helene och Wallander, en metall apport. Jättesnällt av dem tycker vi! Det är jag som ska hålla i metallsaken, jag fick testa och det var riktigt spännande. Bildbevis saknas men lär komma längre fram på träning. Även Mattes testade att hålla den, där finns bildbevis som Helene har. 

Helene busade också lite med mig och det var kul.



Även jag och Wallander fick busa lite och Matte och Helene vaktade så att han inte hoppade i sjön. Vi ägnade oss mest åt dragkamp.



Efter ytterligare lite utevistelse var det dags för matlagning. I vanlig ordning var det Helene som fixade i köket.



Matte fnattade runt på tomten och fixade lite och så packade hon ihop. Jag förstod att helgen började gå mot sitt slut och det kändes väldigt sorgligt. Och mycket riktigt, efter maten började det packas på riktigt, väskor sättas ut i bilen, mattor hängas ut mm. Jag höll mig undan och sörjde. Så tog vi en sista promenad för att jag och Wallander skulle få göra ifrån oss innan bilresan. Walle och jag hittade en pinne som vi delade som bästa vänner...



När vi kom tillbaka badade jag en sista gång. Jag tvekade inte att ta steget ut i vattnet...



Jag njöt av varje sekund i vattnet...



Sedan tog jag mig upp på landbacken...



Och slutligen skakade jag mig...



När städningen var avklarad så sade vi alla adjö till Bastudden och hoppade in i bilen. Stämningen var lite sorgsen. Alla ville stanna längre men vardagen kallar. Det var en underbar helg men ack så kort den kändes. Jag skulle kunna vara hur mycket som helst på Bastudden. Det är det bästa semesterstället jag vet.

Vi stannade på vägen och handlade glass, jag och Wallander fick dela på en mjukglassbåt. Matte blev alldeles nerkladdad men gott var det. Sedan fortsatte resan till Malmö där Wallander och Helene lämnades av. Jag gav ifrån mig ett sorgset jämmerskrik när Wallander hoppade ur buren. Nu var det definitivt slut på helgen.

Nu är allt uppackat och det enda som återstår är minnen och roliga foton. Men det är inte så illa. Och vi ska ju dit mer i sommar. Kanske en helg i juli har Matte sagt. Och så i augusti. Men nu är nu och de ljuvliga dagarna finns ännu kvar i färskt minne. Men en tidig dag väntar imorgon så det är bäst både jag och Matte kryper till kojs.

Tack Matte, Helene och Wallander för en alldeles fantastiskt underbar helg!

Det blev tidig uppstigning men idag gjorde det inget. Vi skulle ju till Bastudden. Jag hade full koll på inpackningen i bilen (det var en hel del väskor) och halv nio rullade vi iväg mot Malmö. Där hämtade vi upp Wallander, Helene och ännu fler väskor och kassar. Våra mattar kan släpa med sig...

Tiden i bilen gick faktiskt ganska fort. Vid tolvtiden var vi framme. Jag och Walle släpptes ur buren ut i friheten. Vi tog ett litet race och sedan rakt ner i vattnet. Sedan dess har vi varit konstant mer eller mindre blöta. Här är vi i plurret och Helene står på bryggan.

Efter att allt var inpackat och i ordning skulle tvåbeningarna äta jordgubbar och glass och Helene öppna födelsedagspresenter (lite försenade). Så här gott såg det ut på tvåbeningarnas bord.

Jag och Wallander fick kokta grisöron vilket var mycket smaskigt. Sedan har dagen förflutit med mycket bus och bad, lite vila och även lite promenad. Vi har också ätit, både lite gottis och mat. Men mest av allt har vi faktiskt badat. Vädret är underbart och vattnet härligt. Bättre kan det inte bli.

Jag hoppar från bryggan utan att fundera över det men Wallander är lite försiktigare av sig. Han studerade dock min teknik noga. Här har jag precis tagit ett skutt och plumsat i och kommit upp med huvudet igen.



Och sedan provade han olika varianter själv...



Men vi satt lite stilla också ute på bryggan och bara hade det mysigt och skönt...



Fast lite dragkamp hann vi med också innan det blev dags att gå in för kvällen. Matte har tagit med flera roliga leksaker. Här är vi med trossen...



