Hemmalördag

I morse (läs förmiddag) när vi vaknade så kände jag inte alls igen Matte på rösten. När vi somnade lät hon som en karl nästan. När vi vaknade påminde hon mer om en pipleksak. Fniss. Men hon var allt lite piggare i alla fall, sömnen gör susen.

Dagen har varit ganska lugn. Promenad, märgbensgnag, en tur till macken för att hämta paket, dummytillverkning och korvgrillning hos Dagismatte & Vildhusse.

Det ligger pippsar på tining härinne, har lite svårt att släppa dem och gå och lägga mig men jag är så trött att jag har inget val. Imorgon bär det av till Ängshög via Malmö. Skönt att Matte har frisknat till så pass att vi kan ge oss iväg. Annars hade helgen blivit lite väl lugn för min smak. Det är ju mest jag som ska jobba också när det är apportering, Matte står mest stilla och väntar på att jag ska komma in till henne så det är inte alltför ansträngande ju.

Förhoppningsvis blir det lite bilder imorgon. Wallanders Lillmatte är med som fotograf. Hon är pålitligare än Matte som skyller på att hon glömmer fota för hon har full upp med mig.

Sjukstuga

De där inkräktarna som Matte har fått i kroppen var inte så lätta att fördriva som hon hoppades på. Ikväll låter hon som en alt i röstläge och hon ser alldeles slokörad ut och svettas och fryser om vartannat. När vi var ute och gick efter att hon kom från jobbet fick hon hänga över ett jakttorn en stund och lite senare sitta på en sten en stund. Det är inte mycket krut i henne för tillfället. Men hon har utlovat bättring bara hon får sova och ta det lugnt. Det innebär tyvärr att sökträningen lyser med sin frånvaro imorgon. Mycket mycket trist tycker både Matte och jag men hon måste ju bli frisk snabbt. En dag i skogen med mycket spring kanske inte är den bästa medicinen. Förhoppningsvis kan vi hänga med på apporteringen på Ängshög på söndag om Matte får vila imorgon. Man får se det från den ljusa sidan att det är helg så att hon kan tillfriskna för på sjukhus verkar man inte bli friskare, snarare tvärtom.

Goda nyheter

Idag hade Matte tid på banken klockan två. Hon skulle nämligen prata med bankdirektören om lån för att renovera huset. Taket på huset och förrådsbyggnaden behöver bytas och så ska det inredas på ovanvåningen så småningom. Men först taket. Mattes bror ska göra det men det kostar ju ändå en massa kosing. Det roliga var att det blev positivt besked på banken så till våren/sommaren ska projekt takbyte igång.

Andra bra saker idag var att Matte provianterade 15 st märgben på City Gross. De ligger nu prydligt infrysta en och en i påsar. Dessutom hittade hon superbra leksaker till sökträningen för tio kr styck. Matte köpte raskt på sig ungefär tio stycken för framtida bruk. Och så blev det en massa Pepsi Max burkar för en billig peng så att Matte kan stilla törsten på jobbet.

Det blev ingen lydnadsträning idag för Matte har varit skruttig med ont i kroppen och halsen. Men det blev lite promenadträning i Svedala bland hundar och barnvagnar och det behövs ju. Matte säger att vi ska ha mycket sån träning framöver!

En bra dag alltså bortsett från att Matte är lite krasslig. Sömnen gjorde en hel del i natt men det behövs ytterligare för att bekämta de onda inkräktarna så vi ska natta oss redan. Det passar mig bra för jag är trötter efter en heldag med Matte.

Sovmorgon hägrar

Imorgon är Matte fri från jobb. Vi ska ha mysemorgon och gå långpromenad, köra lite ärenden, kanske träna lite och fixa hemma. Sköööönt. 

Ikväll har det sågats pinnar till dummiesar och borrats hål för snören. Nu ska isoleringsmattan på. Skinnen väntar vi otåligt på, de är försenade. Men förhoppningsvis kommer de imorgon eller fredag. 

Nu måste vi sova säger Matte för hon ska motarbeta någon otäck virus eller bakterie som vill invadera hennes hals. Det vimlar av folk som är sjuka nu på hennes jobb. Inte konstigt väl, det är ju ett sjukhus men tydligen är det värre än vanligt nu. Bäst jag är lydig och går och knyter mig då.  

Avslutar med rapport om att mården INTE har flyttat. Jag fick nys på den ikväll. Attans också. Jagade efter den lite halvhjärtat men det var mörkt och den försvann nog upp i ett träd. Får ta tag i det hela imorgon.

Internetsök

Mörka kvällar kan man ju inte ägna sig åt sökträning. Men då har Matte kommit på att man istället kan söka på internet efter söktillbehör. Jag behöver ett söktäcke med inbyggd sele så att jag slipper ha kopplet i halsbandet när jag ska visa Matte var figgarna är. Sedan måste jag ju så småningom ha en rullegrej att hänga om halsen. Jag har fått låna en av Zico för att jag ska vänja till mig men så småningom måste jag ju ha en som är min egen. Sist men inte minst behövs ett speciellt koppel utan ögla så att jag inte fastnar i skogen om Matte tappar taget.

