Ett Gott Nytt Smällarfritt År...
Innan upptagning...
Och så upptagningsprocessen (matte tog av snörena så att jag inte ska råka äta upp dem). Det var flera smaskiga godisar i paketen och en rolig leksak som tittar fram (som kanske inte blir så långlivad men men...)
Men så åter till allvaret. Det kan tyckas som en fåfäng önskan att det ska bli slut på smällandet. Nu är det så att jag inte själv bryr mig så mycket om smällandet mer än att jag tycker det är oförskämt av tvåbeningarna att föra väsen på det viset. Men jag har kompisar som tycker väldigt illa om smällandet och skjutandet och det är vekligen inga räddharar i andra sammanhang. Men jag tycker det är förfärligt synd att tvåbeningarnas firande ska förstöra så. Dessutom skadar sig tvåbeningar och då får de lappas ihop på sjukhus och det tycker matte är väldigt onödigt för nästa år är det kanske hon som står och tar emot dem på sjukan.
Nä, jag är glad att jag bor i skogen nu, jag hör smällandet på avstånd (och det tilltar för varje minut) men inget som stör mig direkt.
Hoppas ni som läser min blogg vill hängamed mig in i ett nytt Vildhundsår och följa mitt liv här på bloggen. Jag skickar många nyårspussar till mina kompisar och deras tvåbeningar. Matte hälsar också till alla.
Kramar och pussar från Vildlakritsen
Nyårsafton på Revinge
Strax innan två dök Elliots välbekanta bil upp på mötesplatsen. Jag snabbade mig fram till hans bur och försökte skälla ut honom ur buren, vilket lyckades. Vi fick först gå lite i koppel för att komma bort från vägen. Både jag och Elliot satte oss flera gånger och undrade om det inte var dags att vi skulle släppas. Men matte och Ann ville ha extra långt avstånd och dessutom fri sikt för de menar på att jag och Elliot inte är riktigt kloka när vi springer.
Nåväl, till sist släpptes vi och jösses vad vi fräste iväg. Ann var som vanligt rädd om sina ben och försökte springa undan och i vanlig ordning strök vi förbi alldeles intill henne för det är lite kul tycker vi att vara närgångna fastän tvåbeningarna försöker köra bort oss.
Här är lite bilder från dagens busturné...
Spring spring spring...
Flatteröra i sedvanlig ordning...
Dragkamp om en jättefin pinne som Ann hittade.
Två gånger fick vi fixa till vätskebalansen med vatten som matte hade tagit med. Fattar inte hur Elliot hinner dricka så snabbt men han fick i sig det mesta av vattnet. Men det gjorde inget för Ann hade vatten i bilen som hon bjussade på när vi kom tillbaka.
Tyvärr har allt roligt ett slut och så även vår tur på Revinge. Men jag fick med mig märgben hem av Elliot och även ett hundspel som jag ska få prova. Fast jag började med märgbenet!
Det var en uppfriskande tur med fint väder. Hoppas att Elliot kan sova lugnt och inte störs alltför mycket av smällandet, särskilt inte när han ska öppna sin smällkaramell som är definitivt smällarfri. Där är nog mums-mums i den tror jag. Ska få en själv också ikväll!
Det gick vilt till idag
MEN vårt fina tidschema spräcktes när Lova (bilen) inte ville starta. Hon hade inte varit igång sedan vi åkte till Stockholm för vi blev hämtade i annan bil vid tåget. Jo, en gång startade matte henne för att flytta henne en halv meter men det var nog bara till nackdel. Nåväl, när hon nu strejkade imorse var matte snabbt framme med reservbatteri. Men se det var inte tillräckligt uppladdat heller. Dagishusses bil tillkallades men då hade Lova surnat till riktigt så hon ville inte ens starta med hjälp av den. Det slutade med att dagishusses bil fick dra igång Lova. Pinsamt och trist för vi blev sena. Sedan körde matte i biltjuvsanda till Lomma (tur man inte har anlag för åksjuka)och vi blev fem minuter sena. Vi ångade in på planen och jag råkade komma ur mitt koppel och tog en liten runda så någon snygg entré blev det inte heller.
Tack och lov gick träningen betydligt bättre än bilstartandet. Jag smet inte, apporterade nästan ända fram, fånade mig lite med viltet men kom ändå ganska nära matte. Vi började faktiskt med lite lydnad/stadga och då gjorde jag inga dumheter alls förutom att jag skällde när matte gick iväg och skulle kalla in mig. Men jag satt kvar så det gjorde nog inte så mycket. Sedan fick vi leta minidummies i en skogsdunge och det gjorde jag bra. Efter det delade vi upp oss (vi var många idag) och vi var ett gäng som fick träna med kanin/har dummiesar medan de andra började med vilt. Även där skötte jag och mina kompisar oss bra. Matte klagar på att jag är het men det är ju inget som man kan hjälpa och så länge jag inte smiter så kan hon ändå inte säga något. Att jag får backa hela tiden för att jag glömmer matte och att jag har en spiralfjäder i rumpan som gör att jag inte kan sitta ner när andra gör något roligt kan jag ju inte heller rå för.
Efter dummiesarna fick vi fyrbeningar vila i bilen medan tvåbeningarna smörjde kråset i klubbstugan. Det var tydligen väldigt gott....jag kan inte uttala mig...
När jag fick komma ut igen hade jag laddat batterierna och var redo för viltet. Som jag skrev innan gick det ganska hyfsat. Jag hämtade and, kråka, duva. Efter apporteringen envisades matte med att ta kort på mig.
Jag med en duva.
Matte tog en bild på mig när jag höll en and också. Jag ser lite lidande ut för anden var så stor och jobbig att hålla men det är ändå bildbevis på att jag faktiskt höll i den så jag visar ändå den.
Lite bilder på några andra ekipage kan jag också bjuda på idag.
Helene och Wallander
Ann och Elliot.
Lotta och Curry, Margareta med Spot och Bell, Agneta och Tess
Resten av bilderna på träningsgänget blev suddiga så det är ingen nytta att visa dem för man ser knappt vem det är. Men Berit och Vira, Ulrika och Isa, Mikael och Castor, Heléne och Zico, Camilla och Enzo, Ann-Sofie och Sandy, Emma och valp (som jag inte minns namnet på nu) och så sist men verkligen inte minst Jizza som är mamma till Nattkullen, alltså mina träningskompisar.
Vi höll på ända till klockan tre. Sedan körde vi i ilfart till Lund för att säga hejdå till Yster på stationen. Hon åkte nämligen hem idag. Vi hann precis och pratade i fem minuter sedan kom tåget. Jag var inte glad åt att hon åkte iväg men vad skulle vi göra. Jag följde snällt med matte tillbaka till bilen och sedan åkte vi hem.
Jag fick mat men var inte så hågad att äta trots läckerheter men när matte trugade mig ur handen gick det bättre. Det var nämligen så att jag inte åt imorse heller och det brukar vara så att när jag inte har ätit på länge så blir jag lite illamående och tycker inte att jag behöver äta fast när jag väl har ätit blir det bättre, vilket det också blev nu. När jag hade ätit fick jag en julklapp som Elliot hade skickat med, den där som glömdes bort innan jul. Jag tyckte det var kul att få den nu och den var jättesöt. Här kommer en bild...
Nu ska jag vila mig för jag är faktiskt trött. Men det var en härlig dag! Tack till alla Anthriscusar och till Margareta att jag och matte får vara med på era roliga träningar/träffar!
Matte har fått på pälsen...
Tassikyr
Ett evigt filande...
Och här ser man de övriga otäcka redskapen, nämligen klotången och kardan. Klotången är mest otäck, kardan kan jag stå ut med men jag är inte så förtjust i den heller.
Sedan försökte hon vara snäll mot mig men det gick jag inte på så lätt. Det värsta var att bara en tass blev klar så vi har en till inom snar framtid. Huuuu....
