Vildhunden

Jag var minst sagt sur igår kväll när jag läste att Wallander och Elliot skulle hit och spåra men att jag inget hade fått veta. Och precis som jag befarade fick jag inte spåra. Det löjliga tyckte jag var att matte försökte smyga med att hon hade blod och klövar framme. Så skickade hon ut mig i trädgården och då tog hon fram klövar och så låtsades hon som ingenting när jag kom in. Löjligt. Jag visste på en gång vad som hade hänt och var alla sakerna fanns.

Nåja....jag fick vänta länge och väl medan grabbarna spårade men sedan gick vi en runda tillsammans och jag fick några pussar i alla fall. Så helt jämmerligt var det ju inte och så fick jag faktiskt en förklaring till att jag inte fick spåra även om jag inte riktigt förstod. Tydligen ska det hända något imorgon, jag ska spåra på ett annat ställe. Låter kryptiskt. Vi får väl se vad det är. Jag gör mitt bästa, mer kan jag inte göra. Så hoppas jag det räcker till vad det nu ska vara.

Efter promenaden snackade tvåbeningarna en massa och jag och mina polare fick vänta ännu mer. Sedan åkte de andra iväg och matte samlade ihop sina kuvert med ansökningar Hon skulle iväg och posta dem och jag kände att jag fick stödja henne i detta och se så allt gick rätt till så jag följde med till Lund. Men innan det hela kunde postas skulle hon köpa plastfickor och lägga viktiga papper i så att de inte skulle komma bort. Så vi körde ut till Nova köpcentrum. Fy för säger jag bara och jag vill inte återge mattes ord när hon insåg att trafikstockningen var kön till infarten och inte någon olycka. Jag fattar inte hur så många tvåbeningar vill klämma ihop sig på samma ställe. Men tydligen var det någon ny stor affär som hade öppnat. Ingen hundaffär så jag var inte ett dugg intresserad och inte matte heller. Hon ville bara ha sina plastfickor och snabbt komma iväg. Men det tog en timme att få tag i fickorna. Eller fem minuter att hämta dem i affären och nästan en timme i bilkö. Men jag fick en varm korv från Pressbyrån som tröst för att det blev så mycket väntan. Och mer blev det för först tog det lite tid för matte att hitta sista minuten brevlådan. Sedan skulle hon handla lite på vägen. Och så skulle hon ett annat ärende. Puh. Mycket väntan allså. Men när vi kom hem blev det promenad och då fick jag sträcka på benen.

Ja, precis som jag misstänkte blev det en ganska lugn helg. En besvikelse var det ju att jag inte fick spåra men jag kanske får kompensation. Alltid trevligt med kompisar på besök. Hoppas vi kan springa lite friare en annan gång när mitt ben är okej. Eller jag känner inte av det men tror inte matte ville riskera något så därför fick vi vara i koppel. 

Hoppas den fläckige och du kommer bra överens Walle. Elliot har ju en likadan och de är syskon precis som ni. Det var därför jag tyckte de passade så bra till er! Och ät nu för tusan inte upp alla baconchipsen när du är själv hemma för då får du så eländes ont i magen!  

Morgonen började lite kotiskt för matte försov sig. Inte så att hon kom försent till det hon skulle men allt gick hiskeligt fort och någon ordentlig promenad som jag brukar få blev det inte.

Jag visste att vi skulle till Malmö för matte hade en tid att passa där. Men jag visste inte att vi skulle åka runt först i stan och leta efter någon slags bomber med konfetti i som Yster behövde till en show. Jag blev överhuvudtaget lite undrande över hur Yster skulle få dem av oss men jag fick svaret så småningom.

När bomberna var upphittade så åkte vi till mattes möte. Jag fick vara med så det var helt ok. Fick struts att snaska på och annat gott. Sedan skulle matte ett ärende och jag fick vänta i bilen. Trist.