Ett spår har också lags, det var Helene som försvann in i skogen med klöv, blod och snitslar. Säkert får vi gå det imorgon bitti. Det blir kul. Ja, nästan allt är kul här. Bara synd när Matte blir sur, vilket hon blev när jag försökte hoppa upp på Wallanders rygg och hålla fast honom med framtassarna. Han gör ju så på mig men jag får inte. Det tycker jag är konstigt. Sedan får vi inte komma in i stugan när vi är jätteblöta och det tycker jag också är lite synd. Men annars är allting bara toppen och lajbans. Fast nu är både jag och Wallander jättetrötta. Kanske Wallander är ännu tröttare än jag är för han tittar så himla noga på allting. Insekter, ljud, rörelser...ja allting utomhus ska han undersöka. Jag är van att vila utomhus så för mig är det lite enklare men Walle kollar av precis allt. Men även jag är faktiskt trött efter så mycket hålligång som vi har har haft idag. Tror det blir en ganska tidig kväll överlag. Vi måste vara utvilade tills imorgon för då blir det säkert en massa nya roligheter. Och det vackra vädret verkar hålla i sig. Toppen.

Matte var halt när hon kom från jobb. Men hon hade fått knäet genomlyst och det verkade inte vara några allvarliag skador. Tyckte också hon haltade lite mindre än imorse. Vi tog en runda på fältet och tränade lite apportering, då får jag springa mest. Först lade Matte ut dummiesar som jag inte såg (fast jag visste ATT hon lade ut). Sedan tränade vi med dummiesar på rad och stoppsignal och sedan fick jag hämta in de utlagda och så avslutade vi med en markering. Alldeles lagom. 

Efter träningen inspekterade vi den nya dammen ordentligt och Matte fotodokumenterade. 


Dagishusse sitter i soffan och njuter i kvällssolen. Det som syns i vattnet är självklart jag som tar ett kvällsdopp.


Matte säger att jag ser ut som en säl. 


Blötis!

Och så till sist en vacker blomsterbild...



 

Det var så här att jag hittade en näckros som jag tyckte var dåligt planterad för den bara flöt runt. Så jag bar iväg den och satte den ovanpå jordkällaren. Det blev en himla jämmer när Dagishusse fick veta vad jag hade gjort. Men jag tyckte inte det var så tokigt. Jag hörde hur han gnällde lite till Matte. Hon suckade lite, menade att jag väl tyckte jordkällaren var det finaste stället jag kunde sätta den på.

Nåväl, jag och Matte cyklade en runda medan Dagishusse gjorde middag. Efter ätandet skulle Matte ta en dusch. Då hördes plötsligt ett vrål inifrån badrummet. Jag skyndade dit och så även Dagismatte och Dagishusse. Matte hade halkat och slagit i knäet och underbenet rejält i kaklet. Det gjorde nog jätteont, åtminstone lät det så på Matte. Det var nämligen blött på golvet i duschen för kranen var inte helt avstängd. Kan det ha varit Dagishusse som glömde den. Ja, vad ska man tro. Plötsligt tedde sig näckrosens öde sig mindre viktigt i alla fall.

Nu haltar Matte omkring, knäet ser ut som en fotboll och hon känner sig lite jämmerlig. Hoppas det blir bättre tills imorgon. Åtminstone till fredag måste det vara bra men det tror hon att det är, åtminstone mycket bättre.

Trots olyckorna blev det några bilder på mig idag.


Jag och mitt däck!



Jag med en fiiiin pinne!

Igår fick vi träningshjälp i Lomma av Helene (med Zico). Det är framför allt linförigheten vi behöver hjälp med. Eller rättare sagt, Matte behöver hjälp. Hon gör nämligen en rad fel som försvårar för mig. Men till hennes fördel får jag säga att hon verkligen försöker ta till sig av tipsen hon får. Men till att börja med gör hennes sjumilakliv det svårt för mig att hänga med. Sedan klor hon så på mig att jag sackar efter. Mycket bättre gick det när hon bara travade på enligt Helenes instruktioner. Då slöt jag upp vid sidan snyggt och fint efter en liten stund. Matte fick hemläxa på flera punkter tills nästa gång.

Det var varmt igår så efter en stund var jag ganska avslagen. Vi kom hem ganska tidigt faktiskt men sedan spårade kvällen ur helt för Matte hittade fler fästingar på mig. Två små som precis hade satt sig fast. Matte blev helt hysterisk och när det blev kvar en bit av den ene så började hon gräva i mig med en pincett. Ajaj. Sedan började hon tjuta om att jag blir sjuk och det var en himla cirkus. Till slut lugnade hon ner sig efter att ha pratat lite i telefon och så somnade hon och jag kunde pusta ut. Men ni kan tro det är ett evigt undersökande av min päls. Borstning, krafsning, inspektion. Idag har jag dessutom haft badrestriktioner. Visst, det är för att halsbandet ska kunna verka bättre men jag är varm och vill svalka mig. Sicket elände med dessa små fästningar.