Elliot på besök
Halv tre i eftermiddags hörde jag att mattes mobil ringde. Hörde att hon bestämde något men förstod inte riktigt vad det gällde. Men så när vi klädde på oss och traskade ner mot vägen så började jag ana... och mycket riktigt, där stod Elliot vid grinden när jag, Yster och Medicinpinnen kom ner (de följde med för de tyckte de behövde rasta sig och så ville de sig mig och Elliot leka).
Jag och Elliot blev båda lite stolliga när vi fick syn på varandra och pussades och brottades så gott det gick i koppel. Efter en stund i koppel släpptes vi och fy fasen vad vi sprang. Såklart brottades vi också
Det är Elliot som gör det stiliga skuttet. Men jag parerade fint så han lyckades inte brotta ner mig. 
Här skuttar Elliot så vilt att öronen flaxar vilt.
Och så här såg det ut när Ann, Yster och Matte gick på skogsvägen (Medicinpinnen fotade). 
Lite mer sansat än när jag och Elliot far fram...
Elliots matte Ann sade något som jag blev lite purken över, nämligen att jag hade blivit en knubbis av all julmat. Tack och lov verkade inte Elliot tycka det var något negativt med det hela. Jag får väl banta lite tänkte jag, men sedan när vi följde henne och Elliot till bilen så fick jag godis med mig hem så det kan inte ha varit så allvarligt med min knubbighet ändå. Men matte och jag får väl ge oss ut i skogen och rasta fläsket båda två!
Hoppas du fick med dig all din päls hem Elliot så att det inte blev kvar några tussar i skogen. Det var i alla fall skitkul att du kom till "min" skog idag. Ser fram emot Revinge på nyårsafton!
Kramisar
Grävglädje
Paketöppning
Nästan mitt i natten började julklappsöppnandet. Några fick jag öppna själv och några fick matte hjälpa mig med. Här är lite bilder på vad jag fick.
Av matte fick jag Älge och ett nytt aktiveringsspel. Och så fick jag godispresent men det fanns inget kvar att ta kort på...
Av Elliot fick jag Tiger, dinosaurieboll, Ali Anka, Plutoasken som innehåller en hel mängd delikatesser. Har aldrig sett en så väl sammansatt blandning av smaskigheter. Det var verkligen fint av dig Elliot! Du är en riktigt god kille! Kammen var egentligen i mattes paket men den var ju ändå till mig liksom (fast jag vet inte hur mycket jag gillar den) så den kom med bland mina övriga saker.
Av Wallander fick jag en jättecool aktiveringssak (flaskan). Vi har inte hunnit testa den ännu. Matte ska först läsa på hur man ska göra. Och så fick jag något jättegulligt, nämligen den runda saken och hjärtekortet. Här kommer en närbild...
Walle med snö på nosen i en "blobb" (vet ej vad själva grejen heter...varken matte eller jag kan komma på det). Och så är det hjärtan som flyger upp när man skakar. Oj vad snuttesöt. På andra sidan finns en annan Wallebild. På kortet står det "Du och jag Lakrits...för alltid". Ja, såklart! Men jag hoppas att Elliot och Wallander kan hålla sams om mig för jag tycker väldigt mycket om dem båda. De kanske har lite olika sätt att visa sin tillgivenhet men jag tycker att de förtjänar lika mycket pussar, bus och gos båda två. Och jag känner mig ju väldans uppskattad som har två kavaljerer. Trevligt att de fortfarande gillar mig trots min miserabla pälssituation. Jag har fällt mer eller mindre allt...lockarna är borta, huden är kal i ljumskarna, lite fanor har jag dock kvar och svansen ser väl hyfsad ut. Men ryggen...all den fina pälsen där är ett minne blott. Jag hoppas verkligen den kommer igen.
Av dagishusse fick jag ett nytt blinkhalsband. Matte fick många klappar, de flesta hade med hund att göra men inte alla. Hon fick fjällrävenbyxor (toppenbra för de slits av alla promenader), kalender med bilder på mig, dagbok att skriva in träningsresultat (faktiskt två olika böcker), en bok om att förstå hundar bättre, en bok om hunden som tvåbeningarnas bästa vän (där det står många kloka saker), hundstaty, gullig liten svart hundmjukis, namnbricka med flatte, handvärmare (att ha tex efter träningar), cd fodral till bilen, lyxiga produkter till håret (som tydligen blir lidande av all utomhusvistelse), söt necessär, läppbalsam, blinkomojäng att fästa på t.ex hansband eller koppel, handduk med bambi på (verkar som att Ann har sytt på den själv och matte är väldigt imponerad), två väckarklockor som låter som de larmar om jordens undergång och så blomstercheck. De andra fick också många klappar så det tog lite tid sammanlagt. Vid halvfyra inatt började matte göra sig redo för sängen.
Av förklarliga skäl sov vi ganska länge (klockorna hade inte packats upp) och sedan har dagen tuffat på med promenader och så åkte matte och Yster en sväng till stan och shoppade lite. Nu har det ätits igen fast jag tror snart det är dags för dessert så jag ska ta en sväng om köket för att se om jag kan spana in några fler läckerheter.
Hemresa
Vi avfärdade från Yster vid tretiden (igår alltså). Destination Skogen. T-banan var hemskt som vanligt. Trångt, stökigt, höga ljud. Puh. Jag skällde när t-banetåget kom in för jag tyckte det kom för fort och så blev jag allmänt upptimmad över att vi skulle hinna med och att jag inte skulle bli glömd.
Centralen var inte alls bättre, eländes elände. Lite lugnare blev det när vi kom ut på perrongen. Så här såg vi ut när vi stod och väntade. Det är Medicinpinnen som har tagit fotot på Yster, mig och matte. Jag gömmer mig bakom väskorna.
Tyvärr syns jag inte på bilden där Medicinpinnen är med men jag tänkte att hon ju också ska få vara med på bild på min blogg.
Att sedan komma ombord på tåget var ett spektakel. Det var ett intercity tåg. Matte kallar det för mjölktåg för det stannar vid varje mjölkpall. Det brydde jag mig inte så mycket om men där var ett jättelikt glapp mellan nedersta trappsteget och perrongen och jag vågade absolut inte kliva över det. Alltså fick matte lyfta upp mig. Hon stånkade lite men gjorde det snällt. Allt bagade ombord, alla flockmedlemmar också, sedan kunde man andas ut en smula. Men så gällde det att hitta sin plats i julstöket. Och det gjorde vi till slut. Vi skulle sitta i en liten kupé för sex personer där det förutom tvåbeningarna fanns två andra hundar och två katter. Men det gick bra och enligt matte skötte jag mig utmärkt. Jag sökte lite kontakt med hunden som låg närmast men matte försåg oss med stora kex som gjorde oss sysselsatta. Det såg roligt ut för den andra hunden var så himla liten att kexet var jättelikt för henne. Men hon var ettrig och åt upp hela ändå.
Efter allt ätande blev jag törstig och matte gav mig vatten.
Sedan läste matte och jag låg och såg mig omkring...
Katterna var jag lite nyfiken på men jag fick inte alls hälsa. Kanske lika bra.
Till slut var vi framme i Lund. Jag tog ett stort skutt av tåget och matte var nöjd att hon slapp bära mig. Sedan hade jag väldigt bråttom till parkeringen för jag kände på mig att dagismatte stod där. Och mycket riktigt gjorde hon det. Jag sprang in i hennes famn och det var ett kärt återseende.
Det var lite stökiga resor denna gången men det gick ju ändå bra i slutändan. Jag föredrar lite lugnare tidpunkter än julen. Har en känsla av att det blir lite mer miljöträning framöver för matte är lite trött på att jag drar och sliter i kopplet för att jag är ivrig och lite stressad. Men hon tyckte ändå jag skötte mig bra och då får man ju vara nöjd.
Min jul hittills...