När Malmö var avklarat bar det av norrut, det kände jag med min inbyggda kompass. Länge och väl tyckte jag vi åkte. Men till sist stannade bilen och bakluckan öppnades. Då hörde jag en välbekant röst. Yster?! Jag blev jätteförvånad. Hade ingen aning om att vi skulle ses. Jag trodde hon var i Stockholm och så långt hade vi inte åkt! Men hon var hos en musikerkompis och repade utanför Hässleholm. Och så hade matte hastigt och lustigt bestämt sig för att vi skulle åka och hälsa på henne där för hon var själv under dagen när kompisen var på jobbet.

Jag blev jätteglad i alla fall. Skällde, sjöng och skuttade runt. Sedan gick vi in och matte och Yster fikade och jag fick lite mer gottis samt smakade på kattmat som stod framme. Så småningom bar det också av ut i skogen på en lång runda. Jag njöt av att ha två av mina favoriter hos mig. Men allt roligt har ett slut och vid fem var det dags för matte och mig att tänka på hemfärden. Vi åkte men när vi hade kört en stund började det ringa i bilen på en telefon som definitivt inte var mattes. Det visade sig vara Ysters som hade glidit ur hennes ficka. Bara att köra tillbaka igen och lämna den. Sedan avfärdade vi igen och den här gången kom vi ända hem. Tur, för jag var hungrig trots godis under dagen.

Imorgon ska vi nog till Teba. Förutom jag och matte blir det Elliot och Ann. Kanske får jag och Elliot busa i hans trädgård sedan. Det vore toppen.

Jag är trött efter idag för det var så stor överraskning att få träffa Yster så nu måste jag nog ta igen mig för att orka med morgondagen.

Då var det Lomma igen ikväll. Först tyckte jag det verkade lite tradigt, det där eviga gåendet med olika vändningar och vridningar. Men sedan gjorde vi lite mer fartfyllda saker som att kasta sig ner i liggande under gång och inkallning. Efter pausen (som innebär att tvåbeningarna smörjer kråset och snackar och fyrbeningarna ligger övergivna i bilarna) fortsatte vid med platsliggning och hopp. Särskilt hoppet tycker jag är kul!

Allt vi gjorde gick bra idag så både matte och jag kände oss nöjde när vi körde hem. Och så fick hon påskrivet papper av Ann och Helene. Golvet i ett av rummen här är översvämmat med papper i olika högar. Matte sliter sig i håret över alltihop, det är några ansökningar hon ska ha iväg snart som tydligen är viktiga för henne (och därför även för mig för det som är viktigt för matte är ju viktigt för mig också).

Imorse råkade jag förresten smita till en annan hund i skogen som också var lös. Han var vit och lurvig och hette Linus. Men vi fick inte leka länge för våra mattar hämtade in oss. Matte tog mig i halsbandet och ledde iväg mig men hon var inte arg vilket kändes bra. En olycka händer så lätt menar jag...

Jag hörde på träningen att Wallander också har fastnat för baconbitarna. Tydligen fick matte beställning av Helene på baconbitar. Hoppas matte hittar några till mig också, fast här finns ett litet förråd så jag klarar mig ett tag. Jag får bara dem på träningen, när vi går i skogen har matte lite mer "vardagsgodis" i fickan som leversnittar eller frolic.

Idag har dagismatte förresten stekt en massa kycklinghjärtan till mig och Knappen. Himla delikat är det. Matte köper hem och dagisamtte steker. Vilket lyxliv man har!

/Godishunden

Det var sorgligt att skiljas från Yster idag när jag och matte skulle hem. Jag sov mig igenom tågresan mest, fast jag kramade ur de sista godisreserverna ur matte mellan tupplurarna. En annan liten minihund fanns det som skällde på mig men jag brydde mig inte om den. En sur tant var det också som undrande om "den fick vara här på tåget" och syftade på mig. Matte upplyste henne inte så vänligt om vad som gällde...

Jag blev jätteglad när jag fick komma av tåget och hittade dagismatte som mötte oss. Jag hoppade rakt i famnen på henne och sedan hoppade jag glatt in i buren. Och så bar det av hem till skogen!

