Vildhunden

Tyvärr var det inte en så rolig stadstur som när vi åker och hälsar på Wallander i Malmö. Nä, ikväll bar det av till Lund där matte skulle hälsa på en kompis. Det var ganska händelselöst för min del men jag fick ett gott ben att gnaga på, ett paket att öppna och så fick jag lyssna på tvåbeningarnas tjattrande. Men jag är hellre med än att vara utan matte och jag tog tillfället i akt att vila lite för det har blivit lite skralt med sömnen på sistone.

Imorgon är det träning och jag hoppas verkligen att matte inte ska hålla mig vaken inatt för då kanske det går åt pepparn imorgon när jag ska hämta fåglar. Har nog sett att de är framtagna ur frysen. Blod såg jag också. Ska det läggas spår??? Man undrar ju såklart.

Torsdagen den 15/11 blev Ulf Sörensson och hans sambo Ewa Peterson, på Framnäs gård utanför Landskrona, bestulna på sin 2,5 år gamla Wachteltik Enya. Tjuvarna tog Enya ur hundgården när Ulf och Ewa var borta ett par timmar. Någon har observerat en norskregistrerad bil som kört upp på gården vid tidpunkten för stölden. Registreringsnumret var N 277 MZN och tillhör enligt polisen de "irländska asfaltläggare" som årligen åker omkring och lurar folk. 

Idag var det gemensam apporteringsträning i Lomma under Margaretas överinseende. Det började inte så bra för när jag skulle hämta kanindummiesar längs stigen så var där ett ställe där det luktade jätteläskigt och jag ville inte gå där och det fattade inte matte först så hon blev ju sur. Men sedan förstod hon och jag fick gå min lilla omväg. En sak som matte också lärde sig där var att jag inte tycker om när hon tar i mig när jag ska jobba, då blir jag irriterad och distraherad.

Efter ett tag var det dags att hämta riktiga fåglar. Jag fick vänta JÄTTELÄNGE på min tur men till sist fick jag springa iväg och hämta. Totalt fem stycken och i slutet var jag trött men jag hittade alla snabbt. När det gäller avlämningarna finns det enligt matte en del övrigt att önska men hon bråkar inte för hon är glad att jag tar fåglarna och det tycker jag är en sympatisk inställning. Överlag tycker jag att matte har lärt sig en hel del och hon gapar inte lika otrivsamt på mig längre. Hon är lite tjatig om att jag ska sitta ner och att jag ska vara tyst men det kan jag stå ut med.

Matte var nöjd efter träningen. Tyvärr gjorde jag mig lite impopulär när vi sedan var ute på skogstur för jag stack efter en kanin. Bara en kortis men matte var purken och kopplet åkte på och var kvar en lång stund. Jag gick riktigt fint för jag vågade inget annat. Man kanske skulle försöka sköta sig lite extra bra nu när det närmar sig jul men det är inte så enkelt alltid.

Ja, idag var första gången jag gick ett spår som var alldeles frostigt. Men det gick bra, fast jag snurrade runt lite på ett ställe men hittade rätt igen. Matte började grymta en smula men sedan lade hon band på sig och lät mig jobba ifred.

När vi sedan hade spårat klart åkte jag in i bilen. Va??? Jag var helt frågande. Men efter en stund begrep jag för matet kom tillbaka med Helen&Wallander i släptåg. Tydligen hade matte pratat med Helene och så blev det hastigt och lustigt bestämt att Wallander skulle komma och gå spåret som ändå matte hade lagt till mig. Alltså....Walle skyndade ut i spåret och jag fick vänta. Men det var inte så farligt, jag hade det rätt skönt där. Väsnades inte förrän jag hörde matte igen så att hon skulle tro att jag hade haft det hemskt där (vilket hon nog ändå inte gjorde). Det gick bra för Walle i spåret och det kändes ju kul. Men ännu roligare blev det för vi fick apportera riktiga fåglar inne i skogen. Det gick bra för oss båda även om det finns synpunkter på att vi inte kommer ända fram. Men det kändes mindre läskigt att ta fåglarna idag.

När vi hade tränat klart gick vi en liten runda i skogen och Walle och jag fick springa lite tillsammans på fältet. Sedan bar det av hemåt och vi skickade hem Helene och Walle.

Det var jättekul med besök! Resten av dagen har varit ganska lugn. Matte har fixat och donat, jag har kollat runt lite i trädgården, grävt något litet hål och så har jag vilat mig. Synd att helgen går så fort för imorgon är det måndag och matte ska iväg. Men men....det kommer en ny helg. Och kanske kommer hon hem lite tidigare än vanligt imorgon så vi hinner gå en lång tur innan det blir mörkt.

Vi har fått massor av trevliga bilder på mailen. Det var ju Frida, Wallanders Lillmatte som fotade så mycket i söndags att minneskortet  i kameran blev alldeles fullt. Jättetrevligt att du var med Frida. Matte har utlovat torgvantar till dig så att du inte ska behöva frysa om fingrarna nästa gång du är med.  

Här är lite bilder på mig och faktiskt även två där matte är med. Inte illa av Frida att få med henne på bild...


Full fräs...


Matte påvisar hur jag ska göra...


Skutt över bäcken...


Stolt svansföring...



Denna eviga väntan...


Jag tog duvan!!!

Så ropade matte när hon öppnade brevet från SKK. Hon var lite virrig och snuvig och tänkte först inte på att det var röntgensvar. Inte förrän hon öppnade och såg vad det var. Där stod att jag har HD grad A och AD ua. Tjojo. Nu kan jag busa så mycket jag vill (när jag får busa alltså) och har inga restriktioner med springande eller hoppande. Det känns skönt. Tur att det blev något bra av den där obehagliga undersökningen.