Ja, min jul hittills har inte varit så man hoppar högt precis. Igår var vi iväg tre gånger för att det skulle sjungas. Jag fick ligga ensam och vänta och jag var inte alls glad åt det. Fast sista gången var riktigt sent och då var jag så trött att jag sov lite och dessutom hade jag fått med min biabädd då så det var lite bättre. Men allså både jag och resten av flocken var helt färdiga av allt åkande. Och ingen rast och ro imorse för då skulle vi upp tidigt och iväg, jag fick ligga själv jättelänge, typ tre timmar för det skulle först repas med en kör och sedan var det dags för själva framträdandet. Ja usch och fy för alltihopa det där. Men en hel del kosing fick väl matte in och det är ju aldrig fel.
Det roligaste jag har gjort i jul var att springa ute i skogen. Jag hittade ett dike som jag sprang och klafsade i en lång stund. Det medförde rengöring av mage, tassar mm med dusch när vi kom hem för matte påstod att jag stank rutten fisk. Lite taskigt tyckte jag men hon menade att vi ska dela säng och hon stod inte ut. Jag hade inte direkt något att säga till om när hon och Yster hjälptes åt med tvätten.
Maten har varit bra i jul. Igår fick jag en "jultallrik" med prinskorvar, skinka, ett ägg, lite leverpastej och annat. Och både igår och idag har jag fått leverpastejmacka och igår även en halv korv på en bensinmack.
Sedan vi kom hem från skogen idag har jag mest bara legat och vilat i mattes säng. Det behövdes verkligen, vilket sömnunderskott jag hade. Matte är nog inte heller i högform, det har inte alls varit någon vila. Hon har inte hunnit med något skolarbete heller, vllket hon börjar bli en smula stressad över men hon ska dra igång imorgon.
Imorgon ska vi också åka hem och det ser jag fram emot. Inte för att jag tycker illa om att vara här, jag gillar Ysters högkvarter, skogen, maten och flockkänslan. Men det har varit hektiskt och jag vill dessutom hem till mina julklappar. Mina kompisar har öppnat sina och verkar nöjda. Själv är jag ju vansinnigt nyfiken och matte med.
Vi åker ner hela gänget imorgon, alltså jag, matte, Yster och Medicinpinnen. Det blir skönt med fler flockmedlemmar på tåget så kanske jag får lite lugnare omkring mig. Tror sedan det blir dagismatte som hämtar och det blir ju ett kärt återseende. Sedan väntar julmiddag och då hoppas jag att det blir en del smaskens till mig igen. Det gäller att försöka tillskansa sig så mycket läckerheter man kan!
Jag saknar förresten redan kalenderöppnandet. I mitt sista paket fanns en leksak, en randig mask. Jag råkade ta av hans tentakler och de hamnade i min mage och matte ojade sig såklart men jag tror nog de kommer ut så småningom. Men söt var han lille masken. Matte fick en väldigt trevlig stjärna med ljus i och som skiftade färg när man satte på den. Den stod på flygeln och lyste upp tillvaron lite när det övades här.
En liten julklapp fick jag faktiskt av matte som hon tog med och det var en flygande mjukistomte. Väldigt söt, jag hade med honom när jag var tvungen att ligga själv och vänta.
Nähä...nu tror jag bestämt att vi ska ut på en kvällspromenad. Yster ska iväg på ett jobb till, det är sista julshowen. Tycker lite synd om henne, hon hade behövt vara ledig. Men hon har fått massage av matte för sina spända axlar och det var väl lite avslappnande. Och hon ska visst inte vara borta så länge. Matte ska laga kola tills hon kommer hem igen och så ska de säkert ha lite "nattsnack". Medicinpinnen knyter sig säkert tidigare och jag vilar i mattes säng i väntan på att matte själv kryper ner bredvid mig. Ja, det glömde jag nog att säga innan på det positiva. Nätterna har varit bra (om än för korta), jag har legat tryckt mot matte och utsträckt i hennes säng och vi har haft det supermysigt.
Jag rapporterar om hemfärden imorgon, om det är lika mycket djur som på uppvägen. Eller kanske är det några spännande exotiska varelser med. Man vet aldrig. Men jag rapporterar så att ni får veta hur det har varit när jag är hemma. Kanske blir det inte förrän på torsdag jag hinner blogga för vi kommer ganska sent med tåget imorgon och så ska vi ha middag sedan.
Pussar från Vildhunden i stan
Koppelträning
Nåväl, Medicinpinnen är nu hos oss. Yster är iväg och jobbar ikväll igen för hon ryckte in för någon som hade fått förhinder så hon dyker väl upp vid ett tiden. Tyvärr innebär hennes frånvaro ikväll att det blir tidig uppstigning imorgon för det ska övas inför sångframträdandena. Imorgon är en hektisk dag för vi ska iväg vid tre tillfällen. Tyvärr får jag ju som bekant inte vara med och sjunga utan får snällt vänta. Jag räknar med att en del av mattes betalning går oavkortat till mig som belöning för att jag väntar snällt.
Det hände förresten en lite tokig grej innan ikväll. Jag låg i mattes säng och jazzade och så plötsligt föll jag över kanten och rakt ner i biabädden. Det var inte så högt så jag slog mig inte alls men snacka om att man blev paff. Bäst jag håller mig längre in i sängen i fortsättningen. Jag låg förresten parkerad hos matte precis hela natten. Det känns särskilt bra att sova nära henne när vi är iväg, det gäller liksom att hålla ihop och hålla reda på henne.
Idag fick jag en grisknorr i mitt kalenderpaket. Den var himla god, tyvärr tog den slut ganska snabbt. Matte fick en väldigt söt bläckpenna som var dekorerad och låg i en fin påse. Den ska hon ha som särskild skrivarpenna till sitt skrivarblock. Nu har både hon och jag bara ett paket kvar. Det känns lite konstigt att det är julafton imorgon för vi ska ju inte öppna paket förrän onsdag. Men det ska bli spännande att höra vad mina kompisar får och vad de och deras mattar tycker om våra klappar till dem.
Nä, nu ska jag återgå till mattes säng. Var precis ute med matte och pinnen på kvällsrunda innan. Det var lugnt uten fast jag drog ändå i kopplet och matte morrade. Men en sak jag har märkt är att det smälls och skjuts väldigt lite här. Igåt hörde vi några raketer men jag kollade bara på matte om det var okej och hon sade att jag inte skulle bry mig om det och då gjorde jag inte heller det. Jag tycker det verkar helt onödigt att skjuta iväg saker som kostar pengar, låter en massa och som man tydligen också kan skada sig på. Tvåbeningarna är lustiga.
Mot sängen...
Tågresa i juletid
Imorse halv åtta hoppade jag in i bilen som styrdes mot Lund. Matte körde, dagismatte åkte med för att ta hem bilen igen och även för att följa oss till tåget. Och jag kan säga att kontrasten mellan lugnet i skogen och vimlet på perrongen när vi kom till Lund var enorm. Vi kryssade mellan väskor och människor mot den delen av perrongen där vagn 5 (som alltid är den djurtillåtna på X2000) skulle komma in. Då passerade vi också två andra hundar. Jag luktade att de var tjejer båda och de började med att låta och jag var inte sen att säga mitt och jag blev åthutad av matte. Men det var inte så farligt, jag var ändå ganska tystlåten. Tyckte bara det var otrevligt att jag blev utskälld det första jag blev. Jag är aldrig först att börja mucka men jag tar inte heller skit.
Nåväl, tåget kom in, det var ett himla rusade på folk hit och dit. Vi väntade tills det värsta hade lagt sig, sedan langades väskor ombord, jag åkte upp på tåget och det blev ett mycket hastigt förväl till dagismatte. Tyvärr hann jag inte pussa henne och tacka för att hon följde oss och körde bilen hem.
Nu var matte och jag själv i julens resedjungel. Väskorna stuvades in där plats fanns och så slog vi oss ner. Ganska snabbt fann jag mig tillrätta och studerade de andra i vagnen. Jag räknade till inte mindre än fyra andra hundar och tre katter. Det var en Golden, två små Westie terriers och en annan slags terrier. Katterna såg jag ju inte så mycket av för de satt i sina burar. Efter ett tag klev det på ännu en hund (en Westie till), ytterligare en katt och ännu lite senare en hund till. Sammanlagt var vi alltså sju hundar och fyra katter. Det är verkligen reserekord för oss.