Nu har jag legat lite framför brasan och myst. Jag saknar Yster men nu är det ju som det är, inget att göra att vi bor på olika håll. Ser fram emot när vi ses nästa gång istället.

Berta har installerat sig på min bean-bädd och verkar trivas bra där. Vi får se vad som händer med henne.

Imorgon är det träning i Lomma. Matte ska nog förbereda med godiset redan ikväll för hon ska jobba imorgon så det blir snabbt ut på promenad när hon kommer hem och sedan iväg.

Igår var vi en lång runda i skogen. Det duggregnade när vi gav oss ut och sedan tilltog det bara. Vi mötte inte många människor kan jag säga. Jag undrar var alla hundar är när vädret inte är så fint. Deras tvåbeningar är kanske rädda för att blöta ner sig. Nåväl, det var inte mina i alla fall. Vi tog den kuperade långa rundan. Den är jätterolig för man får klättra över berghällar. Matte halkade en gång men hon skadade sig inte, jag tittade till henne noga.

Ni undrar säkert över titeln på inlägget. Och nu ska jag avslöja...

När man går långa rundan går man förbi ett ställe där det finns bävrar. Man ser på träden att de har varit och gnagt men man brukar aldrig se några för de gömmer sig väl. Men igår såg jag för första gången i mitt liv en bäver. Hon satt och huttrade under en blöt gren. Jag flög fram med min nyfikna nos och det var nära jag fick mig ett nyp för jag hafsade henne i svansen. Men sedan förstod jag att något var fel med henne. Och mycket riktigt, hon hade fått ett träd över ena tassen så hon var skadad. Matte skyndade fram men innan dess hann Berta presentera sig för mig och undrade om jag på något vis kunde hjälpa henne. Jag svarade att min matte kanske kunde. Matte kom ilande när hon förstod att det var något på gång. Och så undersökte hon Bertas tass. Den var inte allvarligt skadad men behövde vila ett tag. Sedan lade matte pannan i djupa veck. Vad skulle vi göra med Berta? Hon ville inte stanna i skogen. Så hon fick följa med i mattes ryggsäck. Nu undrar Berta om hon kan få flytta hem till någon snäll familj. Självklart ska hon med till Skåne, hon får åka i mattes stora ryggsäck imorgon. Men sedan? Hon tycker jag är snäll som hjälpte henne men sanningen är att jag härjade igång innan idag och skulle jaga henne och det klarar inte hennes tass av. Jag tänker på Elliot. Kanske hon kan flytta hem till dig. För hos Wallander finns ibland Guinness och det går då rakt inte. Men kanske kan hon bo hos Elliot. Det är ju ändå lite på landet. För jag tror också hon är rädd för Knappen och honom kommer hon att stöta på förr eller senare.

Vi funderade först över om hon kunde vara kvar hos Yster men vi märker att Berta tycker det är obehagligt med hög musik. Hennes öron är väl känsliga. Yster satte henne vid flygeln men hon såg vilsen och rädd ut.

Så Elliot, tror du att du kan ta dig an en bäver som heter Berta. Jag har sagt att du är en himla trevlig typ. Hon är en mycket snäll och försynt liten bävertjej. Hon vill absolut inte tillbaka till de andra bävrarna i skogen för hon har blivit mobbad av dem för att hon är lite tjock om magen. Men hon är söt och fin tycker jag. Hon har varit väldigt fåordig kring sitt bäverliv och hur hon fick det där trädet över sig. Jag tror själv att de andra bävrarna gjorde det med flit för att hon skulle råka illa ut. För hon satt alldeles ensam utanför bäverboet bland löven i regnet och höstkylan. Snyft så synd jag tyckte om henne när hon berättade. Jag som har det så bra och blir omhuldad jämt av mina tvåbeningar.

Snälla, hjälp min bäverkompis till ett bättre liv!