Till Mattes glädje hittade hon ett ställe man kan beställa sele från som hon tyckte verkade väldigt bra. De andra sakerna har hon också snokat upp. Matte är inte så dum på sök hon heller - på internet.

Allt detta kommer ju att kosta en slant men Matte har lovat att pengarna hon får in på kanin dummiesar ska gå till mina söktillbehör. Det var en god nyhet tycker jag.

Mårdstatus

Jag har letar efter mården men det är över en vecka sedan jag såg till den sist nu. Kanske tog den sitt förnuft till fånga och flyttade. Men man ska inte ropa hej för tidigt så jag fortsätter att patrullera mitt revir varje dag. Men jag är tacksam om vi slipper bygga fälla och dona för vi har roligare saker för oss än att jaga mård faktiskt.

Annars en helt vanlig måndag. Kan vara skönt med såna dagar också tycker jag. Matte håller inte riktigt med låter det som. Jag är tålmodig och lyssnar på hennes suckanden som mestadels handlar om jobbet. Det är en av mina uppgifter som hund att ta del av Mattes problem här i världen och göra henne glad när hon är lite nere.

Låter som att vi är på sänggående. Natti-natti!

Lite strul men ändå kul

Idag var det sökträning på ett nytt ställe. Det tog lång tid att åka dit och det var hit och dit på kurviga vägar. Heléne och Zico visade vägen och det var nog tur det. Fast det blev stopp när vi skulle köra in på en liten grusväg som bara var isgata. Där vågade sig inte Matte eller Heléne ner och det var nog bra det för då kanske vi hade blivit kvar däruppe. Istället körde vi till en parkering nära vägen där det inte var så halt och inväntade resten av gänget.  

Jag var ute som hund nr 5 och jag hade laddat till tusen i bilen. När Matte rastade mig så laddade jag ännu mer och frågan var om jag inte var lite väl övertänd när det var min tur. I alla fall gick det inte så himla bra för jag vimsade till det lite och glömde mig och så. Fast jag hittade alla figgarna men det var inte min vanliga fart jag hade. Matte tror att det kanske är hormonerna som spökar och att jag ska löpa snart. Det kan kanske vara så, faktum är att jag inte riktigt kände mig som vanligt. Vi får se hur det går nästa helg men kul hade jag i alla fall och Matte verkar inte ta så hårt på det hela heller förutom att hon suckar över det där med löp och tiden både före och efter. Hon säger att vi kanske måste behandla mig en gång för alla mot det sedan. Inte vet jag men kanske det vore skönt att slippa det där löperiet. Inte tycker jag det är kul för jag kan ju inte leka som vanligt och jag blir så vimsig och trött.

Matte var också lite vimsig för kameran glömdes hemma fast hon hade lovat att ta bilder. Det får bli nästa gång och då ska kameran med! Nu är både jag och Matte trötta och färdiga för sängen. Matte har varit ur slag idag hon också och när vi kom hem efter promenaden var det soffan som gällde och så har det fortsatt. Men en god natts sömn kan göra under så vi hoppas på det.

Nu dröjer det tills lördag innan det är sökträning igen. Då får vi se hur formen är men träna på gör vi oavsett har Matte sagt för där med att vila sig i form tror vi inte på. Och i veckan ska vi förhoppningsvis hinna träna lite med trädgårdsslangen också!

Spillepengen och lördagsmys hos Lindeblads

Strax innan tresnåret bar det av till Malmö. Där fiskades Wallander och Helene upp utanför porten och det bar av till Spillepengen för att jag och Walle skulle få springa av oss. Och det gjorde vi med den äran!



Vi poserade lite också



Sedan placerades vår medhavda and ut och vi fick hämta den. Det blev inte några bra fartbilder (kan bero på att vi inte höll så bra hela vägen in utan skulle stanna på vägen för att undersöka anden). Men lite sittande bilder blev det.


Wallander med anden


Jag med anden

Efter andhämtningen tränade vi lite på min lösrulle med Helenes hjälp. Tror jag börjar fatta nu att jag ska få något av figuranten som jag ska springa tillbaka till Matte med. Just nu är saken en bit trädgårdsslang men jag antar att det blir något annat sedan. Så när jag har kommit tillbaka till Matte får jag koppel på och hon säger "visa". Då ska vi springa ut tillsammans. Fortsättning följer väl imorgon för då ska vi träna sök!

Efter spillepengen åkte vi hem till Wallanders place. Jag följde med upp medan Matte stannade i garaget en stund och tvättade bilen. Jag fick käk av Helene och sedan började hon laga mat till tvåbeningarna. Wallanders Far Anders fyllde år idag och Matte hade fixat prinsesstårta som tydligen är Anders farvorit. Efter middag och tårta skulle det tittas på handbollsmatch på tv. Matte låg och läste i soffan men plötsligt hade hon somnat och precis som hon brukar var hon i princip oväckbar. Jag gick ut en runda med Wallanders lillmatte Frida och hennes kompis. När vi kom tillbaka slickade jag Matte i ansiktet och då vaknade hon fast hon var jättesömnig. Efter en lång uppvakningsprocess kunde vi till slut tacka för en trevlig kväll och bege oss hemåt.