Både jag och matte tyckte själva resan gick bra. Vi satt bredvid en jättetrevlig tjej som jobbade på djursjukhuset som djursjukvårdare. Hon gillade mig och klappade mig en hel del. Hon hade en katt med och vid ett tillfälle så luktade jag ganska intensivt mot buren. Då gjorde katten ett utfall och jag blev lite paff minst sagt. Sedan snusade jag inte mer...
Vissa av hundarna skällde och morrade så fort något hände. Och så var det något ljushuvud (mattes ord) som släppte ihop två Westies så att de skulle leka i mittgången. Det blev ännu mer cirkus i cirkusvagnen... Matte muttrade och beordrade mig att vara tyst vilket jag också var.
När vi kom fram till Stockholm väntade vi tills de flesta hade kommit av innan matte packade ihop oss och vi gav oss ut mot dörren. När vi kom dit blev jag rädd för att hoppa ner för där är ett stort glapp mellan trappan och perrongen (rena avgrunden ser det ut som från tåget). Matte sade att jag skulle hoppa, vilket jag gjorde. Lite väl tilltaget kanske för jag landade två meter bort, mitt på perrongen och matte var tvungen att släppa kopplet och ropade stanna. Jag hade inte tänkt springa iväg precis utan stod snällt kvar. Även mittemot stod tåg så matte blev inte så orolig att jag skulle hoppa ner på nästa spår. Men pust, nu började den riktiga hetsen. Vi kryssade mellan mycket mer folk än i Lund, tog trappan upp till Klarabergsviadukten och så småningom nådde vi en bänk där vi slog oss ner i väntan på Yster som hade blivit lite försenad. Men efter en stund kom hon och glädjen var stor när hon klev ur bilen och vi kunde hälsa. Jag hade ju kollat efter henne ända sedan vi klev av tåget.
Trafiken i Stockholm var minst sagt kaotiskt. Det var djungelns lag som gällde och matte andades ut när vi närmades oss Ysters högkvarter. Snabbt in med grejorna, jag fick två skivor falukorv (för jag hade inte ätit någon mat imorse utan bara välling och var vrålhungrig). Sedan ut i skogen en sväng innan mörkret föll. Det var härligt att få springa och lukta, glömma stressen för en stund. På hemvägen höll vi på att fastna i ännu en trafikstockning och matte skakade på huvudet och undrade varför alla skulle julhandla i sista sekunden.
Kvällen har sedan varit lugn. Yster åkte iväg för en stor julshow som hon har varit med i. Hon har både sjungit en massa och varit med på trollerinummer. Matte bäddade där hon (och jag fast jag har ju också min biabädd) ska sova. Sedan skulle hon bara prova sängen. Jag hoppade upp, vände magen i vädret och njöt. Matte somnade som en liten gris. Hon höll nämligen igång till halv fem imorse och det var nog dags för en liten tupplur minst sagt. Tuppluren blev två timmar, sedan vaknade matte och vi tog en kvällsrunda här runt Hammarbyhöjden. Det var lugnt bortsett från en hund som morrade åt mig (en hane). Jag tycker många är sura och otrevliga trots att det är jul. Jag har fått höra att man ska vara trevliga mot varandra (alltid men i synnerhet nu) men det tycker jag följs dåligt.
Jag öppnade min adventskalender här i lugn och ro, på tåget var det för stökigt. Jag fick en tjock tuggpinne som jag tog mig an som efterrätt. Jag fick förresten en hel del skinkbitar till maten och det smakade delikat. Jag höll full koll på skinkan under tågresan, matte lade den på ett säkert ställe så att ingen kunde stjäla den. Matte fick förresten en jättegullig sak i sin kalender. En miniapportbock att sätta i nyckelknippan. Hon blev väldans glad för den men tyvärr kan den inte sättas fast än för dagismatte tog ju nycklarna när hon körde iväg med bilen. Men kanske den kan sättas på mattes jacka så länge.
Jag hoppas verkligen att alla som läser det här har det bra och att ni har det lugnt i jul. Man ska ju vila sig, mysa, kolla in paket, äta gott. Inte ute och handla och stressa runt. Okej, handla mat är ju en viktig sak men jag tror inte det är bara mat som tvåbeningarna handlar heller. Imorgon ska vi nog en sväng och hämta lite käk, vi ska försöka ta en tid när det är lite lugnare i butikerna. Jag tror jag väntar i min besöksbilbur (som Yster så duktigt lyckades få in i hyrbilen och spänna fast och allt så att jag ska åka säkert). Imorgon kommer även Medicinpinnen till oss och det blir kul. Sedan ska vi vara tillsammans alla tills vi åker hem till Skogen igen.
Många julpussar till er alla!
Julen är här...
Jag fick smaka en del skinka ikväll och det smakade underbart. Tur att skinkan som är kvar ska med på tåget.
Idag fick jag en smaskig tuggpinne i min kalender. Matte fick en jättesöt brosch i form av en hund. Jag tror att bådas våra paket som är kvar får åka med till Stockholm. Jag får nog öppna morgondagens paket på tåget.
Jag rapporterar när jag kommer fram imorgon hur tågresan har varit. Det är säkert mycket folk nu i juletider, kanske flera hundar, katter och allt som kan tänkas åka med.
Julpussar från mig
Skinkvakt
En rolig sak imorse var att matte var mycket bättre i sin hals. Och det som är så himla bra är att det är sista dagen för henne på ett tag, hon ska inte i skolan igen förrän efter nyår. Det är ganska många dagar som vi kan ligga och ha gullstunder på morgnarna.
Håll tassarna för mig att jag får smaka av skinkan i eftermiddag/kväll. Men dagismatte brukar gå att charma, hon tycker det är så trevligt att jag håller sällskap i köket och det gör jag ju så gärna.
Paketen blev nästan färdiginslagna igår men det ska göras något viktigt idag, nämligen sättas lappar på dem. Sedan ska de överlämnas i dagismattes och dagishusses vård medan vi är iväg för julklappsöppnandet ska vara tillsammans med dem när vi kommer från Stockholm. Då är Yster och Medicinpinnen också med så det blir störtlajbans. Det enda som kanske är lite synd är att julklappsöppnandet ju inte blir på julafton men jag förstår att matte inte ville släpa med en massa paket till Stockholm, hon måste ju få plats med allt nödvändigt till mig!
Åh, det känns roligt när jag tänker på den närmaste tiden framöver. Matte hos mig, andra som jag gillar, mycket mat i omlopp, paket, när vi kommer hem ska vi hälsa på Wallander, nyårstur med Elliot på Reving tror jag också är inplanerat. En himla massa lajbans saker som ska hända med andra ord. Bäst att hålla ögon och öron öppna så att man inte missar något.
Lugn kväll
Ikväll har matte skrivit på något som ska lämnas imorgon och så har hon slagit in lite fler klappar. Igår gick luften ur henne när hon sjönk ner i soffan en stund efter att vi hade kommit hem så det blev inte mycket gjort. Hon har visst fått ont i halsen och det är ajajaj. Jag tycker det är lite jämmerligt med matte min just nu men jag ska försöka övertala henne att knyta sig så fort jag är klar här.
Imorgon hoppas jag hon får klart klapparna och så att hon packar till Stockholm för på lördag morgon åker vi. Hon får särskilt inte glömma mat och godis till mig, mina resterande kalenderpaket och så kanske något roligt för mig att knapra på när jag ska vara ensamen (när matte och Yster ska sjunga). Och så något av det allra viktigaste: den färdiggräddade julskinkan som dagismatte ska skicka med. Den vill jag absolut inte missa. Funderar på om jag kan börja utverka av den redan på tåget men det kanske är att ta i lite...
Idag fick jag en krokodil i min kalender. Matte fick godis!!! Lakritsar dessutom. De slank ner medan hon skrev på sin inlämningsuppgift.