Som jag berättade om innan har jag repat trummor. Yster har ett speciellt digitaliserat trumset som inte dönar så mycket. Det är bra för då kan man spela hela tiden utan att störa grannarna, säger hon. Jag var först lite rädd för trumsetet men sen blev jag säkrare på handen. Är du lite avis nu Walle? Elliot, har du inte lite riviga rif så ska vi nog få fräs på Walle & The Flatters.





Här är en bild på Ysters gig igår, där på det stället där hon tappade sin propp. så här skulle vi också se ut grabbar, eller vad säger ni? Vi kör väl svart och rött istället för vitt och rött?

Idag har det faktiskt varit ganska lugnt. Och tur var väl det med tanke på hur äventyrlig natten blev. Matte och jag har promenerad och tränat lite. Så har vi gått en liten runda med Yster också i skogen och där blev jag skickad två gånger mellan henne och matte. Jättekul tyckte jag det var. Sedan hämtade vi upp Medicinpinnen och åkte till IKEA. Det blev faktiskt så att matte följde med in och Medicinpinnen var med mig. Likadant när det skulle handlas mat sedan. Men det var bra att hon gjorde så för på City Gross hittade hon en väldigt behändig sak till Elliots matte och en till Wallanders mor. Så det var inte så dumt. Själv fick jag en korv med bröd så jag var inte helt lottlös.

Ikväll har matte stekt lever till mig och jag har spanat in allt. Såklart fick jag smaka också och nu är jag mätt och nöjd.

Även ikväll är Yster iväg och jobbar. Fast hon kommer nog hem lite tidigare än igår. Och så hoppas jag att hon inte blir av med något i natt. Hon måste komma i säng tidigare än hon har gjort de senaste nätterna för imorgon ska hon tydligen fotograferas till någon slags tidning. Jag vet väldigt lite om det. Men det jag har snappat upp är att när hon är klar med det blir det raka vägen till skogen. Det gillar jag! Men det har varit skönt med en lite lugnare dag, jag var trött efter torsdagen och fredagen samt nattens övningar.

Det var en lustig natt tycker jag. Matte och jag somnade någon gång vid ett. Vid halv tre kom Yster hem och jag var ju tvungen att välkomna henne även om jag var sömnig. Det snackades lite och sedan somnade jag och matte igen. Men efter drygt en och en halv timme, dvs vid femtiden på morgonen började Yster att härja runt. Hon tände lampor och började rota i mattes och min säng. Först trodde jag hon hade blivit helt från vettet men allt brukar ju ha sin förklaring och så var det även denna gången. Hon var nämligen av med en öronpropp som kostar hur mycket som helst. Ett tusen åtta hundra kronor. Jag hade svårt att greppa talet men matte förklarade för mig att det räcker till 150 påsar baconships. Himmel alltså....jag förstår att Yster var olycklig. Det är tydligen särskilda öronproppar för musiker, så att hon ska kunna ha dem i på scen men ändå höra vad hon sjunger och så. Och visst, med tanke på oljudet här i torsdags och att det ändå inte var full volym så förstår jag att hon behöver skydd för öronen.

Alltså...det vändes upp och ner på det mesta (inklusive mig) när matte och Yster letade i morse. Men ingen propp. Yster tänkte och tänkte...försökte lista ut var hon kunde ha tappat den. Och till slut kom hon och matte fram till att det fanns en möjlighet att den låg på parkeringsplatsen där Yster hade haft bilen. När hon sedan kom ut med grejor efter spelningen drog hon upp nyckeln ur fickan och däri låg proppen efter att hon hade tagit ut den när hon hade sjungit klart.

Sagt och gjort...det bar av med bilen till parkeringen. Och med förenade krafter hittade vi proppen. Först tyckte jag det verkade som att det mest var Ysters förtjänst men hon hävdar bestämt att hon inte hade hittat den utan mig så jag får väl känna mig nöjd över min insats. I alla fall var vi jätteglada hela gänget när vi åkte hem igen. Fast jag var förfärligt trött också. Men tänk vilken tur att vi hittade den lilla grejen som kostade så mycket. Hoppas hon inte blir av med den (eller den till andra örat) igen för då kanske det inte är lika turligt.