Det blev ju en helkul eftermiddag och kväll. Jag och Walle har lekt en massa och Walles älg Helge fick sig en ordentlig omgång när vi hade dragkamp om hoom. Men nu är jag jättetrött och om jag ska orka upp imorgon och träna får jag minsann lägga mig bums. Detsamma gäller nog Matte!


Städfnatt

Jag förstår mig inte på Matte iblan. Mitt på en skön fredagskväll ska hon börja sortera och städa. Hon är ju helt prillig ibland. Och förresten trodde jag hon sorterade när vi flyttade. Men tydligen kan det göras om och om igen. Hon var inne och rotade i sovrummet innan så att jag vaknade. Är det för mycket begärt med lite nattaro?

Jag luktade förresten innan att det ligger en and på tining i köket. Det måste innebära att vi ska träna med den imorgon. Hurra. Änder är lajbans.

Hjärngympa

Ikväll for vi till Lomma för träning. Vi tog svängen in om Malmö och hämtade upp det billösa ekipaget Wallander och Helene. På vägen blev det lite ärenden, bla postade Matte en kanindummy som skulle ända till Kramfors. Det är väldigt långt dit berättade Matte. Tänk att de är så eftertraktade.

I Lomma körde vi lite vanlig lydnadsträning först. Det gick väl skapligt men Matte klagar så på att tappar fokus. Det är ju lätt hänt när man ska spana in allt och alla och samtidigt snusa efter smaskiga kaninlortar. Fast jag tycker det gick ganska bra faktiskt.

På slutet gjorde vi något helt nytt och lite mystiskt. Zico Heléne var med och hon sprang och var mystisk och hade med sig en bit av en trädgårdsslang. När Matte släppte mig skulle jag springa till Heléne och där fick jag med mig slangen som jag sprang tillbaka till Matte med. Sedan kopplade Matte mig och så sprang vi ut tillsammans till Heléne. Därute fick jag godis varenda gång. Det var en himla rolig grej men jag har kanske inte fattat fullt ut än vad det hela ska utmynna i. Den där trädgårdsslangen var i alla fall helskön att tugga på. Riktigt bra kändes det i tänderna.

Efter en timmes intensivt tränande var jag faktiskt rätt trött. Även Walle verkade nöjd med sitt pass. Det känns så skönt när man är trött efter träning. Nu ska jag inta sängen och sova gott.

Lite bilder från förra helgen

Här kommer lite bilder från jaktträningen förra helgen som jag har nappat från Wallanders blogg. Hans duktiga Lillmatte Frida var ju med och tog fina bilder på oss. Så det är alltså Frida Lindeblad som är fotografen.


"Klassfoto"


Jag i full fart på väg att hämta en pippi


Pippin hämtad


Pippin lämnas snyggt och prydligt till Matte

Tjingeling!

Grattis till Medicinpinnen!

Idag fyller Mattes syster Pernilla, alias Medicinpinnen år. Tyvärr är hon ju inte här så att jag kan gratta henne med svansviftningar och glada skall så jag får skicka cybergrattis. Hon har fått en alldeles särskilt fiffig väckarklocka i present av Matte, Yster och mig. Det är en klocka med en stark lampa som tänds successivt en stund innan man ska vakna på morgonen. Och så hörs fågelkvitter istället för en äcklig ringsignal. Tanken är att man ska vakna lite snällare på morgonen. Det tycker jag låter toppen för tvåbeningarna har hemska klockor som väcker en ur den skönaste sömn. Tycker faktiskt att vi borde ha en sån där manick också men Matte säger att det inte går för sig nu just. Men till nästa vinter har hon sagt att vi ska ha en sån.

Tass & kram till Medicinpinnen och ett fyrfaldigt skall för dig från mig och Matte!

Artbestämning av inkräktaren

Flera morgnar och kvällar har jag jagat inkräktaren på tomten. I lördags morse hettade det till rejält. Då var jag riktigt nära men den fege rackaren for upp i ett träd och fräste argsint. Matte kom ut i strumlästen när hon hörde mitt morrande och min snabba passage förbi huset.

Igår kväll var det dags igen men återigen tog den till harvärjan. I morse höll den sig undan helt. Men icke desto mindre har jag lyckats identifiera vad det är för slags djur, nämligen en skogsmård. Nu har jag läst på lite och allt stämmer på pricken.

Mården: 
1. bor i träd (stämmer med att den flyr uppåt när den blir jagad)
2. den är aktiv på natten (har aldrig sett till den på dagen)
3. springer fort som attan (jag hinner ju inte trots att jag kutar allt vad jag kan)
4. äter ekorrar (det var ju resterna efter en sån jag snaskade på här om dagen men det mesta var ju redan ätet)
5. är ungefär rätt färg, form och storlek för att passa med inkräktaren
6. fräser och morrar när den känner sig hotad

Tyvärr har det ju inte varit snö, annars hade jag kunnat titta på spåren och slagit upp i den fina boken jag fick av Wallander i julas. Naturligtvis har jag kollat in i boken noga redan för skulle det sedan bli snö är det bara att springa ut och kolla. Det gäller att vara förberedd!  