Julklappsträning
Ikväll kombinerades lite träning med julklappsbyte. Träningen gick faktiskt riktigt bra. Jag tog bara en liten minirunda, sedan sprang jag direkt tillbaka till matte igen. Så jag tycker inte att det kan räknas som en smitning.
Efter träningen åkte vi fyrbeningar in i bilen och tvåbeningarna kånkade in på julklappskassar i klubbstugan. Lite trist att vi inte fick vara med men jag tror de ville undvika att behöva ställa i ordning och städa.
Jag hoppas verkligen att allt blev rätt med överlämningen nu. Wallander och Elliot fick vardera ett stort paket som får vänta till jul, ett mindre som de får öppna nu, en strumpa med grejs i och en hjärtepåse. Jag fick en jättesöt tomte av Elliot, den var inte inslagen utan jag fick den nu på direkten. Så här ser den ut:
Resten har jag inte fått sticka nosen i än, de får vänta säger matte.
Jag hörde på vägen till Lomma att matte inte hade skrivit till mitt namn på lapparna till Helenes och Anns paket. Jag blev verkligen besviken för jag hade ju hjälpt till att beställa en av grejorna och den andra har jag varit smakråd åt. Matte insåg sitt misstag och mitt namn fick också vara med på lapparna. Pepparkakor fick tvåbeningarna också av matte och jag hoppas verkligen Elliot och Wallander får smaka åtminstone en var.
På vägen hem var vi in om en kompis till matte och lämnade julklapp men det blev inte så långvarigt. När vi kom hem blev det kalenderöppning. Jag fick en tuggpinne med ostfyllning. Matte fick en penna med en ängel på toppen som hon kan skriva med i jul (ja resten av året också såklart om den räcker). Nu ska matte fixa med sitt så jag får roa mig på egen hand. Men jag är jättehungrig (trots mat innan vi åkte till Lomma) så jag får nog utverka lite mat först så att magen lugnar sig.
Paketinslagning
Tvåbeningspaketen har jag också varit med lite på, jag har helt enkelt varit smakråd.
Nä, både jag och matte är helt färdiga. Matte är skruttig, hon har ont lite här och där och hon längtar till söndag för då ska vi sova ut ordentligt i Stockholm.
Paketinslagningen fortsätter imorgon för mattes del. Jag har gjort mitt och jag får nog inte ens vara med imorgon för jag tror hon ska packetera mina klappar.
Idag fick jag en klubba i min kalender. Matte fick välbehövliga markeringspennor, det kan minsann vara lämpligt när hon ska plugga till sin sista tenta. Örk för att plugga säger jag bara. Men det kan vara ganska mysigt för mig när matte parkerar sig i soffan och jag lägger mig vid hennes fötter.
Ingen vanlig måndag...
Ikväll har vi varit hos en gammal dam i Malmö, mattes gammelmoster. Hon är väldigt trevlig, ville bjuda mig på kakor på ett fat men matte satte stopp för det (taskigt). Fast några pepparkakor fick jag. Hon fick en present också som hon blev väldigt glad för som delvis handlade om mig fast jag ska inte avslöja mer här på bloggen för det kan hända att någon mer ska få en sådan till jul och man vet inte riktigt vem som läser här...
Nu ska matte köra igång "kvällspasset" med sina aktiviteter. Jag kryper till kojs. Tur att jag har vilsamma morgnar/förmiddagar när matte har åkt iväg annars vet jag inte om jag hade orkat med.
Det kändes förresten konstigt att vara i Malmö och inte träffa Wallander men dagismatte var också med och så började det bli sent så matte tänkte att vi tar promenad någon annan dag. Kanske i mellandagarna säger hon. Och kanske till och med när det är ljust. Man kan väl äta korv även om det är ljust? För nästa gång blir det en tjockiskorv jag och Walle ska prova på.
Idag fick jag ett tuggben i min kalender. Matte fick en söt ängel i filt att hänga upp. Hon har faktiskt hållit sig till ett paket om dagen, jag har haft full koll på henne. Men nu tror jag faran är över. Det var tur det inte var godis i varje paket för då tror jag hon hade haft det svårare. För på kvällen kryper godisbegäret på henne men hon kan ju inte gärna öppna flera för att kanske hitta något godis. Därför bättre med saker som hon dessutom har kvar sedan.
Mer jul...
Det har bakats nya pepparkakor idag. MASSOR av pepparkakor. Matte kavlade och bakade ut, dagismatte hade (g)räddningstjänst. Det var snabba ryck ibland när kakorna skulle ur ugnen. En plåt blev för hårt bakade, då fick jag rycka in och hjälpa till (mums). Matte var nöjd överlag för pepparkakorna blev sådär lite sega, hon gillar inte när de är fnastorra och alldeles spröda. Många många ben, hundar och kaniner blev det och även lite annat. Men jag var faktiskt ändå förvånad att matte inte åt fler men hon kanske ändå börjar bli lite mätt på pepparkakor. Eller inte...hon kanske bara har en formsvacka. Hon och dagismatte bakade klenäter också, där var det dåligt med smakproven.
Idag fick jag en god tuggstång i min kalender. Men jag fick ingen lugn att äta den för matte fick för sig att jag hade ätit upp en bit snöre och papper och yrade runt tills hon hittade dem under mig. Suck. Matte fick ett orange koppel som vi ska prova i Stockholm, det verkar lysa väldans bra. Matte ska bara titta närmare på konstruktionen så att hon inte använder det fel.
Innan baket var vi i Lomma och tränade med Elliot&Ann och Margareta&Spot o Bell. Matte tyckte inte riktigt jag tog träningen på allvar och det kanske jag inte gjorde i ärlighetens namn. Men hon tog det inte så hårt och vi har fått lite saker vi ska träna på över julen så det blir nog bra med det. En övning var klurig, jag fattade inte riktigt, det var i alla fall jättesmå dummiesar som var supersvåra att hitta för de låg gömda under gräset. Nu har matte två sådana så jag antar att det blir träning med dem framöver.
Imorgon är en viktig dag för matte ska presentera sitt examensarbete och någon ska tydligen fråga ut henne om det. Otäckt tycker jag det verkar men hon har är ganska lugn. Fast hon ska nog sitta en stund nu och kolla igenom lite. Jag hoppas verkligen hon kommer i säng i tid för det tycker jag vore bra. Och det blir nog flera klockor imorgon så att vi säkert kommer upp.
Julstämning
Efter det har det bakats här. Mandelmusslor, tydligen en delikatess som tar lång tid att göra (och fasansfullt kort tid att äta upp). Jag har inte fått smaka så jag har inte kunnat utvärdera om kakorna var värda besväret :=( Imorgon blir det fler pepparkakor :=) Där är det bättre med smakandet för några extra pepparkakor är inte så komplicerat att fixa till. Eller rättare sagt...det är alltid några som blir lite mörka och de blir mina.
Idag fick jag smaskiga kycklingfilébitar igen i kalendern. Det enda felet med kyllingen är att de tar slut i ett nafs. Matte trodde de skulle vara längre men hon bedrog sig. Matte fick förresten hårklämmor i sin kalender. Välbehövligt konstaterade hon för hennes hår ligger aldrig ordentligt. Vi är nog ungefär lika rufsiga.
När, jag tror jag får gå och vila nu trots att matte fnattar runt. Det är ju träning imorgon och okej att matte kan stå där och gäspa men jag måste vara fit for fight.
I spår
Matte är också nöjd för hon har avskrivit noskvalstermisstanken och det innebär uteblivna veterinärbesök och en massa strul för både mig och mina kompisar. Det var bara att konstatera att de senaste spåren blev för svåra för mina unga ålder, tre stycken på raken mer eller mindre regnade bort och till sist blev det för tufft. Men idag var det lättare och då kändes det genast roligare igen.
Nu ska jag tydligen ha paus från spårandet ett tag. Vet inte vad jag tycker om det, jag gillar ju att spåra. Men enligt matte (som har pratat med Elliots matte som är en fena på det där med spårandet) så är det bra att ha paus ibland.