Ja så lät det från matte idag när jag äntligen tog mod till mig och hämtade vilt. Först en duva sedan en and. Det var i slutet av träningen idag hemma hos Vira på hennes fina gård och marker som vi fick hämta riktiga djur. Vi hade då tränat med kanindummies innan och gjort en massa olika övningar. Övningarna i sig gick bra men jag är ju dålig på att vänta och jag och matte hade varit oense om en del saker så som att man inte ska dra i kopplet, inte stå upp hela tiden och vara otålig och inte beta gräs när man ligger ner. Hon skällde och jag fortsatte göra fel. Blä! Hon drog mig till och med i örat en gång och då skrek jag högt. Det taskiga med det var faktiskt att jag inte gjorde mer fel än vanligt men matte var irriterad för hon trodde aldrig att jag skulle apportera vilt. Jag kände mig lite förorättad faktiskt. Men sedan när matte blev så glad som jag inte har hört henne vara på länge då kändes allt kul igen och vi var bästa vänner igen när vi gick till bilen. Det kändes jätteskönt faktiskt.

Jag fick vänta själv i bilen en stund efter träningen för matte åt med de andra tvåbeningarna. Berit, Viras matte hade nämligen dukat upp mat till dem och enligt matte var det väldigt gott efter så lång tid ute. Kan jag tänka...jag fick inte ett dugg.

På vägen hem körde vi in om en kompis till matte och hälsa på en stund men vi kunde inte stanna så länge för det blev mörkt och vi behövde hinna ut en tur och dessutom behövde jag få mat för jag åt inte imorse innan vi åkte iväg.
Jag är trött efter den här dagen men nöjd också för att jag hämtade de där fåglarna. Det var första gången på riktigt liksom. Jag har inget bildbevis själv för matte hade inte tid att fota men Frida, Helenes dotter var med och tog kort och kanke kommer det ett foto på mailen där jag apporterar fågel, vi får se. Men Elliot såg i alla fall och kan intyga att jag skötte mig bra.

... har jag Lakrits blivit av Wallander .

Reglerna som gäller är följande:

1. Länka till den som utmanade dig.

2. Berätta 6 egenheter hos dig själv.

3. Utmana 6 personer i slutet av ditt inlägg.

4. Lämna meddelande till dem du utmanat.

1. Jag äskar att hitta riktigt stora pinnar att bära hem. Helst så långa så att man tar upp hela vägen när man kommer springande. Sedan lägger jag dem nära ingången så att tvåbeningarna snubblar över dem när de kommer ut. Inte så populärt fast matte tycker jag är söt när jag bär pinnarna.

2. Har svårt för att låta bli att smita till mina polare på träningen. Matte och jag har varit riktigt oväns om det där men det går bättre och bättre. Eller rättare sagt, det går bra ibland och mindre bra ibland men ändå mindre dåligt än innan.

3. Jag HATAR klotången. Den är ett tortyrredskap och jag skulle vilja ge den tvåbening som uppfann den en rejäl utskällning.

4. Jag ÄLSKAR välling. Det är min absoluta favoritmat och jag får ibland på kvällarna innan vi går och lägger oss. Så fort jag hör att matte tar ut burken i skåpet så vet jag vad det är frågan om. Mums.

5. Jag tycker om att tugga lite på mina egna ben när jag ligger och blir kliad av matte. Hon tycker inte det ser klokt ut men det är faktiskt jättemysigt.

6. Jag gillar inte att vara ensam men det är jag ganska sällan för jag har dagispersonal som ser om så att jag har sällskap nästan jämt. Det är himla snällt av dem tycker jag!

Eftersom Wallander var den som utmanade mig och han är den enda jag känner som har blogg så blir det lite svårt att utmana andra fyrbeningar. Men jag kan ju utmana tvåbeningar. Matte kanske. Syster Yster. Medicinpinnen. Dagismatte (men jag vet inte om hon klarar ut det tekniska med att  skriva på bloggen). Sedan ska jag såklart utmana Knappen, jag kan hjälpa honom att skriva på min blogg om han berättar vad det ska stå. Nummer sex får kanske bli syrran Vicka som tittar in här på min blogg då och då. Vi får väl se hur många som skriver något men nu har jag i alla fall gjort mitt!

Matte åkte iväg imorse och jag trodde hon skulle vara borta hela dagen men hon kom tillbaka vid halv ett för det blev inte mer undervisning. Jag blev helnöjd för vi var ute och tränade både lite lydnad, sedan med låtsaskaniner och efter det tog vi en härlig långpromenad. Kunde det bli bättre? Nä knappt. Det enda dumma var sedan att jag började skälla över ingenting och matte blev sur som en gammal gurka. Men det varade inte så länge. Hörde dock henne prata med dagismatte om att hon är lite bekymrad över mitt skällande. Nu har säkert dagismatte fått instruktioner om att jag inte får ge hals när jag vill. Ständigt dessa begränsningar.

Jag gjorde ett nytt försök att gräva under vinrankorna idag men det blev inte långvarigt. Dagismatte fyllde igen. Suck. Jag som var så grävsugen efter att ha promenerat mycket på asfalt den senaste tiden.

Ikväll har matte bakat en himla massa äppelkakor och det har luktat jättegott. Hon ska ha med på jobbet imorgon för det är sista dagen där (för ett tag i alla fall) för hon måste gå en kurs till innan hon får sin examen (jag tycker att tvåbeningarnas utbildningssystem verkar vara krångligt och att det är enklare på hundklubben). Hon är inte så nöjd över det men inget att göra åt saken.

Har förresten hört ryktas om att det blir mycket aktiviteter i helgen och det tycker jag verkar toppen. Längtar.