Undra hur länge den har hållit till här på tomten. Jag har ju haft korn på den sedan början av december. Nu tycker jag det är dags för den att söka nya jaktmarker för tomten är MIN. Men frågan är nu: om den inte flyttar frivilligt, hur fördriver man då en mård? Kan man bygga en fälla. För springa ikapp den blir svårt när den klättrar i träd. Alla tips emottages tacksamt!


Söndagsutflykt

Idag blev det utflykt till Eva och Kidd i Blentarp för träning. På vägen hämtade vi upp Helene och Wallander för det vore ju för trist om de inte kom ut bara för att bilen har gått paj. Det hade blivit bestämt samling halv tio så vi fick minsann upp tidigt. Matte meddelade redan i morse att hon kände sig allmänt mörbultad. Så kan det gå när man härjar i sökskogen.

Berit och Vira anslöt också till den tappra skaran som tränade idag. Vi började med lite olika övningar med störningsmoment och där vi skulle koncentrera oss på våra mattar. Det gick väl ganska bra. Sedan blev det dirigering och det gick mindre bra. Jag var extremt otålig och när Matte tragglade på mig att jag skulle gå snyggt så glömde jag ju var dummiesarna låg. Som det kan bli.

Efter det blev det vilthämtning i form av markeringar. Vi fick springa upp för en brant backe, hämta och så ner igen. Först gick det inget vidare enligt Matte för jag rullade mig i pippin. Matte kom sättande med arga rop och tog till och med tag i mig och så råkade hon trampa mig på tassen så jag skrek i högan sky. Ja vilken cirkus. Efter det tänkte jag att det var lika bra att jag skötte mig så jag kom in snällt med nästa pippi.

Trots den fina leveransen fick jag sedan inte göra mer idag utan vi tragglade gå fint övningar och så tittade vi på de andra. Booooring. Några smakbitar av Mattes ostbulle gjorde tillvaron lite mer uthärdlig.

Vid tolvsnåret bar det av mot Malmö igen. Väl hemma igen blev det vedsågning en stund för Matte, sedan har hon fixat med lite av varje ikväll. Jag har legat mycket och vilat efter en innehållsrik helg. Jag tror det blir en tidig kväll för Matte är tydligen fortfarande trötter.

På äventyr med Stigfinnarna

Direkt när jag vaknade i morse kände jag att det var kul på gång. Och mycket riktigt, den gröna ryggan kom fram och packades i en väldig fart. Varm choklad och mackor och en påse köttbullar fixades i ordning. Det bådade gott tyckte jag och höll stenkoll på Matte. 

Vi var lite tidiga när vi kom till Råttefällan. Men så hann vi ta en liten tur och Matte byltade på sig en massa kläder. Klockan nio konstaterades att vi blev fyra stycken ekipage idag, nämligen jag och Matte, Heléne och Zico, Karin och Lennart och Jeanette och Bowmore. Det var av till "Dansebanan" där dagens träning skulle ta sin plats. Jag tycker det är så roliga namn på ställena ute i Fulltofta. Tydligen finns något som heter "Mörkrets väg" också. Det låter nästan lite läskigt tycker jag. Fast mest spännande. 

Nåväl. Nu till träningen. I sedvanlig ordning var jag ju otålig men jag fick vänta en stund för Zico var först ut. Vad jag hörde sedna när tvåbeningarna satt och fikade (se satt nämligen precis bakom vår bil så gick det väldigt bra för Zico idag. Ja, det gick bra för alla verkade det som.

Jag var ute som hund nr 2. Jag var supertaggad, mindes ju att det var himla lajbans sist. Jag höll på att dra omkull Matte ett par gånger i ren iver och hon gjorde tappra försök att få mig att sakta farten en smula. Men förgäves. Jag har alltid ruksigt bråttom till "starten". Sedan när jag får jobba så lugnar jag ner mig och kan fokusera. 

Jag fick börja med lite kort repetition men snabbt avancerade vi till att figgarna låg utplacerade och helt osynliga. Det gällde alltså att koppla på näsan. Det gjorde jag och det gav utdelning på alla håll och kanter. Det vankades köttbullar både här och där och jag tyckte det var superduperkul. Efter sju vändor började jag dock bli trött, det tar mer på krafterna än man kan tro att leta upp folk. Då bestämdes det att jag hade fått nog för idag och efter lite rast och vattning fick jag täcke på mig och kröp in i buren. Sedan höll Zico och jag lite konsert när de andra hundarna kördes för vi tyckte båda det var trist att vi redan hade gjort vårt. Jag tyckte ju att jag kunde jobba mycket mer men Matte säger att jag bara springer då utan att använda nosen. Jaja, hon tycker alltid att hon vet bäst. 

I vilket fall tyckte jag att det var helt sagolikt roligt idag också. Jag fick bara beröm, inga klagomål på någonting. Det är annat ljud i skällan än när jag apporterar och råkar strula lite med en dummy eller så. Då blir det genast gnäll på Matte. Fast apportering är kul men just nu är sök ännu roligare. Matte verkade också ha haft kul och tydligen tar sök även på tvåbeningarnas krafter för hon var så trött så trött när vi kom hem. 