Mysemorgon
Två promenader hann vi med innan matte skulle iväg för att testköra sin presentation som hon ska hålla på måndag och kolla så att allt stämde med utrustningen. Det gjorde det visst och efter lite shopping kom hon tillbaka till mig igen. Det blev pannlampstur och sedan har det varit en lugn kväll. Matte har gullat med mig mycket och jag har visat magen och kört tassar uppåt sträck. Matte har tagit fram blod, hoppas hon ska lägga spår till mig imorgon och att det går bättre än sist.
Jag misstänker att det fanns en julklapp till i mattes kasse idag för jag gick inte titta i den = misstänkt. Börjar bli riktigt nyfiken nu.
En smaskig pinne fick jag i kalendern idag. Den var hård och jag fick tugga rejält men tänderna satt fast bra så det gick fint. Matte fick söta band på en rulle, där var både gröna, vita och blå. Imorse hann hon knappt mer än ur sängen innan hon öppnade paket, det var för att hon var ledig tror jag. Alla morgnar är inte så...Det har varit stor variation i veckan, allt från måndagens elände med försovning till dagens mys.
Uteliggarhund
Man kanske borde bli lite extra lydig nu inför jul. Fast julklapparna är nog redan köpta...Dessutom tror jag inte det spelar så stor roll hur lydig jag är och förresten så sade matte innan idag att jag faktiskt är ganska hyfsad på den fronten nuförtiden. Den senaste veckan har jag också stannat när matte har sagt "nej" när jag har velat göra utflykter in bland träden efter något djur. Då har hon varit himla nöjd. Men jag lämnar inga garantier för framtiden...
Idag fick jag en fin tuggsak i min kalender. Det var en igelkott som gick att snaska i sig (utan att man stack sig). Jag var först en aning skeptisk men upptäckte att den var riktigt god. Matte fick lakritsgodisar i en strut och hon såg väldans nöjd ut och de försvann snabbt.
Tomtenissa
På vägen hem från träningen ikväll köpte matte en tomteluva. Sedan har hon envisats med att jag ska hålla den i munnen medan hon tar kort. Tröttsamt. Men här är ett som blev hyfsat, fast jag är grönögd. Det kanske blir bättre kort när granen är uppe och jag kan fotas vid den tillsammans med paketen. Det här får bli övningsbild. 
Det gick ganska bra när vi tränade. Bara jag och Elliot med mattar. Helt släckt när vi kom. Efter en stund kom en hund till men ingen vi kände. Vi gjorde alla moment och jag skötte mig hyfsat fast jag grejade lite med apporten och så gjorde jag en racerrunda för att kolla in Fille när han låg och vilade sig på marken. Men jag var snabbt tillbaka till matte igen så det var inte så farligt. Det var himla trevligt att träffa Elliot fast det var dåligt med pussar för våra mattar höll ögonen på oss hela tiden.
En helt vanlig tisdag
Ja, det är inte så väldans mycket att säga om den här dagen. Imorse kom matte upp i god tid och jag hann till och med att gräva ett rejält hål i skogen under morgonturen. Så här såg jag ut när vi kom hem igen.
Min nos är inte så ren och jag är ganska trött....
Nåväl, en lugn dag med dagismatte blev det sedan. Promenad som vanligt, lite bengnag, en runda i trädgården, lite span i köket etc. När matte kom hem drog vi ut på en pannlampsrunda. Jag hittade hålet från imorse och grävde lite till. När vi kom hem var det först lite vila, sedan mat och efter det kalenderöppning. Jag fick goda kycklingfilébitar (torkade) och matte fick små filthjärtan som hon är väldans nöjd över för hon ska ha dem till julkort.
Matte håller på med sitt skolkrafs och jag tycker hon är ganska trist faktiskt. Men jag är också lite trött, det tog visst på krafterna med stadsturen igår, för att inte tala om de tidiga morgnarna (och sena kvällarna). Matte säger att jag är hängögd så jag får väl gå och vila mig.
Lakrits i stan
Kvällen var bätttre än morgonen kan man väl säga. Vi gick en kort runda i skogen innan vi styrde kosan mot Malmö och parkeringen vid teatern. Det visade sig vara ett dåligt val idag för där var jättefullt. Tack vare Helene och Wallander lyckades vi dock efter en del kringkörande få en plats.
Walle var välkomnande som vanligt och guidade oss runt pildammarna, upp till Kronprinsen och sedan hem till hans place. I Pildammsparken fick vi leka i rastgården och det var skitkul. Jädrans vad vi sprang. Det som inte var fullt lika roligt var att matte surade över att jag drog i kopplet och sade att jag behövde gå i särskola. Roligare var det när jag och Walle fick dela på en korv med bröd för matte behövde växla pengar (och så hade hon kanske också lite dåligt samvete över att jag inte hade fått mat ännu.
Vi följde Walle och Helene hem för matte skulle ha en påse av Helene (tror innehållet är till mig). Sedan traskade vi till bilen och körde hem. Väl hemma fick jag snabbt mat och sedan var det kalenderöppning. Idag fick jag en tuggpinne/korv som var smaskens. Matte fick söta små glashjärtan.
Nu ska matte börja sitt "kvällspass". Hoppas bara vi kommer upp i bättre tid imorgon. Tror det blir två klockor (minst).
Matte har sagt att jag behöver mer stadsträning så när hon inte har skolan mer så ska vi försöka åka till stan en kväll i veckan för promenad. Gärna för mig, jag tycker det är jättespännande där med allt att titta på och lukta på. Och så får jag ju träffa Walle. För det ingår väl alltid i att åka till stan. Eller? Walle skötte sig exemplariskt idag, det märks att han är van vid stan till skillnad från mig. Men man kan ju inte vara en fena på allt. Fast äta korv med bröd är jag himla bra på. Synd bara att det tog slut så eländes fort. Mums.
Julbak
Hund, kanin, ben och tass.
Jag har fått smaka flera pepparkakor som enligt mattes smak blev lite för mörka.
Här är en bild på mig när jag väntar på att få en kaka.
Min nos är inte helt ren. Ett spår efter promenaden...
Jag ser fram emot nästa bak. Tror det blir mandelmusslor, godis, klenäter och något till. Och så blir det nog en omågng pepparkakor till för matte säger att de brukar gå åt så fort.
Matte sjöng en hel del när hon bakade ut pepparkakor. Bland annat följande.
Vi komma vi komma från flatte fnatte land
På vägen vi vandra tillsammans tass i hand
Och Walle och Elliot dom skulle ju vatt me.
Så många goda kakor ja dom skulle bara se.
Nattrammel...
I eftermiddags var jag och matte på en härlig långpromenad i skogen. Först tänkte matte att vi skulle ut och springa och jag tänke att det var väl okej men lite synd för då hinner man inte snusa och kolla. Men så ändrade hon sig och vi var ute i nästan två timmar istället. Jätteskönt var det. Jag fick vara lös en stor del av tiden och skötte mig mycket bra enligt matte.
Alltså....att jogga är helt okej men inget går upp mot en härlig långtur i skogen (helst utan koppel).
Ikväll har jag tillskansat mig både det ena och det andra i godisväg. Vissa dagar är riktigt bra tiggerimässigt. Andra är inte fullt så bra. Sånt är livet.
Har sett att matte börjat organisera julklapparna. Spännande!!! Jag vet ju vad mina kompisar ska få men jag får ju inget säga. Vad jag ska få vet jag inte. Vågar inte tjuvkika heller för då är det inte lika kul sedan.
Matte lyckades (tyvärr) förstå sig på datorprogrammet som hon behövde till sitt examensarbete. Varför jag tyckte det var lite synd var för att om hon inte hade klarat det så skulle vi åkt in till Wallander och hans mor för hon är en fena på datorprogram. Men kanske vi åker en sväng ändå i veckan, det vore såklart det bästa att matte fick ordning på sitt och jag får träffa Walle ändå.
Matte har städat sin säng ikväll. Hon tyckte det var synd att redan byta sängkläderna som inte alls var smutsiga, bara håriga. Så hon använde en hel klädvårdsrulle till att ta bort mina hår. Hon menade också på att det skulle bli stopp i tvättmaskinen om hon stoppade in så håriga saker. Som det kan bli...