Matte och jag somnade igen när vi kom hem.  Yster somnade också efter en stund.Och alla var vi så nöjda att lilla proppen var upphittad.

Ja, det här är annat än landet och lugna skogen där man mest möter rådjur, kaniner, hästar och ibland en och annan människa som är ute och går, med eller utan hund. Här vimlar det av folk, det finns hundar (och katter) bakom nästan varje gathörn  

Vi sov länge i morse, matte och jag. Tror matte hade ställt klockan på någon ambitiös tid men klockan stängdes av och vi sov vidare. Så skönt det var att ligga och dra sig lite i sängen. Men till sist gick vi upp, jag fick mat och efter en liten stund gick vi ut på promenad. Då var det inte så mycket folk ute men visst mötte vi några hundar och en massa barnvagnar. Och så spelades det fotboll på idrottsplatsen.

När vi kom hem stod jag otåligt och väntade utanför dörren till Ysters sovrum. Jag ville att hon skulle komma så att jag fick säga hem. Och det gjorde hon till sist. Men inte såg hon utvilad ut. Nä, hon hade sovit alldeles för lite så hon var jättetrött. Men hon kom igång och började ringa samtal och greja. Och efter inte alls länge så skulle vi ut igen och den här gången hade vi ett mål, nämligen biluthyrningen. Där hämtade Yster en bil som hon ska ha över helgen för hon behöver den till sina jobb (måste transportera grejor och folk). Sedan åkte vi och handlade. Eftersom jag inte fick gå in i affären så väntade jag och matte utanför och kollade på folk. Jättemycket människor var det som skulle in på ICA Maxi och handla en fredag. Jag blev helt trött i huvudet av alla människor så jag lade mig ner till slut. Och snacka om att jag blev glad när vi åkte hem igen. Puh, jag behövde vila. Och det fick jag, i flera timmar.

När jag hade fått kvällsmat gick matte och jag en skön runda. Jag fick vara lös en del i skogen här i närheten och vi tränade även lite på en gräsplan. Skönt med en alldeles vanlig runda. Sedan blev det mer vila och så för någon timme sedan var vi ute på sista rundan. Nu är det nattvila fast det blir väl en sista kissning innan det är läggdags helt. Men då går vi bara utanför dörren nästan.

Jag blir trött av allt ståhej i stan, är inte van vid det eftersom jag lever ute i skogen. Men det är kul att titta på folk och allt som händer här också. Trevligt med omväxling. Men imorgon ska vi ut i skogen, till samma ställe som igår. Det gillar jag allra bäst. Där kan man bada också. Igår fick jag prova en ny flytleksak som matte köpte på Sofiero. Den ska nog bo häruppe hos Yster tills nästa gång jag kommer. Den var jättebra för den hamnade långt ut när matte kastade så jag fick simma en bra bit och det gillar jag!

Det ska tydligen bli IKEA också imorgon och enligt bloggen ska Medicinpinnen rasta mig när matte och Yster är därinne. Men det vet jag inte för matte vill nog inte så gärna på IKEA. Så hon kanske skickar in Pinnen istället med Yster och så väntar matte och jag tillsammans. Tror inte jag tycker om att matte försvinner från mig här i stan, det känns så otryggt då.

I vanlig ordning har matte och Yster stoppat i sig en massa delikatesser. Men jag är inte lottlös för jag har fått korvar och kyckling och en del annat smaskens. Och så lite vanlig mat också så klart. Matte säger att vi inte kan hålla på så här för då måste vi banta när vi kommer hem. Men jag menar att man måste passa på och njuta när tillfälle erbjuds. Vem vet hur det blir imorgon.