Både jag och Matte tycker det är jättekul att vi har fått chans att hänga med i sökgruppen "Stigfinnarna" och vi känner oss så väldigt välkomna där.  Toppenkul!Nästa söndag är det dags igen. Då ska vi till ett helt nytt ställe och tydligen ska vi få guidning dit så att inte Matte klantar till det och kör fel. Men innan dess ska det apporteras. Imorgon hämtar vi upp Wallander och Helene i Malmö och sedan drar vi ut på träning. Men innan dess måste både jag och Matte sova för att hämta krafter. 

Natti-natti 

Det såg mörkt ut...

...när vi skulle upp i morse. Det var nämligen alldeles kolsvart i huset. Mattes "nattlampa" i v-rummet var släckt. Utomhusbelysningen var släckt. Matte fick snabbt fårskinnstofflorna på och konstaterade att det var helt strömlöst i huset. Medan Matte fick fjutt på fotogenlampor och lite stearinljus muttrade hon över Eon som minsann är bra på att skicka räkningar men har strömavbrott titt som tätt.

Det blev alltså en morgon i fotoskenlampans sken. Jag åt min välling och Matte fick lite frukost i sig. Faktum är att morgonrutinerna gick bra trots strömavbrott. När vi kom tillbaka från promenaden och nästan precis skulle iväg till Dagis så kom såklart strömmen tillbaka. Hos Dagis var det mysigt. Vildhusse hade varit uppe och tänt brasa för att hålla varmt och skönt i huset och Dagismatte drack te. Sedan väntade skön vila för mig medan Matte pallrade sig till jobbet. Ibland är jag väldigt glad att jag inte är tvåbening. Allt som oftast faktiskt. Hundlivet är inte så illa. Inte alls.

Glädjedödare

Matte är en glädjedödare. Åtminstone ikväll. Det var nämligen så här att Knappen och Dagismatte kom och hämtade oss för pannlampaspromenad. Medan tvåbeningarna pratade lite snokade jag och Knappen runt i trädgården och gjorde världens fynd, nämligen ett välmörat köttstycke. Så när de ropade på mig och Knappen så kom vi liksom inte direkt. Men så småningom vågade vi inte vänta längre. Jag tänkte att jag kunde fortsätta måltiden efter promenaden.

Så när vi kom tillbaka och hade lämnat av Knappen och Dagismatte på vägen tänkte jag fortsätta kalaset själv. Men Matte fick syn på att jag kom med lite mums-mums i munnen och hon vrålade att jag skulle spotta ut. När jag snällt gör som hon vill så tar hon mitt fynd och går och lägger det i soptunnan! Fy vad taskigt.

Jag åkte in men det gjorde inget för det var ändå matdags. När jag hade ätit ansökte jag direkt om att gå ut. Efter en stund gav Matte med sig men hon följde med ut. Det hade jag inte räknat med. Först strosade jag runt lite men sedan kunde jag inte låta bli att gå till fyndstället för jag visste ju att där fanns mer som inte Matte hade upptäckt. Men det skulle jag ju aldrig gjort för vips var Matte där och under ojanden och örkanden tog hon upp resten av djuret och sprang iväg med till tunnan. Sedan undersökte hon varenda millimeter av marken och så var det nöjet slut. Suck. Jag vägrade följa med in och så skällde jag en massa bara för att visa mitt missnöje. Men till slut kom jag ju in i alla fall.

Jämmerspikar att man har en matte som inte förstår hur gott det är att "äta ute". Inget sinne för finesser alls. Nu återstår bara sängen.

Värme och ljus...

...längtar både Matte och jag efter. Kanske är ljuset viktigast. För kläder kan ju Matte ta på sig och jag fryser inte så lätt. Men det är trist att det är så mörkt. Den 29 mars blir det sommartid, det tjatar Matte så om att jag inte har kunnat undå att lägga datumet på minnet. Men jag håller med, tänk så underbart. Då kan mna gå kvällspromenad när det är ljust och man hinner träna lite också. Och så mycket lättare det är att gå upp på morgonen när det ljusnar ute. Men tyvär är det ett tag dit och när det är så trist väder som det har varit de senaste dagarna så känns det jobbigt att vänta. Det märktes tydligt också när vi tog bort ljusstakarna i fönstret. De lyste upp så fint. Matte funderar på att sätta dit dem igen. Vi får väl se hur desperat hon är.


Nu ska jag gå och kolla in vår renbäddade säng. Myspys.

Dummy fabriken

Det har hänt en lustig grej. Plötsligt har det kommit förfrågningar från när och fjärran om kanin dummisar. Matte hade ju ett antal på lager som inte riktigt var klara men ändå nästan. Det var bara skinnen som skulle spikas fast. Egentligen hade hon sagt att hon skulle behålla den själv tills vidare fast nu har hon gått med på att sälja ett antal. Det är ju lite synd kan jag tycka för man känner sig rik när man har många kanin dummisar fast å andra sidan behöver vi inte så många. Och lite klirr i kassan är ju inte fel så ikväll har det spikats fast kaninskinn.

Efter allt spikande pimplade Matte i sig två glas vin som Vildhusse bjöd på så vår bil fick stå kvar hos Dagis och vi traskade hem med lånad pannlampa. Så kan det gå. Inget fyllekörande på skogsvägarna!

Nu är det bums i säng som gäller för jag är trötter!