Urspårat
När vi hade sovit ut och tagit morgonturen så gav vi oss ut för att jag skulle få spåra. Jag var väldigt taggad, letade efter spårbörjan både här och där. Och när matte kallade fram mig till starten så var jag väldigt förväntansfull. Men efterhand som jag försökte spåra och det inte gick något vidare blev jag alltmer slokörad. Det fanns liksom nästan ingen lukt. Jag jobbade och jobbade och när jag var precis i spåret gick det fint men så fort jag kom lite utanför så tappade jag bort mig. När jag precis höll på att komma igång i början så blev jag också distraherad av en hund som kom på stigen en bit från spåret. Han försökte slita sig och hans matte hade ett himla bry. Skällde gjorde han också på mig. Jag sade inget och kände mig mest orolig att han skulle "sno" mitt spår. När han hade passerat så sade matte till mig igen att jag skulle spåra och då fick jag snurra ett par varv till innan jag hittade rätt.
På vissa ställen gick det bättre, ibland gick det riktigt bra men överlag var det uruselt. Och länge höll jag på också, mer än en halvtimme innan jag hittade klöven. Då var jag helt slut. Matte var inte heller så glad. Hon skällde inte på mig direkt, var bara purken och uppgiven, muttrade och suckade. Fast när jag var i spåret så berömde hon mig men tyvärr var jag inte där så ofta. Och jag som brukar tycka spåra är det bästa som finns kände mig sämre och sämre och tyckte till slut att det knappt kändes lönt längre. Men jag hittade ju klöven, fast jag missade den först men då tog vi en stor lov tillbaka så att jag kom på spåret igen och då hittade jag den. Enligt matte var klöven nog lite väl begagnad också, den luktade inte så himla gott.
Det bästa hon kom fram till idag var nog att det har blivit för svåra spår för snabbt, dvs nästa helg ska hon lägga ett som inte regnar bort för mig. Det var extra svårt idag för det regnade ju alldeles förfärligt igår, även inatt regnade det och så fanns det färskare spår från andra djur som hade gått där mitt spår låg. Dessutom hade spåret legat nästan ett helt dygn.
Matte har sagt att om jag är helt förvirrad när hon lägger ett lättare spår så får man tydligen misstänka att jag har fått fel på nosen, alltså noskvalster. Men hon vill se mer hur jag använder näsan innan hon börjar tänka på behandling och det är jag ju tacksam för. Ge mig lite vettiga förutsättningar bara så ska jag nog visa...
När vi kom hem fick jag i alla fall öppna min kalender och det gjorde mig en smula gladare. Men jag känner mig inte i högform precis och man kan nog säga detsamma om matte. Men det kommer förhoppningsvis bättre tider.
Bus, bad och håravfall
Vi promenerade tillsammans till rastgården (våra mattar svor över att vi inte gick ordentligt men vi var ju så glada). I rastgården sprang vi som galningar men så kom det en annan som ville släppa in sin hund där tillsammans med oss men det ville inte matte och Ann. Alltså gav vi oss av efter en stund och gick till ett annat superbra ställe där man kunde springa ordentligt och terrängen var kul för det gick upp och ner och det var högt gräs som man kunde hoppa i.
När vi hade busat klart gick vi en runda på Elliots mosse. Där var det fint vill jag lova. Många härliga vattenansamlingar! Även här tyckte matte att jag gick uruselt i koppel. Vilken jämmer, jag som hade så roligt.
När vi kom hem (efter lite ärenden) så åkte jag in i duschen för matte påstod att jag luktade dynga. Och jag kan tala om att det var ingen trevlig upplevelse för jag blev skitskraj. Medan matte badade mig så ramlade pälsen av från mig. Jag blev lite panikslagen, trodde det var något fel liksom, att jag skulle bli en nakenhund. Men matte försökrade mig att det inte var så, att jag bara fäller och att det kommer mycket av en då när man badas. Jag får försöka tro på henne, annars får jag nog ingen ro. Och varför ska jag fälla, jag som var så stolt över att vara hårfager. Dessutom mitt i vintern, vad är det här för ordning?
Nu har jag täcke på mig fast det gillar jag inget vidare. Jag har rullat mig och grejat, får inte gå ut till min stora besvikelse. Men adventskalendern har jag fått öppna och det var ju en liten tröst ändå. Jag fick hjärtformade kex och kycklinggodis i ett paket. Matte fick jättesöta dekorationsrosor i sin kalender.
Jaja, vad ska man säga...Att jag behövde bada var det kanske inte så stor tvekan om för vattnet blev alldeles mörkt (jag fäller visst både päls och färg) men att håren ramlade av var ju synd. Å andra sidan hade de nog åkt av ändå, matte klagar över att hon får hår i munnen när hon ligger i sängen. Antar att det är jag som är den skyldiga. Jag hoppas bara att mina killar inte tycker jag blir mindre attraktiv för att jag blir av med lite päls för då blir jag riktigt ledsen.
Maten satt fint i magen i alla fall efter allt spring med Elliot. Nu ska jag gå och vila lite, jag känner mig faktiskt en smula trött. Får lägga mig och hålla tassarna för att det inte regnar mer för då kanske mitt spår försvinner helt. Det vräkte ju ner precis när matte hade varit ute vilket var himla synd tycker jag. Vi får väl se hur det går men jag gör mitt bästa och mer kan jag inte.
Lakrits sover...
Lakrits sover tyst det är i huset
tyst i huset
Matte vaken tända äro ljusen
äro ljusen...
Fast jag har släckt så mycket jag kan så att du inte ska bli störd min sötis.
Jag är ledsen att jag är uppe och tassar om nätterna men jag har mycket att stå i. Vi får se fram emot några sovmorgnar under julen. Yster har hyrt bil åt oss de dagar vi är i Stockholm så att du ska få komma ut i skogen så mycket som möjligt. Presentutdelning blir när vi kommer hem igen (jag säger det i förväg så att du inte blir besviken) men något paket till dig kanske ändå slinker med i packningen. Och så de sista paketen i kalendern såklart, det går ju inte att missa.
Jag måste säga att du är duktig som inte snokar för mycket bland julklapparna (som dessutom inte är inslagna än). Och du är inte alls lika "närgången" kring adventskalendern som Knappen är med sin. Tuggtandborsten du fick idag slank ner utan problem, det verkar som att de tandvändliga godisarna är riktigt poppis. Får proviantera mera nästa gång Teba kommer ivägen för bilen. Själv fick jag en söt liten halmmus i min kalender. Den ska sättas i en julgrupp. Jag anstränger mig verkligen för att inte tjuvöppna. Faktum är att jag aldrig har lyckats ha en adventskalender utan att plundra den i förtid. Men nu ska det gå!
Imorgon ska du förresten få träffa Elliot. Så busa nu inte för mycket på förmiddagen utan vila lite så att du orkar med att leka!
Ruskväder och konstiga morgonidéer.
Igår blev jag utsatt för kloklippning, idag för öronrens. Någon slags kampanj som matte har? Vad ska man tro? Roligt är det i alla fall inte och jag drar mig undan en bra stund efteråt. Var till och med misstänksam när jag fick mitt kalenderpaket som idag innehöll en "tuggkorv". Matte fick godis i sin kalender. Lakrits så klart. Hon verkade nöjd och var så hagalen så hon bet sig i kinden. Vet inte om det var sömnmedel i godisen för hon ramlade omkull på soffan en stund innan hon kom igång sig igen. Nu blir det väl uppesittning i gengäld. Suck. Och så klagar hon över att jag väcker henne ibland för att jag kommer på att jag vill ut utan att ha något ärende utomhus. Men vad tror hon när min nattsömn blir så oregelbunden? Nåväl, jag ska inte klaga på henne, hon gör så gott hon kan. På morgonen är hon så trött att hon hittar på en massa konstiga saker. Imorse försov vi tex oss för matte tänkte att om hon satte på avdensljusstaken så var det samma sak som att gå upp ??? Men det var inte så och det kom hon på efter en halvtimme. Lustiga idéer min matte kan få.