Matte och jag är själv ikväll för Yster är iväg och sjunger med sitt band på något stort arrangemang. Ja, det var ju dem hon repade med här i går kväll när det var ett sånt himla liv. Jag har förresten övat lite också idag. Här finns massor av instrument. Flygel, gitarrer, bas, trummor mm. Här skulle vi ju kunnat repa så det stod härliga till, vi som är med i Walle and the Flatters. Svårt med replokal i Skåne. Här är perfekt att repa men jag vill inte flytta hit för skogen är bäst.

Nä, nu ska jag retirera till mattes säng. Den är mjuk och skön. Bra att vila i efter alla intryck idag.

Natti-natti

Från en trött tjej

Hej allihopa!

Nu är jag och matte i Stockholm. Närmare bestämt på Hammarbyhöjden där Syster Yster bor. Det har varit en lång och innehållsrik dag och jag är jättetrött!

Det började i morse när matte vaknade. Eller kanske egentligen redan i natt när jag efter att ha skrivit mitt korta inlägg hittade matte på sängen, sovandes. Inget blev packat och när matte vaknade idag så blev det en himla fräs på henne. Fram med ryggsäcken, mina saker ner, datorn ner, diverse saker till hennes examensarbete och så lite annat. Som vanligt en blytung ryggsäck och en tillhörande extraväska. Och en påse som sätts fast på ryggsäcken som hänger och slänger. Nåväl, jag är ju inte oskyldig, mina saker tar en del plats sammanlagt. Det är mat, godis, leksaker (som ska stanna i Stockholm), necessär (den hade gärna fått stanna hemma om jag hade bestämt), halsband, en liten dummy mm

Strax efter åtta var det avfärd. Då körde vi först ner till bilverkstaden i Svedala där Lova (vår bil) lämnades på service. Sedan körde mattes pappa oss till tåget. Jag var lite uppstressad och drog mycket i kopplet, vilket inte uppskattades när matte hade så mycket att släpa på. Men jag var så rädd att bli glömd på något vis eller att vi skulle missa tåget.

När vi väl var ombord var jag hur lugn som helst. Låg på golvet och gnagde ben och vilade mig. Fast sov gjorde jag inte även om det kanske såg ut så. En annan hund var det i min kupé men den var också lugn så det var inga problem.

När vi skulle gå av tåget var där ett stort mellanrum mellan nedersta trappsteget och perrongen. Jätteläskigt. Det har inte varit så tidigare. Matte stod och tog emot mig och så tog jag ett rejält skutt så var jag nere. Puh. Strax kom Yster och mötte oss och jag blev jätteglad att se henne så jag överföll henne med pussar.

När hälsningsceremonin var avslutad bar det av mot T-banan. Mycket folk, stökigt och högljutt är det på T-centralen. Jag gillar det inte alls och det vet matte så hon skällde inte på mig när jag virrade och drog. Det blev bättre när jag fick gå mellan Yster och matte så det gjorde vi så fort det fanns möjlighet. På T-banan var det fullt med folk så matte och Yster satte sig på golvet med mig. Det kändes helt okej fast när vi skulle gå på glömde jag mellanrummet mellan vagnen och plattformen och halkade ner med ena bakbenet vilket var riktigt otäckt. Nåväl, avstigningen gick bättre och jag styrde snabbt stegen mot gräset och kissade länge.

Det var skönt att komma hem till Yster. Jag vilade en liten stund men sedan gick vi och handlade. Jag och matte satt på en bänk och tittade på omgivningen medan Yster var inne i affären. Sedan bar det av hem igen men vi hann inte vara hemma länge den gången heller för det kom en massa tvåbeningar med instrument till Yster. Det skulle nämligen övas och för att bespara mina öron och ha lite trevligt med en av mattes kompisar åkte vi iväg igen. Det bar av till skogen och vi gick en lång och härlig runda. Jättemysigt. Tack snälla Leffe för att vi fick åka med dig till skogen! Det var en riktig "fjällrunda" med mycket sten, nästan berg ibland, smal stig och mycket mysigt luktande.