Diggeloo diggeley....

....mera figgar till mig
när jag flyger fram på snabba tassar
ååh vilken underbar fröööjd
jag känner mig himelens nöjd

Ja så är det faktiskt. Vilken superskojig dag vi har haft med sökgänget i Fulltofta.

Jag tyckte det var himla tidigt vi gick upp men jag nannade ju i bilen såklart. Vid nio var det samling på parkeringen vid Råttefällan. När jag kom ut efter en stund trodde jag vi skulle spåra. När jag gick viltspårkurs för länge länge sedan så träffades vi ju faktiskt just där. Men det visade sig att jag hade misstagit mig helt. Idag skulle vi ju testa på sök. Det visade sig vara något jag gillar supermycket. Tänk att det skulle ta Matte så lång tid att komma på det. Vi gjorde ju lite sånt när jag var liten, då sprang Syster Yster ut och gömde sig och jag hittade henne. Men sedan har det helt legat i träda tills idag.

Det var ju inga avancerade saker jag fick göra idag eftersom jag är helt ny elev men det var skitkul ändå och Matte var nöjd och alla andra i gänget var nöjda och jag fick så mycket beröm. Jag tycker tvåbeningarna som är med där verkar väldigt trevliga, jag känner ju för övrigt dem lite sedan innan eftersom de tränar på klubben allihopa. Men jag visste inte de kunde vara så lajbans när man hittade dem i en grop eller i något annat gömställe.

Det tar på krafterna med sök för jag föll i djup sömn direkt när jag kom hem, gick bara upp för att äta vid sjusnåret och återvände till sängen igen sedan. Men det är bara skönt att vara trötter i både kropp och knopp. Nästa lördag är vi inbjudna att vara med igen. Matte har redan lovat mig att vi ska åka. Så nu ska jag återgå till sängen och drömma om spring i skogen och fina figgar.

Stadens fasciliteter

Vanligtvis föredrar jag onekligen skogen framför stan men just idag var det väldigt rörigt i min skog. Vid halv nio hörde jag nämligen att något var på gång utanför huset. En stund innan hade jag varit ute och då var det lugnt bortsett från ett gäng rådjur som retades med mig. Men alltså, när vi sedan skulle ut strax innan nio så vimlade det av jägare och hundar utanför husknuten. En av hundarna till och med kissade på vår tomt. På mitt revir!!! Det var jag ju raskt tvungen att ta tag i. Sedan hamnade vi mitt i drevet och det var ju ett himla liv. Och det var bilar som körde kors och tvärs i skogen och även ute på fältet stod skyttar i jakttornen. Så jag fick gå i koppel hela tiden. Surt alltså.

På eftermidagen hade det lugnat sig men jag kände mig ganska nöjd när vi drog till Malmö för att promenera med Wallander och Helene. Men jag blev förvånad för vi parkerade inte på gatan utan vi körde ner i garaget där Gråben (Wallanders familjs bil) bor. Strax fick jag förklaringen. Lova skulle få sig en tvätt. Helene hjälpte Matte och stor förvåning uppstod när de upptäckte en skinande blå lack under all smutsen. Matte var helt fascinerad av lyxen att ha varmvatten när man tvättar bilen och det fanns till och med en apparat som kramade vatten ur sämsskinnet. Det hade Matte tydligen aldrig sett förr. När tvätten var klar fick vi till och med låna en parkeringsplats i garaget så att bilen fick torka när vi gick promenad. Vilken lyx alltså.

Promenaden gick förbi Casinot, genom parken där, sedan mot Kronprisen (börjar lära mig Malmö nu). Vi fick springa i en rastgård en stund, sedan fortsatte vi till Mariedalsgrillen där Helene köpte en smaling var till mig och Wallander. Det satt verkligen fint. Innan vi var tillbaka igen hade Matte tackat ja till att äta middag hos Lindeblads så vi följde med upp. Eftersom jag inte hade någon mat med mig fick jag av Wallanders käk och det gick bra. Sedan var det pusskalas och bus för hela slanten för mig och Walle. Matte fick god middag och när vi körde hem vid tiotiden konstaterade vi att stan minsann har en hel del att erbjuda. Biltvätt, gratis parkering, promenader med trevligt sällskap och smaskiga korvar, goda middagar hos familjen Lindeblad och såklart bus och gos med min käraste Walle. Tack för allt från mig och Matte och puss till min Walle från din trötta tjej.  


Äntligen!!!

Ikväll åkte vi till Lomma BK. Det var alldeles för länge sedan vi var där och tränade, faktiskt två månader. Jag var jättesugen och det var superkul att komma igång igen. Jag hade sönder min leksak men Matte ska fixa till den igen. Sånt som händer när man är glader.

Jag fick vänta en stund i bilen också ikväll för Matte pratade med andra tvåbeningar i stugan om att vi ska prova på sök med dem. Det blev bestämt att vi ska hänga med redan på söndag. Jag tycker det verkar väldigt spännande även om jag inte vet så mycket om detaljerna. Äntligen börjar saker och ting röra lite på sig när det gäller träningen. Jag har skällt så på Matte för att vi har tränat för lite och äntligen har det gett resultat! Hurra! Nu ska jag gå och sova gott i min biabädd.