Joggingvågen
Kanske är en bidragande orsak till joggingvågen att matte ska gå i sin fina kostym tills hon tar examen och då får hon också rasta sig lite mer. Bra tycker jag i så fall. Dessutom är det jul snart och då är det lätt att det slinker ner lite mer mat så det är nog bra att hålla förbränningen uppe.
Det är också så att matte helst vill springa när det är ljust (hon säger att hon lätt snubblar annars) och hon tycker att vi får passa på de dagar hon kan komma hem innan det mörknar (vilket det gör väldans tidigt nu tycker jag). Imorgon har jag förstått att matte kommer hem ganska sent och då blir det med all säkerhet vanlig promenad.
Idag fick jag ett jättekex i min adventskalender. Matte fick två pennor vilket sannerligen kan behövas för hon yrar ofta runt och letar efter något att skriva med.
Plask plask...
Ja så låter det när man rör sig i skogen. Det är väldigt blött och fullt med vattenpölar. Och idag när jag och matte var ute och joggade så plaskade det extra mycket. Matte gnölade lite över att hon blev blöt om tassarna. Är det något att gnälla över? Jag blir blötis varje gång vi går ut.
Jag rastade matte ordentligt. Hihi...hon pustade och stånkade när jag lade på en Lakritsrem. Upptäckte hur skönt det kan vara att sträcka ut i snabb trav. Matte flåsade något om att vi kanske ska börja cykla en gång i veckan eller så. Då kan jag trava på riktigt snabbt så kanske jag får hålla lite lägre tempo när matte springer så att jag inte sliter ut henne helt. Men det är kul att jogga ihop och det gjorde faktiskt inget att jag hade koppel för det gick ju ändå ganska raskt. Jag fick springa lite lös också (korta stunder) för att jag skulle hinna göra ifrån mig men för det mesta var jag i koppel för matte säger att jag måste lära mig reglerna när man är ute och springer.
Nu regnar det igen. Hoppas det inte regnar i Tyringe för där ska Wallander spåra imorgon och hans spår är ju redan lagt.
Idag fick jag en smaskig tuggstång med ostsmak i min adventskalender. Matte fick en rulle med fint presentband i sin kalender. Vi öppnar samtidigt, det är roligast så tycker vi båda.
Om jag kan få matte att springa mer med mig framöver så kan jag nog också få mer mat och det tycker jag verkar toppen. Problemet är när det är mörkt men vi kanske kan springa med pannlampa, den sitter bra säger matte. Vi får väl plaska på så får matte köpa nya springskor till våren.
Imorse...
Jag fick förresten gå lös en del och i koppel en del. Kanske hälften var. Vet inte riktigt vad matte har för strategi. Jag tog en liten runda under tiden jag var lös och då blev matte sur som ättika. Det var inte alls värt det för jag hittade inget kul. Men jag tycker det är en viktig fråga hur långt man får springa iväg när man är lös. Jag menar, ska jag bara lufsa vid mattes sida? Ska jag inte få göra några små upptäcksfärder? Jag kommer ju inom 10 sekunder när matte ropar. Är det inte tillräckligt snabbt?
Ajajaj...
Vi var ute på skogsrunda i skymningen. Jag hade mycket spring i benen och tog många små rundor. På slutet tog jag också en stor runda, till ett ställe där jag tidigare har sprungit och ätit saker. Hmm...jag hörde matte ropa och vissla men jag kom inte direkt. Så hörde jag mattes röst förändras, hon lät inte sur som vanligt utan mer ledsen och lite uppgiven. Ojdå tänkte jag....inte bra för när matte låter så betyder det att hon är så förbaskad att hon slutar vara arg och börjar fundera ut hur hon ska åtgärda problemet. Och mycket riktigt. När jag kommer tillbaka och kopplet åker på så upplyser matte mig om att jag ska gå i koppel ett bra tag framöver. Först säger hon en vecka, sedan kanske ända fram till jul. Jag inser att jag har trasslat till det för mig. Hon har sagt att jag får springa lös på fältet när det är ljust, att hon ska jogga med mig och att jag får leka med Elliot och Wallander. Hjälp mig kompisar, jag måste få leka med er ofta framöver. Elliot, kan vi inte ta en runda i "din" rastgård i veckan??? Och så bara antar jag att jag får vara lös när jag apporterar och när vi tränar. Annars kan jag ju inte göra mitt jobb.
Så här i efterhand skulle jag ju inte frestat på mattes tålamod men gjort är gjort. Förhoppningsvis varar inte koppeltvånget för evigt. Och kanske är det bra för matte och mig om vi joggar lite innan julmaten...
Vad ska man säga...tur att matte har köpt ett längre koppel. Då tyckte jag det var helt onödigt...nu är jag inte så kaxig längre....
Presenter
Nu till något roligt...
Jag fick en present av Elliot idag. En damsko!
Här är jag med min sko. Visst är den fin!
Elliot och Wallander hade genom sina mattar varit väldigt snälla och fixat en adventskalender till henne. Jag blev så glad för jag tyckte det kändes lite orättvist att inte hon skulle få ha någon. Här är den på bild:
Jättefin är den och matte har redan tagit upp två paket (för igår och idag) och de innehöll godis samt ett par anti-klid vantar (jättebra till mitt spårande säger matte). Det är så fiffigt för en del paket är i strumpan och en del i en extra bag bredvid. Ja, det var så snyggt och matte såg supernöjd ut när hon stuvade in påsen i bilen.
Jag har såklart tagit upp paket från min adventskalender både igår och idag. Knappen är väldigt nyfiken på sin kalender och han får inte lämnas ensam med den för då plundrar han den nog. Jag har inte alls varit så närgången mot min.
Jag gick ju en avi på posten och vi hämtade paketet idag. Så här såg det ut:
Jag fick öppna under mattes överinseende för hon misstänkte att det inte var något ätbart. Och det stämde, det var nämligen en kalender. Först tänkte jag att det var lite knasigt men sedan förstod jag att jag ska hålla reda på mina aktiviteter med hjälp av den så att det inte missas något. Tex kan jag skriva in träningar, bustillfällen, påhälsningar, födelsedagar mm. Inte dumt alls. Hoppas att den liksom gäller i första hand för då kan jag skriva in och så får matte rätta sig efter det.
Ja, det var inte någon alls dum dag det här. Matte var in om Zoo Giganten också och hon hade en påse med sig när hon kom ut. Undra vad det var i den. Hemlis? Man blir mer och mer nyfiken. Men jag har en liten present på gång till matte också inför jul!
Slyngelålder...
Jag hämtade i alla fall en kanin idag och det var premiär. Inte för att jag kom ända fram men ändå... En jättestor fågel tyckte jag var lite knepig att få tag i men efter lite påhejningar från Margareta så tog jag den ändå. Inte heller den orkade jag bära hela vägen till matte. Men en mindre fågel kom nästan ända fram.
Elliot fick vara med de "duktiga" idag. Han ÄR ju jätteduktig och jag är jätteglad för hans skull men det känns som att jag släpar efter lite. Men jag gör ju så gott jag kan, jag har bara mycket spring i benen och lite svårt för att bruka allvar ibland. Matte verkar inte bry sig så mycket tack och lov, hon tar mig som jag är. Tur det, man är ju som man är...
Bortbjudna
Efter middagen gick vi en runda och då var han helt okej mot mig men så fort vi kom hem till dem så surnade han till igen. Jag kände mig inte så värst välkommen, brukar få ett annat mottaganden är jag kommer hem till Elliot och Wallander. Jag som till och med hade tagit med present i form av kycklig chips men det hade jag inte mycket för. Snyft. Men matte hade trevligt i alla fall och jag fick ju vara med så jag klagar inte. Matte förklarade sedan att han inte var så van vid andra hundar och det är klart, då kan man kanske reagera lite knasigt. Jag är inte långsint så jag är inte alls sur över det men just då kände jag mig lite knepigt behandlad.