När vi kom tillbaka var det fortfarande fullt ståhej med övande. Öronbedövande kan man lugnt säga. Särskilt trumpeten. Men matte och jag gick in i ett annat rum och vilade tills de var klara. Sedan har jag fått mat, kycklinghjärta och korv samt lite annat smått och gott. Nu ska jag faktiskt vila rejält i natt. Vet inte om det blir en liten nattrunda innan det blir sängen definitivt.

Tyvärr har matte glömt sladden till kameran så det blir bildreportage när vi kommer hem istället.

Massor av pussar från vildhunden i stan

Äntligen kommer man till datorn...matte har suttit parkerad där länge och väl. Nu är hon iväg en stund och kokar te. Bäst att passa på.

Egentligen har jag inte så mycket att säga. Vädret har varit tråkigt idag för jag får inte vara ute lika mycket som vanligt om det regnar. Men det blev ändå lite utevistelse. Faktum var att vi var ute och gick när matte kom. Men jag luktade direkt att hon hade kommit när jag närmade mig tomten igen. Så jag satte igång att skälla och sedan fräste jag iväg efter matte. och mycket riktigt hittade jag henne snabbt som bara den.

Ikväll gick vi ut en runda men ingen träning alls. Jag tittade mycket på matte när vi var ute och gick och för det fick jag faktiskt lite godis men ingen "riktig" träning alltså. Och sedan hände ingenting när vi kom tillbaka från promenaden för då satte matte igång med att duscha, skriva brev och sedan pyssla med sitt skriveri. Ingen vidare kväll alltså.

Men jag ska berätta en rolig sak om matte. Igår gick hon och lade sig tidigt. Hon ställde mobilen som vanligt och så somnade hon som om någon hade slagit henne i huvudet. Efter en stund började telefonen ringa som bara den. Det skrällde i huvudet på mig men matte reagerade inte ens. Sedan kom ett meddelande efter en liten stund. Ingen reaktion där heller från matte. I morse när hon hade vaknat av klockan (behövs knappt mer än en enda ton) så tittade hon förvånat på sin telefon och konstaterade att syster yster hade ringt men samtalet var missat. Jag missade det inte kan jag säga...

Och så något om mig. För några dagar sedan lyckades jag faktiskt ramla ner från vår säng. Den är bred men lägger man sig för långt ut på kanten så kan man ändå ramla ner. Snacka om att jag blev paff. Och snopen! Jag menar, det känns lite fånigt att trilla ur sängen. Men det kan hända den bästa hund att man inte riktigt har koll på var sängen slutar och kroppen är.

Det börjar närma sig att vi ska åka till Stockholm. Bara imorgon och onsdag kvar i Skåne, sedan bär det iväg i sex dagar (fem nätter). Jag tycker det ska bli kul att komma till syster yster och hälsa på. Men visst saknar jag skogen när jag är borta.

Nä...nu kommer matte tillbaka med sin tekopp. Bäst att avlägsna sig.

Matte håller på att plocka fram grejor som ska med imorgon till Sofiero. Vi ska dit på uställning. Jag trodde först det var ett skämt, trodde att matte hade gett upp det där med att fjanta runt i ringen. Men tydligen inte, man upphör aldrig att förvånas. Nåväl, hon verkar inte ta så hårt på det och det gör sannerligen inte jag heller. Jag hoppas mest på att hon hittar något kul att köpa till mig bland alla som säljer saker där.

Elliot ska också dit. Det går säkert bättre för honom än för mig men det gör inget, jag gläds med honom och hans matte om det går bra. Och så tänker jag på vad matte har sagt att hon i alla fall tycker att jag är den finaste flatte-tjejen i hela universum och att det inte spelar någon roll hur det går. Jag är ju modell robust, ingen spenslig typ direkt. Så det beror ju på hur de tycker att tjejer ska se ut. Inte lätt och man är ju som man är och grabbarna verkar ju gilla mig så jag är inte alls missnöjd med mitt utseende på något vis.