En kärra kommer lastad...

...med lilla mig!



Den ser så liten ut (kärran alltså) när jag sitter där. Men det får faktiskt plats med ved till två proppfulla vedkorgar i den så det är inte så illa! På däcken står "not for highway use". Nä....det verkar klokt att hålla sig borta från motorvägarna med den. Men den är minsann en snygg vedkärra. Fast själv gillar jag min cykelkärra bättre, den är bekvämare och mer ombonad och så har jag ju till och med taklucka!

Jag har hört utlovas att vi ska till Lomma imorgon kväll. Det ser jag fram emot för det var verkligen länge sedan!

Frisering och montering

Dagen började med att Mattes bror och hans kompis kom och sågade upp stockar som låg kvar sedan trädfällningen. Då hade jag husarrest så jag kommenterar inte det hela så mycket. Men fint såg det ut när jag inspekterade sedan!

Efter en tvåtimmarsrunda i skogen började Matte äntligen montera pinnakärran hon fick i julklapp. Allt möjligt har kommit emellan så det har inte blivit gjort än.

Redan efter en stund uppstod problem med ett av hjulen. Efter en hel del svordomar tog Matte framaxeln och lite andra saker och så åkte vi i ilfart till Vildhusse och Dagismatte för att få assistens. Vildhusse skrattade lite åt att Matte inte hade lyckats bättre, fast han satte nog skrattet i halsen när han hade hållit på i en timme själv med framaxeln. Men han fixade det till slut i alla fall. När vi kom tillbaka hem sedan monterade Matte klart kärran. Så här ser den ut:



Ikväll har jag också åkt på frisering. Suck. Jag gillar det ju inte alls, försöker smita ett antal gånger men utan framgång. Det västa är när Matte ska klippa bort päls mellan trampdynorna. Jag gnäller och jämrar mig och försöker rycka undan tassarna men det hjälper ju inte heller. Åh vad dumt det är att man måste friseras. Men nu är det gjort för denna gången i alla fall.

Nä, nu måste jag lägga mig. Hoppas jag får prova att åka i kärran imorgon. Den ska klara 40 kg så om den inte pallar för mig får den reklameras!

Flatterist

Matte säger att jag är en terrorist. Och eftersom jag också är Flatte får jag ju rimligtvis kallas för Flatterist. Varför då detta? Jo, det är för en så enkel sak som att jag gör min röst hörd i olika sammanhang. Till exempel när Matte och Vildhusse rensar bland de nersågade träden på tomten. Det råkar vara så att de befinner sig på fel sida om staketet så jag kommer inte åt dem. Staketet står nämligen en bit in på tomten, det ska flyttas sedan så att det står vid tomtgränsen. Träden som har fällts är alltså på utsidan (dvs fel sida) om staketet. När de jobbar är en bit av staketet nertaget och ligger på marken men jag vågar inte gå över det för jag är rädd att fastna med tassarna. Alltså skäller jag för att göra tvåbeningarna uppmärksamma på att jag känner mig utanför. Då blir Matte sur. I flera dagar har hon mutat mig med märgben för att jag ska vara tyst men idag fungerade det bara i en kvart sedan växlade jag mellan att skälla ut dem och gnaga märgben. Då surnade Matte ihop helt och jag fick husarrest. Fy för vad tjaskigt.

Det där med att veta när man får skälla och inte får skälla är ju helt omöjligt. Låt oss ta ett exempel. Innan när jag skulle hoppa upp i sängen för att vila så var den blockerad av lite saker som Matte hade lagt där. Då skällde jag lite försiktigt och vips kom Matte och plockade bort grejorna. Alltså var det bra att jag skällde. Likadant när jag vill in från trädgården. Skäller jag inte kan jag bli bortglömd. Men så i andra sammanhang blir det bara gnäll för att man gör sin stämma hörd.

Jaja, man kan inte begripa sig på allt här i världen. Just nu är Matte extra känslig för hon har något så otäckt som migrän. Tur man slipper det. Tycker faktiskt lite synd om Matte. Och inte gjorde pillerna så mycket nytta. Fast lite ändå för innan satt hon bara lutad över soffbordet med huvudet i händerna. 

Nä, nu tror jag bestämt jag ska gå och natta mig. Imorgon kommer Mattes bror hit och gör klart röjningen. Misstänker att Dagismatte kommer hit för att förhindra Flatteristaktiviteter medan de andra jobbar.  

Världens bästa lekplats

Igår var vi på äventyr i Helsingborg. Tidigt som attans bar det av hemifrån och till Malmö där vi fiskade upp Wallander och Helene som stod redo utanför porten. Vid nio var det samling vid ett ställe som heter Entek i Helsingborg. Det är gatukontorets uppställningsplats för allt möjligt som man kan behöva i en stad. Och det var såklart Göran och Bea som låg bakom dagen. De har tydligen tumme med någon som ordnar så att de får vara där när de vill och träna.