Vi ska in i ringen ganska sent enligt matte, så det blir väl en del väntan. Tydligen är det jättemånga hundar anmälda. Hoppas jag får en skymt av Elliot i alla fall. Och kanske ska en av mina systrar dit, jag hörde rykten om det i alla fall. Hoppas det för jag vill gärna säga hej till henne.

Om matte inte slarvar bort lappen med domarens utlåtande så ska jag försöka få in det här på bloggen. Håll tassarna för mig att det är en trevlig domare!

Idag på morgonen var matte och jag hos veterinären. Fast vi behövde inte träffa veterinären själv utan det var hon som heter Mia som tog prov på mig. Vi skulle nämligen kolla om vaccinationerna har fungerat så att jag är immun mot den ruskiga sjukdomen rabies. Nu ska provet skickas iväg och om allt är väl får jag mitt pass om några veckor. Inte för att jag vet när jag ska använda det men man vet aldrig med matte och Syster Yster. Men i så fall får det ju bli något hundvänligt ställe. Aboslut ingen solsemester har matte sagt. Och hon vill inte till sydeuropa med mig för där tycker hon inte om hur de behandlar hundar och så finns där andra sjukdomar som kan vara farliga också. Kanske blir de våra närmaste grannland i så fall, Danmark och Finland om det nu blir någonstans alls. Men om vi någon gång vill behöver vi inte tänka på att vaccinera då för det tar en himmelens tid innan allt är klart från det att man får första sprutan.

När vi kom hem från veterinären fick jag ett jätteben som matte fick av Ann och Elliot i onsdags. Tack Ellioten! Det är så stort så jag visste först inte hur jag skulle angripa det. Men sedan tog jag mig an det hela med stor entusiasm. Ska nog låna ut det lite till Knappen ibland också för jag tror det räcker till oss båda.

Snart ska matte iväg en sväng till Lund. Bara ett par timmar, hon ska greja med skolan och så ska hon få en spruta. Mycket med vaccinationer idag! Men lika bra att få det gjort.

Okej, det började inte så bra för matte sov en timme längre än det var tänkt. I en farlig hastighet gjorde hon sig iordning och så gick vi ut en kort runda innan hon lämnade mig till dagismatte som just hade klivit ur sängen.

Efter den starten fick jag allt ta igen mig en stund hos dagismatte som damp ner på soffan med sitt täcke. Det tycker jag är helt perfekt. Sedan fick jag och Knappen mat och så svansade vi runt lite i trädgården.

Vid ett snåret dök sedan matte upp igen. Det tycker jag är en lagom dag! Hon hade varit på upprop och lite av varje. Tyvärr hade hon lyckats få parkeringsböter också. Fyra hundralappar har fått vingar. Det taskiga var att hon hade betalat men de hade ändrat på automaterna så att den man skulle betala i stod en halv kilometer från parkeringen och den biljetten matte hade löst var alltså inte giltig just på den platsen, men en bit bort. Himmel, vilken djungel. Jag tror matte ska skriva ett klagobrev men det vete tusan om det gör någon nytta.

Nåväl, trots det har vi haft en bra eftermiddag och kväll. Vi har varit på två rundor i skogen, en längre och en kortare, samt tränat lite. Och så fick Knappen och jag ett märgben var också, inte att förglömma. Matte hade nämligen varit på ICA kvantum i Lund och hämtat blod och då halkade visst några märgben ner i korgen också. Nu finns det gott om blod i frysen till fler spår!

Imorgon ska matte jobba så då får jag vara utan henne hela dagen. Likadant onsdag och torsdag. Men fredag är hon hemma hos mig igen. Då ska jag till veterinären och ta blodprov för att se om jag är vaccinerad mot rabies. Och samma dag ska tydligen matte också vaccineras mot någon sjukdom. Jösses, vilket pådrag!

Nä, nu tror jag matte behöver datorn så jag får flytta på mig. Nu när hon ska vara hemma mer får jag nog koppla upp den bärbara så att jag har lite mer frihet att surfa när jag vill.