Efter lite väntan i bilen fick jag och Walle komma ut och kolla in stället. Jösses vad lajbans det var. Jag var en smula försiktig i början men sedan släppte jag loss helt. Där fanns allt möjligt roligt man kan tänka sig. Vi sprang på rör, kröp in i cementgrejor, sprang upp och ner "asfaltbacken", kutade uppför rangliga metalltrappor, klättrade upp på stora skyltar mm mm. Bea klättrade upp på allt och var jätterolig. Och Matte hjälpte mig lite på traven när jag blev osäker. Så kul har jag sällan haft!


Wallander och Bea uppe på cementrören.


Jag, Walle och Helene på en stor skylt där det står Helsingborg.


Höghöjdsträning!  

Efter allt runtfräsande behövdes en liten paus i bilen. Men sedan blev det lajbans igen. Vi fick göra ett litet sök var. Två figgar låg gömda och det gällde att trava på tills man fick känning av dem i vinden, sedan var det pang på och hitta dem. Det tyckte jag var jättekul. Hoppas det blir mer av den varan framöver!

På eftermiddagen var vi på Helsingborgs brukshundsklubb. Där tränade vi apportering. Jag fick inte göra jättemycket för vi tränade på att jag ska gå snyggt fram till platsen där jag ska apportera. Det är inte lätt när man är ivrig. Men det gick väl hyfsat ändå tyckte Matte.

Vid fyratiden stallades jag och Wallander in i bilen och lite senare bar det av söderut igen. Jag var så trött, batterierna var helt slut. Även Wallander var trött så vi sov hela vägen till Malmö. Sedan fortsatte jag sova när Wallander hade hoppat av. När vi kom hem gick jag direkt in och sov tills Matte väckte mig och tog ut mig i trädgården. Men i morse var jag piggelin igen och redo för en ny dag.

Hoppas vi kan göra om Entek framöver för både Matte och jag tyckte det var riktigt riktigt kul!


Taggad till tusen

Jag visste på en gång när jag vaknade att något kul skulle hända. Och mycket riktigt, efter morgonturen så plockade Matte fram sele och lina och lite andra spårtillbehör. Jag var eld och lågor, ville bara ut och jobba. En stund efter tio anlände Wallander och Helene. Till min stora besvikelse fick jag inte börja utan jag skulle vänta i bilen och så fick Wallander vara först ut. Han kom tillbaka en stund senare och stoltserade med sin klöv och jag fick jädrans brådis ur bilen och iväg mot spårstarten.

Matte tyckte jag spårade på bra, om än jag hade lite brådis andra halvan av spåret. Det var kallt ute och spåret var nästan frystorkat. Men där fanns tillräckligt med doft för att kunna följa det i alla fall. Det kändes härligt att få jobba med näsan igen och jag njöt av varje sekund. När jag hade hittat klöven sprang jag tillbaka till bilen för att visa Wallander att jag minsann också hade hittat min belöning.

Efter spårandet sprang jag och Wallander och busade i trädgården. Vi var båda ganska trötta när det var dags att vinka hejdå till besökarna. Även Matte verkade lite sliten av spårandet. Men ingen rast, ingen ro. En stund senare kom Vildhusse upp tlil oss och så skulle det dras grenar. Jag fick ett märgben men när det var slut efter ungefär en timme började jag skälla. Det tyckte Matte inte alls om så då åkte jag in på husarrest. Nesligt men det är sådant som händer.

Ikväll har Medicinpinnen skickats tillbaka till Stockholm. Allt återgår så småningom till det normala igen och vardagen gör sitt intåg. Men imorgon ska det tydligen hända något lajbans. Matte säger att vi ska lägga oss nu för hon är helt färdig. Bäst att skynda i säng.


Svårt med fyren och bry med tassen

Första dagen på det nya året hade Matte och Vildhusse bestämt sig för att elda upp kvistar och sly från trädfällningen. Det hade nogsamt plockats ihop i högar och Vildhusse tog med sig flytande hjälpmedel för att sätta fyr. Medicinpinnen var med, dagen till ära utnämd till fyrmästare. Jag var hos Dagismatte för det var tydligen olämpligt att jag var med när det eldades.  Fast så mycket eldat blev det inte. Kvistarna var jättesura och ville inte ta fyr trots att massor av bananlådor från flytten användes för att mata brasan. Matte var glad att bli av med lådorna men högarna är så gott som intakta så det får nog torka lite mer innan nästa eldningsförsök.

Lite bilder blev det ändå på eldningsförsöket.


Inte alltför imponerande...


Nja....

Vedhögen däremot, imponerar lite mer. Vi har brasved för ett bra tag framöver sedan när stockarna klyvs. Och mycket mer finns längre ner i hagen som ska sågas i mindre bitar och bäras upp.



En trist sak idag är att Matte upptäckte en skada på min ena tass. Det är trampdynan en bit upp på ena frambenet som har blivit lite tilltygad. En flärp har lossnat, jag måste ha fastnat någonstans utan att tänka så mycket på det. Matte har tvättat och satt på något medel och jag har jämrat mig. Fast jag har inte särskilt ont när ingen pillar där. Jag har slickförbud säger Matte och medlet hon satte på smakar så illa så just nu vill jag inte ens slicka. Vi får hoppas det läker snabbt.

En rolig sak är att Matte var ute och fixade till ett spår innan idag och tydligen kommer Wallander hit imorgon. Det låter som en bra start på året tycker jag!


RSS 2.0